• gracko05

    Ofrivillig pappa

    Hjälp, kallsvetten rinner, paniken flödar och sömnen uteblir. 

    Hur hanterar man en sån här situation. Igår berättade min sambo att hon är gravid. Jag blir givetvis mäkta förvånad, vi har varit tillsammans, och haft sex, i 11 år nu utan barn. Hon har ätit p-piller hela tiden. Hon erkände dock att hon slutade äta p-piller i april, detta helt utan min vetskap, ja, förrän igår då...


    Vi har diskuterat barn och jag har varit tydlig med att jag inte vill ha barn nu, men kanske senare lite längre fram. Jag har precis startat en nytt eget företag, som jag slitet/sliter hårt med och nu börjar se lite framgång med, men ekonomin är fortfarande lite knackig (men prognoserna för framtiden ser bra ut). Det är väl ungefär i starten av "karriärsbyggandet" eller vad man kan kalla det. Det är många och långa arbetsdagar, något som kommer fungera dåligt med barn. 


    Hon har gjort klart att abort inte är ett alternativ. Hur fan hanterar man det här? Får jag ett barn jag inte älskar nu? Vill ju egentligen inte ha barn (iaf inte nu)? Ska det bli ett pliktskyldigt pappaskap bara för att det är så situationen blir nu? Hur påverkar det vår relation? Är det slut efter efter ett sånt beslut? 


    Skallen håller på att sprängas känns det som. Det jag tror jag har svårast att svälja är det jag upplever som sveket i att hon inte berättat för mig (trots 11 år tillsammans) att hon slutat med p-piller och inte säger något om det förrän hon är gravid. 

    Hjälp, peptalk, input, vad som helst. Om jag inte pratar med någon kommer jag nog bli galen strax. 


     


     


     

  • Svar på tråden Ofrivillig pappa
  • Nenne666

    Jag kan förstå att din sambo vill ha barn osv... Men jag kommer aldrig förstå eller tycka att det finns ett rättfärdigande i att göra sig gravid bakom faderns rygg. Jag beklagar verkligen din situation och jag hoppas givetvis att det löser sig, inte minst för det oskyldiga barnets skull. Men om du lägger benen på ryggen nu så är det din sambos fel och ingen annans. Och det kommande barnets önskan om en närvarande fader, hoppas jag modern står för.

  • BCH52

    Ta det lugnt det kommer att gå alldeles utmärkt. Vi förstår alla din besvikelse över din sambos beteende, mycket dåligt gjort av henne. Men gjort är gjort, det alternativ du har är stanna i relationen eller lämna den. Oavsett vilket val du gör så kommer du att bli pappa om din sambo väljer att fullfölja graviditeten.

    Du kommer att älska detta barn helt och fullt, oroa dig inte för det. Det kanske just nu inte är den bästa tiden ekonomiskt och socialt att skaffa barn. Men det är många barn som kommer olämpligt och det blir bra det också.

    Det är en ny period i ditt liv som börjar, försök se det positiva i det då du inte kan förändra det som hänt.

  • gracko05

    "Ta det lugnt"  Suck, känns lättare sagt än gjort just nu. Jag vill ju verkligen inte ha barn nu :( Hoppa framför tåget känns fan mer rätt än fel just nu....

  • Kyrkby

    Du får bestämma dig !
    Antingen blir du pappa på heltid eller så blir du en 1273/mån .- pappa !

    Bara du som kan bestämma, ingen annan.

  • LittleSunshine84

    Vilket jävla as till sambo! Barnet i sig är nog inget problem eftersom skadan redan är skedd.

    Men frågan är om hennes svek är ngt du kan komma över? Hon lurade dig medvetet trots att hon visste vart du stod i frågan. Jag skulle flytta ut, begära familjeterapi och tänka efter. Inte för en sekund klappa henne medhårs tills man rätt ut sina känslor och tankar.

    Stå på dig!

  • BCH52
    gracko05 skrev 2015-07-12 14:22:20 följande:

    "Ta det lugnt"  Suck, känns lättare sagt än gjort just nu. Jag vill ju verkligen inte ha barn nu :( Hoppa framför tåget känns fan mer rätt än fel just nu....


    Bästa beslutet nu är att inte ta några beslut alls. Beslut man fattar i ett upprört tillstånd brukar rätt ofta leda fel. Det är inte bråttom med nånting just nu. Gör vad du klarar i ditt upprörda tillstånd för att undvika att "bränna alla broar" gentemot din sambo. Inte för hennes skull utan för din egen och för ditt barns skull, lättare sagt än gjort, det förstår vi alla. Om du har möjlighet så åk bort, sov hos någon vän eller släkting ett tag så att du kan landa i den nya situationen utan att konfronteras med din sambo varje dag. Det du kan säga till din sambo är att du känner dig väldigt sviken och behöver tänka över din framtid. Mer än då behöver hon inte veta.
  • Boerboellady

    Om DU inte vill ha barn men din sambo vill det... varför skyddar DU dig inte då?
    11 år eller 3 månader spelar ingen. Doppa inte kuken utan att skydda DIG om detta är en issue. Det är inte hennes plikt att skydda ER. Hon har sagt att hon vill ha barn o då skulle du ha dragit öronen åt dig o börjat skydda DIG, för driften att bli mamma kan i många fall vara enormt stark. Det går inte att beskriva för någon som inte känt en så stark drift, vilket du uppenbarligen o av förklarliga inte har.


    Du blir säkert en utmärkt pappa. Stå ditt kast och ta ditt ansvar nu. Det är ditt enda val, sen om det är via underhåll eller som förälder kan bara du avgöra.
    MEN... Det din tjej "gjort mot dig" är en piss i havet jämfört med vad du gör mot henne och barnet om du lämnar dem i sticket.

    Så less på killar som "blir lurade" att bli pappor. Ni vet ju helt uppenbart hur man gör barn. Så se då fan till att skydda er om ni inte är redo att ta ansvar för ert handlande om tjejen inte tar/tillför div hormoner eller skyddar sig själv.Rynkar på näsan

  • MadHatter

    Förstår att det är en jobbig situation. Personligen brukar jag tycka att det är enklast att hantera jobbiga situationer genom att tänka "praktiskt" och skapa en struktur kring vad som har hänt och bena upp olika alternativ att ta ställning till.

    Vad gäller din situation har du ju två fasta scenarion att hantera:

    1. Din sambo slutade med preventivmedel utan att informera dig.

    2. Du kommer med största sannolikhet bli pappa.

    De situationerna har du som är fastställda och nu får du försöka dels bearbeta dessa känslomässigt och dels resonera med dig själv kring hur du ska hantera dessa situationer rent praktiskt. Mitt råd är att dela upp dem som två avskilda "problem" och hantera dem på det sättet. Det tror jag blir enklast för dig.

  • MadHatter
    BCH52 skrev 2015-07-12 17:37:21 följande:

    Bästa beslutet nu är att inte ta några beslut alls. Beslut man fattar i ett upprört tillstånd brukar rätt ofta leda fel. Det är inte bråttom med nånting just nu. Gör vad du klarar i ditt upprörda tillstånd för att undvika att "bränna alla broar" gentemot din sambo. Inte för hennes skull utan för din egen och för ditt barns skull, lättare sagt än gjort, det förstår vi alla. Om du har möjlighet så åk bort, sov hos någon vän eller släkting ett tag så att du kan landa i den nya situationen utan att konfronteras med din sambo varje dag. Det du kan säga till din sambo är att du känner dig väldigt sviken och behöver tänka över din framtid. Mer än då behöver hon inte veta.


    Ett bra råd.
  • gracko05
    Boerboellady skrev 2015-07-14 09:22:44 följande:

    Om DU inte vill ha barn men din sambo vill det... varför skyddar DU dig inte då?
    11 år eller 3 månader spelar ingen. Doppa inte kuken utan att skydda DIG om detta är en issue. Det är inte hennes plikt att skydda ER. Hon har sagt att hon vill ha barn o då skulle du ha dragit öronen åt dig o börjat skydda DIG, för driften att bli mamma kan i många fall vara enormt stark. Det går inte att beskriva för någon som inte känt en så stark drift, vilket du uppenbarligen o av förklarliga inte har.


    Du blir säkert en utmärkt pappa. Stå ditt kast och ta ditt ansvar nu. Det är ditt enda val, sen om det är via underhåll eller som förälder kan bara du avgöra.
    MEN... Det din tjej "gjort mot dig" är en piss i havet jämfört med vad du gör mot henne och barnet om du lämnar dem i sticket.

    Så less på killar som "blir lurade" att bli pappor. Ni vet ju helt uppenbart hur man gör barn. Så se då fan till att skydda er om ni inte är redo att ta ansvar för ert handlande om tjejen inte tar/tillför div hormoner eller skyddar sig själv.Rynkar på näsan


    Ursäkta lite här, men var i tråden har jag skrivit att hon har sagt att hon vill ha barn? Det är inget hon på förhand har sagt till mig, däremot det motsatta. Vi hade pratat om barn innan, vid flera tillfällen, då jag framfört min syn, att barn nog blir aktuellt men lite längre fram och hon har själv hållit med om detta och sagt att det var lite tidigt nu. Det är vad hon har sagt till mig. Och hon har sagt att hon tar sina p-piller. Visst, jag har inte uttryckligen frågat varje dag eller tillfälle om hon tagit sina p-piller, men efter 11 år så litade jag på att hon skulle säga något eller fråga mig om hon t.ex. slutade äta p-piller eller akut ville ha barn nu omgående. 

    Vilka öron ska jag lyckas dra åt mig när sambon säger rätt ut till mig att hon också tycker vi ska vänta med barn (men uppenbarligen inte menar det utan ljuger mig rakt upp i ansiktet, det är iaf slutledningen jag kommer till eftersom hon slutade med p-piller). 

    Det du säger är ju att jag aldrig någonsin kan eller bör lita på min sambo i frågan om barn, och att även om hon säger till mig att hon inte vill ha barn så ska jag förutsätta att hon kanske lurar mig och skydda mig själv.

    Kan man inte lita på varandra om något sådant viktigt vet jag inte om man kan lita på varandra om någonting? Vad har jag för incitament att tro på något annat i förhållandet? 
    Mamori skrev 2015-07-12 17:19:14 följande:

    Hur gammal är din sambo?


    Hon är 30, jag är 33. 
     
  • Boerboellady
    gracko05 skrev 2015-07-23 16:07:28 följande:
    Ursäkta lite här, men var i tråden har jag skrivit att hon har sagt att hon vill ha barn? Det är inget hon på förhand har sagt till mig, däremot det motsatta. Vi hade pratat om barn innan, vid flera tillfällen, då jag framfört min syn, att barn nog blir aktuellt men lite längre fram och hon har själv hållit med om detta och sagt att det var lite tidigt nu. Det är vad hon har sagt till mig. Och hon har sagt att hon tar sina p-piller. Visst, jag har inte uttryckligen frågat varje dag eller tillfälle om hon tagit sina p-piller, men efter 11 år så litade jag på att hon skulle säga något eller fråga mig om hon t.ex. slutade äta p-piller eller akut ville ha barn nu omgående. 

    Vilka öron ska jag lyckas dra åt mig när sambon säger rätt ut till mig att hon också tycker vi ska vänta med barn (men uppenbarligen inte menar det utan ljuger mig rakt upp i ansiktet, det är iaf slutledningen jag kommer till eftersom hon slutade med p-piller). 

    Det du säger är ju att jag aldrig någonsin kan eller bör lita på min sambo i frågan om barn, och att även om hon säger till mig att hon inte vill ha barn så ska jag förutsätta att hon kanske lurar mig och skydda mig själv.

    Kan man inte lita på varandra om något sådant viktigt vet jag inte om man kan lita på varandra om någonting? Vad har jag för incitament att tro på något annat i förhållandet? 
    Mamori skrev 2015-07-12 17:19:14 följande:

    Hur gammal är din sambo?


    Hon är 30, jag är 33. 
     

    Ja, Jag tycker helt klart att om man inte vill ha barn så ska man skydda sig för en situation som den här.
    O nu vet du ju varför...?


    Vad man säger o vad man vill/menar kanske inte alltid överensstämmer med vad andra uppfattar.{#emotions_dlg.djavulsk}


    If you're talking shit behind my back, you're in a good position to kiss my ass!
  • Mila76
    gracko05 skrev 2015-07-12 13:42:02 följande:

    Hjälp, kallsvetten rinner, paniken flödar och sömnen uteblir. 

    Hur hanterar man en sån här situation. Igår berättade min sambo att hon är gravid. Jag blir givetvis mäkta förvånad, vi har varit tillsammans, och haft sex, i 11 år nu utan barn. Hon har ätit p-piller hela tiden. Hon erkände dock att hon slutade äta p-piller i april, detta helt utan min vetskap, ja, förrän igår då...


    Vi har diskuterat barn och jag har varit tydlig med att jag inte vill ha barn nu, men kanske senare lite längre fram. Jag har precis startat en nytt eget företag, som jag slitet/sliter hårt med och nu börjar se lite framgång med, men ekonomin är fortfarande lite knackig (men prognoserna för framtiden ser bra ut). Det är väl ungefär i starten av "karriärsbyggandet" eller vad man kan kalla det. Det är många och långa arbetsdagar, något som kommer fungera dåligt med barn. 


    Hon har gjort klart att abort inte är ett alternativ. Hur fan hanterar man det här? Får jag ett barn jag inte älskar nu? Vill ju egentligen inte ha barn (iaf inte nu)? Ska det bli ett pliktskyldigt pappaskap bara för att det är så situationen blir nu? Hur påverkar det vår relation? Är det slut efter efter ett sånt beslut? 


    Skallen håller på att sprängas känns det som. Det jag tror jag har svårast att svälja är det jag upplever som sveket i att hon inte berättat för mig (trots 11 år tillsammans) att hon slutat med p-piller och inte säger något om det förrän hon är gravid. 

    Hjälp, peptalk, input, vad som helst. Om jag inte pratar med någon kommer jag nog bli galen strax. 


     


     


     


    Vore det inte på sin plats att män kräver att få bättre preventivmedel? Att förlita sig på att kvinnan äter p-piller fungerar helt uppenbart sisådär, men om du som man hade full kontroll över när du kan eller inte kan föröka dig skulle sådant här inte behöva hända. 

    Jag skulle råda dig och alla andra män att se över era möjligheter att skydda er. 
    Antalet kvinnor i SD:s riksdagsgrupp är lägre än antalet kvinnor i Iraks parlament. Är du nöjd med det, Jimmie Åkesson?
Svar på tråden Ofrivillig pappa