Rätt ofta idag, har en 6-åring och 8-åring. Vi ber i stort sett aldrig om det, de gör upp det själva med sin mormor och morfar. Nu har de även börjat åka iväg på semester tillsammans, denna sommar var den första och då 5 dagar.
När de var så små som era barn sov de kanske över nån natt var tredje månad, jag minns inte exakt. Ibland var de där några timmar på dagarna. Tilläggas kan att våra barn har tillbringat flera dagar i veckan med mina föräldrar även om då tillsammans med oss sedan deras födsel och de spelar en stor i deras liv. En barnvakt, vilken som helst, hade jag känt mig skeptisk mot. Ser helst att det är en släkting eller vän som barnen känner som de är med.
Hur ser det ut för er när det gäller släktingar eller vänner som önskar barnvakta? Hur ofta träffas ni, hur trygga är barnen med dem? Vissa barn är inte trygga med att sova hos någon utan sover hellre hemma. Jag ser inget konstigt alls med att ni skulle ha barnvakt men något sådant kan ju spela in för din sambo kanske?
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker det är skönt att vara barnfri ibland men jag tror inte det är det viktigaste för att få ett förhållande att fungera, det är trots allt i vardagen vi lever mest och måste få det att fungera.
Jag skulle, om jag var du, prata med min partner när barnen sover. Berätta hur du känner. Nu vet jag inte hur barnen sover och hur tidigt men om ni har tid över, se till varandra då. Vi har tagit ett bad tillsammans ibland, ätit gott senare (barnen fick nåt annat) och varit nära, pratat. Även om det är avslappnat att ibland lämna hemmet utan barn löser det nog sällan några långsiktiga problem, dessa måste man jobba med i vardagen. Prata med varandra, krama och ta på varandra. Se varandra mitt i all vardagstristess. Även när ungarna är där.
. 
