Vad anser ni spontant när ni läser det här?

Vad skulle du utsätta dig för om du nämnde något ens i närheten?

Men tror du verkligen hon kommer ändra sig, hon verkar ju väldigt bestämd?

En trygg punkt kan du få igen, med någon som uppskattar sex. Tror du inte det?

Jag kan ärligt talat knappt föreställa mig det sexliv ni har, så alldeles väldigt oerhört annorlunda mitt eget. Min spontana tanke var bara ren fascination.

TS: Om du stannar i förhållandet därför att tjejen är din trygga punkt så har du större problem än ditt sexliv. Din trygga punkt ska hitta hos dig själv. Du längtar efter passion, det lär du inte få i ditt nuvarande förhållande. Ni har säkert fler problem än på det sexuella planet, med tanke på hur ni icke- kommunicerar.

Det är inte onormalt eller asexuellt att inte gilla oralsex. För inte alltför längesedan var oralsex väldigt ovanligt just p g a de orsaker som din brud anger. Den äldre generationen tycker faktiskt det är snuskigt att slicka och suga på samma organ som producerar mindre aptitliga produkter.
Varför tvinga henne att göra något hon inte vill? Och vad är det egentligen för fel på missionärsställningen? Pulla kan man ju göra med fingrarna.

Han har väl inte sagt att han ska tvinga henne, men hon har ju rätt knepig inställning allmänt till sex och kön, typ fobi för kroppsvätskor som är naturliga vid sex.

Att enbart köra samma ställning blir rätt enformigt, och jag tycker missionären är den sämsta, kan i princip inte få orgasm i den ställningen.

Att inte ens vilja pröva andra ställningar för att se hur de känns (och olika ställningar känns olika beroende på vinkel osv) är lite onormalt.

Vad kan hända om hon skulle prova att rida en gång, antingen är det bättre eller sämre, är liksom inte så att världen går under.

Nä, hon har en skev inställning till sex, extremt hämmad, förmodligen frikyrkligt uppfostrad med att sex är syndigt osv.

"Han säger att med mig får han orgasmer inte utlösning..." och ni har lyckats få två barn på naturligväg hurdå?

Att jag tycker synd om henne som förlorar så mycket. Det är tyvärr min första tanke. Du måste älska henne oerhört om du trots detta vill vara hennes partner.

Ja.

Jag frågade här ovan nånstans om hon har några väninnor. Hur är i så fall de? Har ni kompispar ni umgås med som har lika döda sexliv? Att prata om sex med sina vänner är ju inte direkt ovanligt och om hon själv diskuterar med sina väninnor borde hon få höra att det du vill göra är högst normalt.

Sen känns det som att det är något du inte berättar för annars borde du inte låtit det gå så här långt. Hur länge har ni varit ett par? Hur var det när ni var nykära? Då kan man ju i normala fall inte hålla händerna borta och vill göra allt hela tiden överallt. Förstår liksom inte hur du kommit dit ni är idag om det varit så dött från början för det tar ju tid innan man utvecklar djupare känslor som du säger att du har nu.

Nyss vaknat, dricker kaffe innan jag ska åka till jobbet.

Tacksam för alla svar. När man levt i det i många år blir man ganska hemmablind, vilket jag anser vara i mitt fall att jag undermedvetet någonstans förskjutit gränsen för vad som är normalt och acceptabelt. Vilket i sin tur leder till att man till slut inte tycker att det är fel, utan istället ser man det på något annat märkligt sätt. Men saknaden och längtan knackar på ibland och man 'vaknar upp' för en stund och märker vad man lever mitt i.

Hur som helst så vill jag förtydliga meningen med den här tråden.

Trots att jag listade upp de punkter jag gjort i min trådstart så handlar ingenting om att ifall hon "tillmötesgick" mig en del av punkterna så skulle nden intima delen av vårt förhållande vara bättre. Nej, det skulle det inte. Hur märkligt det än må låta. Ska förklara hur jag tänker.

En av punkterna jag tar upp är att hon ger inte oralsex, men tar emot. Problemet i det är inte att jag saknar oralsex. Visst, hade hon tyckt om det hade jag uppskattat det. Men vårat sexliv är inte dåligt på grund av det. Jag vill inte att hon ska göra saker hon inte tycker om. Jag har inga problem att slicka henne utan att hon för den skull måste suga av mig. Absolut inte!

Problemet ligger i att hon inte tycks vilja göra någonting alls för mig. Där ligger problemet.

Det är inte de sexuella handlingarna i sängen i sig som fattas, det är viljan, motivationen, känslan.

Någon skrev "det du söker är passion". Den meningen var att sätta huvudet på spiken. Den är klockren.

Passion innefattar så mycket, och är inget man kan fixa till bara så där. Det är en sån sak som antungen finns eller inte finns. I vårat fall finns den inte!

Jag har tagit upp även det många gånger, och fått till svar att det tycker hon att det finns.

God morgon!

Det jag har lärt mig genom alla år som pojvkvän (vilket har blivit en massa år), är att man måste försöka bortse ifrån sitt eget perspektiv ibland, och försöka förstå den andres. Vill man köra sin egen väg hela tiden, så kommer man antingen att bli singel, eller med största sannolikhet, ha en väldigt besviken partner.

Människor i allmänhet, vill ju inte göra andra människor besvikna/missnöjda etc, och än mindre sin partner. Och just sexlusten är ju ett vanligt förekommande problem i ett förhållande. Och är man kille, som du är, så vrids perspektivet. Hade du varit en kvinna, så hade du "saknat närheten", när du pratar om sexet. Men eftersom du är kille, så saknar du "in, ut och sprut", och det kan ju vara just så enkelt ibland. Men oftast så saknar man väl att bli åtrådd av den man har tänkt sig att leva resten av sitt liv med.

När jag funderar på det problem du skriver, och försöker sätta mig in i din partners situation, så blir jag ju livrädd. Tänk om min partner, som jag tänkt att leva med resten av mitt liv, vill lämna mig för att jag inte känner något jag borde känna, vilket jag inte gör, trots att jag älskar henne.

Jag kan ju göra som så många andra, och berätta att ni är "sexuellt inkompatibla", vilket sannolikt inte är en nyhet för dig, eller löser ditt problem. Jag kan ju även som jag tidigare gjorde, tycka att du borde ha förstått vad du gav dig in på. Men det löser inte heller ditt problem. Men vad löser egentligen ditt problem?

Kan du prata henne till passion? Kan du prata henne till sexlust? Jag tvivlar på att du kan det, och om du kan, så hade du sannolikt redan gjort det. Det som egentligen återstår, är ju att du pratar MED henne.. och att det sker utan att hon känner sig attackerad, vilket sannolikt är svårt eftersom, vad jag förstått, du ofta pratat med henne om just denna sak.

Mitt tips, efter allt mitt dravel, är att du är helt ärlig emot henne. Vanlig kommunikation verkar ju inte fungera, så vad sägs om att skriva brev? Den som berättar får tid att tänka, och den som läser, får tid att tänka. Det kan ju kännas larvigt att skriva brev, men kan det bli sämre än nu?

Berätta om hur det känns, om hur det påverkar dig osv. Kan ni hitta en strategi för att få er relation att fungera?

Lycka till!