• Anonym (Rocco)

    Vad anser ni spontant när ni läser det här?

    Jag beskriver min sambo som är mellan 30 och 40, när det gäller sex.

    Skriv vad era första helt spontana tankar är när ni läser det.

    - Hon har aldrig onanerat

    - Hon har aldrig provat något annat än missionärställningen. Bakifrån förstår hon ingen poäng i alls, utan undrar "ska jag bara stå som ett djur och stirra in i väggen?"

    - Hon har aldrig gett oralsex

    - Hon blir aldrig spontant kåt

    - Har jag smekt henne där nere så får jag inte vara med händerna i närheten av henne ifall jag inte tvättat dom först

    - Hon tycker sperma är något av det äckligaste som finns, och gör amsträngningar för att slippa råka få det på sin hand

    - Hon har aldrig rakat underlivet

  • Svar på tråden Vad anser ni spontant när ni läser det här?
  • Anonym (Rocco)
    Anonym (Sara) skrev 2015-08-04 18:02:07 följande:

    Din sambo behöver professionell hjälp med sitt psyke. Har hon någon historia med psykisk ohälsa?

    46 sms på några timmar.. Det skulle göra mig livrädd.

    Hon vill inte ta ansvar för familjens försörjning. Nu framkom för första gången att det fanns barn..

    Hon vill inte ta ansvar för er relation och ägnar sig genomgående åt utpressning. Det är samtidigt ett väldigt ovuxet sätt att hantera problem.


    Kan tala om att jag redan för några år sedan bestämde mig för att skiljas.

    Vi var isär i två år. Jag fick mellan tre och fyrahundra sms i veckan, alla med samma budskap, hur kall och elak man är ifall man kan lämna en person man levt ihop med i så många år, hur allt skulle bli bättre bara jag inspg att jag bara missuppfattat mina egna signaler, hur hon skulle ändra på allt och inget.

    Jag kunde vakna på nätterna och vara livrädd att hon stod bredvid sängen.

    Till slut trodde jag på vad hon matade mif med, att jag hade verkligen bara fått för mig att jag vill gå åt varsitt håll, och att går jag bara tillbaka så kommer allt bli bra. Men så var det inte. Jag hann knappt mer än tillbaka innan jag fick redovisat för mig att är det så att det inte passar hur hon är så finns det andra att vända sig till. De hon så snyggt titulerar "små horor".
  • Anonym (Sara)

    Ta barnen och spring. Hon är inte frisk i huvudet. Du måste skydda dem och dig själv.

  • Armageddon

    Du är väl samma kille som startade en annan tråd för några veckor sen, hade inte du fått tag på en lägenhet?

  • Anonym (Ok)

    Som rubriken lyder så kommer mina spontana åsikt. Förlåt i förväg.

    Det låter som att hon är ung (ok 30 men kan ju ungt ändå :)), oerfaren, har inte upplevt bra sex där hon är bekväm och kan njuta. Är hon kär? Det låter onekligen som att hon inte är det. Hon kanske bara inte är så sexuell av sig?

    Ja förlåt. Men det var spontant du ville ha.

  • Anonym (Anna B)

    Dumpa henne o hitta någon roligare är min spontana reaktion.
    Livet är för kort för tråkigt sex! PUSS

  • Anonym (Sara)
    Anonym (Anna B) skrev 2015-08-05 07:42:00 följande:

    Dumpa henne o hitta någon roligare är min spontana reaktion.
    Livet är för kort för tråkigt sex! PUSS


    Du har inte läst hela tråden. Ts och hans sambo har betydligt djupare problem än så. Hon lider av psykisk ohälsa.
  • Anonym (Ok)
    Anonym (Rocco) skrev 2015-08-04 17:36:47 följande:

    Jag börjar bli rädd för mig själv. Jag söker ingens empati, vill bara tala om att jag uppriktigt börjar fundera på vad jag sitter fast i, och det skrämmer mig.

    Detta har hänt under dagen.

    Jag vaknade vanlig tid. Skrev på familjeliv om vad hon föreslagit igår kväll, att det går komma på sätt att dämpa den saknad och längtan jag har, och ersätta den genom att se på annat i förhållandet som är eller kan bli bra.

    När jag inte gick med på att försöka dämpa min saknad, lust eller längtan, eftersom den ligger på en helt normal och sund nivå, så sa hon "det är alltså slut?". Jag svarade att i och med att jag inte kan se mig om tio år utan hela den biten, så ja, det är slut. Hon svarade att efter jag slutat jobba så skulle jag hitta någon annanstans att ta vägen, för hit skulle jag inte komma.

    Imorse kände jag att jag kommer inte klara arbeta. Jag kommer vara mer belastning än tillgång, så jag ringde och sjukanmälde mig.

    Packade ihop det allra viktigaste och åkte iväg mot min mor.

    Väl där skrev jag till min sambo vart jag var och att det blir bäst på detta viset, både för oss och barnen.

    Då hände det jag befarade. Smsen började ramla in, ett efter ett. Hur jag hade missuppfattat, och varför jag inte vill ge det en chans till, att jag ska glömma det hon sagt om att hon är sån som person, att hon gör vad som helst, att hon älskar mig.

    På några timmar kom det totalt 46 sms.

    Jag vek mig. Köpte allt hon skrev och kände att nu har vi nåt att bygga på.

    Skrev tillbaka att jag kommer hem.

    Väl hemma går det en halvtimme innan hon förklarar att ifall hon ska kunna lägga all den energi som krävs för att vi ska lösa vårat, då behövrr hon slippa alla krav från samhället. Dessa krav hon pratar om är arbetsförmedlingen och de möten och träffar de kräver att hon kommer på i utsatt tid.

    Därför funderar hon på att strunta i allt vad arbetsförmedlingen heter.

    Ok, tänkte jag och gjorde en snabb huvudräkning. Det innebär att vi (två vuxna och fem barn) ska leva på 12000:- i månaden. Hyra och el är strax under 11000 :-.

    Redan där började jag fundera på hur jag kunde falla så enkelt för alla dom där sms'en, när vi bara ska gräva vår grop djupare och djupare.

    Det spelade ingen roll hur jag försökte förklara vad jag känner, och hur och varför det blir bäst att vi går åt varsitt håll. Det fanns svar på allt. Allt ska ändras, jag har missuppfattat, jag gör vad som krävs.

    Nu är jag här igen. Och, det må låta fjantigt, men jag börjar bli rädd.


    Whaaat?! Har inte läst så mycket i tråden. Men att "behöva" skippa kravet på samhället?! Kravet från samhället är att JOBBA och betala skatt! Inte att gå på arbetsförmedlingen för några få möten per vecka för att få ut aktivitetsstöd (vilket jag förmodar att hon får)=bidrag från staten.

    Hon spelar dig, å du hamnar henne rakt i händerna.

    Hon behöver vakna. Låter lite som att hon är deprimerad..om detta har hänt den senaste tiden hon inte alltid har varit såhär. Hon behöver nog prata med någon. För tillfället låter det som att du är bättre utan.
  • SupersurasunkSara

    Nu har jag läst resten vad du har skrivit TS och skriver några råd.

    Att du måste lämna har du nog förhoppningsvis insett.

    Ställ dig i bostadskö genast, på alla ställen du kan tänka dig, meddela också att du har barn och ska skiljas, ibland får man förtur då. Kolla närliggande orter också.

    Den som ska ha barnen mest är den som oftast får behålla lgh oavsett vem som står på kontraktet och oavsett vilket så kan ingen av er kasta ut den andre. 3 mån uppsägningstid har man rätt till och det bör ske skriftligt.
    Blir det problem kan man vända sig till kronofogden för hjälp, men det tar tid.

    Ett alternativ då är att försöka byta lgh med någon (om man är den som står på kontraktet) och då inte låta den andre flytta med. Men detta är ju i extremfall att man får ta till såna metoder.

    Ang barnen, försök ha dem varannan v minst iaf.

    Om ni inte kommer överens om var barnen ska vara skrivna så kommer de att skrivas hos den de antingen har sin huvudsakliga dygnsvila hos eller hos den som bor närmast förskola/skola. Det är endast den som de står skrivna hos som får hem läkarbesökskallelser osv men skolinformation har man rätt att kräva att få till båda.
    Behöver man bostadsbidrag så spelar det också in var de är skrivna.

    Om hon sms:ar massor så meddela skriftligt att du enkom vill prata om barnen med henne, inget annat och att du inte kommer att svara om hon skriver om annat. Kan ni inte tala i tfn utan att du måste lägga på hela tiden för att hon drar upp sånt som inte har med barnen att göra så meddela skriftligt att du from nu enkom svara på sms rörande barnen, inte på tfnsamtal. Så länge du håller det kan du ha det som bevis om du behöver, men börjar du prata med henne anses det hävt så att säga.

    Försök att bortse från elakheterna, de handlar inte om dig, de handlar om henne. Försök låta bli att svara, för svarar du får hon bränsle till att fortsätta. Blir det för jävligt, skaffa nytt nr och ha kvar det gamla som du bara startar då och då för att läsa om det inkommit något viktigt om barnen.

    Hämtning/lämning sker lämpligast via skola/dagis om ni inte kan ses utan att det blir trassel.

    Se till att spara allt skriftligt om du skulle behöva och du kan även spela in samtal om så behövs. Det är lagligt att göra men godkänns inte alltid som bevis har jag hört.

    Kontakta skolans kurator eller bup om du märker att barnen mår dåligt.

    Tänk inte att du ska vara snäll utan sätt hårt mot hårt från början, vägra vara hennes slagpåse, vägra låta henne använda barnen som vapen för att du inte vill låta dem hamna i kläm, anmäl, ring soc på en gång om hon förvägrar dig umgänge. Jag hoppas innerligt att ni har gemensam vårdnad.

    Se till att få ett umgängesschema skriftligt, ha med så mycket som möjligt, vem som hämtar och lämnar, när det ska ske och var. Hur ska ni dela upp loven? Helst också vem som betalar vad för barnen, ju mer man har med desto mindre tjafs. Om det fungerar bra sen kan man alltid ändra och ha lite mer löst.

Svar på tråden Vad anser ni spontant när ni läser det här?