• AbbyTheTabby

    socialen tog min 1 månaders dotter utan grund

    Anonym (suck) skrev 2015-08-27 20:47:26 följande:

    Ja, för socialsekreterare har ju inte tillräckligt mycket att göra annars och därför måste de hitta på saker så att de har något att göra. Typ omhänderta barn, där ett enda ärende ofta kan vara ett heltidsjobb under flera veckor eller månader. Fast ni tror givetvis att socialtjänsten inte gör någonting utan det enda de gör är att sitta på sitt kontor och tycka att "den mamman tittade konstigt på mig idag, jag tror jag ska straffa henne genom att ta hennes barn" och så åker man och hämtar ungarna bara, något som ofta kan vara ett heltidsjobb under flera veckor. Fast ni tror givetvis att socialtjänsten inte gör någonting utan det enda de gör är att sitta på sitt kontor och tycka att "den mamman tittade konstigt på mig idag, jag tror jag ska straffa henne genom att ta hennes barn" och så åker man och hämtar ungarna bara.


     


     


     


     


     


    Jag tror inte att socialsekreterare hittar på anledningar att starta utredningar. Det behöver de knappast eftersom de redan har tillräckligt att göra, som du påpekar. Däremot tror jag - nej, jag vet - att det händer att de, när de väl gör sina utredningar, överdriver, vinklar saker och ibland till och med ljuger för att vinna i Förvaltnings- eller Länsrätten.

    Jag läste en artikel häromdagen som hette något i stil med LVU - barnmisshandel i lagens namn (den finns på nkmr.org om någon är intresserad, sök på anxiety by proxy så hittar ni den). Den hade ett lite högtravande och "gammaldags" språk, men var väldigt intressant. Den beskrev ett exempel på hur soc kan vinkla saker. Jag vill gärna citera lite ur den, tyvärr kommer jag inte ihåg ordagrant men löst citerat stod det: "En släkting säger exempelvis  'Hade hon misskött barnen hade jag anmält henne.' I utredningen blir det: ' Släktingen har funderat på att anmäla henne.' "

    Det här är bara ett exempel på hur soc kan skriva i sina utredningar. Tillräckligt många sådana vinklingar kan få en situation som kunde rättats till med lite stöttning i hemmet att framstå som en akut fara för barnet, och soc vinner i rätten.

    Varför, vad har de att vinna på det? Inte vet jag, men artikeln jag nämnde nämner några förslag. Jag ska försöka fixa fram en länk till den, om någon skulle vara intresserad.

    Ett annat argument som dyker upp gång på gång är ju att man inte skulle blivit utredd från första början om man vore en bra förälder och inget var fel i hemmet. Detta stämmer helt enkelt inte. Dagis och skola kan göra de märkligaste anmälningar till soc, man kan bli falskt anmäld av exempelvis ett argt ex eller släktingar till denne,, o.s.v. Soc är skyldiga att öppna en utredning, och de hittar ofta fel som vi vanliga dödliga inte ens ser. Det kan hända så mycket och det kan hända alla, tyvärr.
    En hund har ägare, en katt har personal.
  • AbbyTheTabby
    Anonym (mor) skrev 2015-08-15 21:23:53 följande:
    Nej det tror jag inte på ett enda dugg. Jag är fullständigt övertygad om att OM en svensk baby togs från en skötsam, perfekt mamma utan goda grunder så skulle det stå om detta i varenda tidning och UG skulle göra ett reportage och det skulle betalas ut skadestånd i en omfattning som är obegriplig.....!
    Jag vet att det är en gammal tråd, men detta måste jag bara svara på.

    Du är alltså "fullständig övertygad" om att det skulle ta hus i helvete om om en baby togs från en skötsam mamma (det med "perfekt" skippar jag då det inte finns några perfekta föräldrar, inte ens du eller alla andra förstå-sig-påare som svarat i denna tråd och liknande), men eftersom det inte finns några artiklar eller inslag i Uppdrag Granskning som handlar om det tror du inte på det.. Ta och läs alla dessa socialen-tog-vårt-barn-utan-grund-trådar så fattar du kanske varför du inte läser något i tidningarna eller hör något i Uppdrag Granskning om sådana här fall. Det är ju ingen människa som tror dessa föräldrar! Det är bara att kolla ett inlägg relativt tidigt i denna tråd, har glömt vem som skrev det tyvärr: " 'Socialentog vår dotter utan grund! Jo, tjänare.' "

    Du ser ju själv, få tror på det. Men att få tror på det betyder inte att det inte är sant!
    En hund har ägare, en katt har personal.
  • AbbyTheTabby
    Anonym (mor) skrev 2015-08-15 19:46:21 följande:

    NEJ många "ordentliga familjer har inte blivit "krossade av soc"! Ordentliga, skötsamma, vanliga familjer drabbas ALDRIG. "Soc" har ingen dold agenda där de vill jävlas med folk liksom bara för att. Tror du det är en enkel procedur att omplacera ett nyfött spädbarn? Tänker du att det är ngt "soc" gör utan att ha rejält på fötterna?


    Som sagt, det är en gammal tråd, men folk läser uppenbarligen gamla trådar så när jag ser inlägg som är både naiva och felaktiga kan jag inte låta bli att svara i förhoppningen att någon ska läsa det-

    JO, det finns "ordentliga" familjer som krossas av soc! Ordentliga, skötsamma, vanliga familjer kan VISST drabbas! Inte så ofta kanske, men det händer.

    Jag vet inte om soc har en dold agenda där de vill j*vlas med folk, jag vet inte varför antalet omhändertagna barn ökat så i Sverige (men jag tror inte svenska föräldrar blir sämre). Det kan jag inte svara på tyvärr.

    Tror du det är svårt att placera ett nyfött spädbarn? Nu skämtar du med mig aprilo! Nyfödda spädbarn torde vara de enklaste att placera, de flesta vill ha så små barn som möjligt!
    En hund har ägare, en katt har personal.
  • AbbyTheTabby
    Anonym (Socionom) skrev 2015-08-17 09:33:21 följande:
    Hon är extremt psykiskt sjuk. Pratade med henne häromdagen och frågade om hon inte ville träffa sitt barn ändå. Hon har inte träffat henne på några månader. "Nej, just nu måste jag fokusera på mig själv. Jag har aldrig fått chansen att bara fokusera på mig själv i mitt liv. " fast du har ett barn nu och ett barn borde komma i första hand. Hon är arg på barnet för att barnet blev till. Hon glömmer att byta sina underkläder, hon glömmer att äta och städa. Hon hatar alla som försöker hjälpa henne. Hade två kvinnor som kom dit och skulle hjälpa henne. Allt car deras fel. Hon sa inte till att hon hade kissar ner hela sängen och då var det deras fel att det var blött istället för att hon gjorde det själv.
     Hur kan du påstå att kvinnan är  "extremt psykiskt sjuk" när hon inte fått någon diagnos (vilket du skriver längre ner)?! Återigen; tråden är gammalmen det finns guldkorn i den som är värda att plocka ur den, som detta till exempel. Kanske kan "sockramarna" se att soc inte är så felfria och framförallt att de inte håller sig till regler och lagar alltid.

    Jag har ett liknande exempel från min bekantskapskrets. En tjej fick sitt barn omhändertaget, på lite märkliga grunder enligt mig läst alla utredningar och alla papper från Förvaltnings- och Kammarrätten. Den här tjejen har aldrig haft några som helst psykiska besvär, men en kväll rasade hon ihop totalt och fick åka till psykakuten. Där konstaterades att hon inte hade några allvarliga besvär, det hade bara blivit för mycket med allt med soc, rättegångar o.s.v., dessutom hade hon ätit och sovit dåligt. Läkaren såg inga "orosmoln" i framtiden. Hon fick stanna några dygn och äta och sova ordentligt, sedan fick hon fara hem.

    Naturligtvis fick hennes soc reda på incidenten, och deras bedömning blev minsann helt annorlunda! De ansåg att hon hade svåra psykiska problem, och att en andra bedömning skulle göras av en annan psykiater. Denne psykiater tyckte som den förste, att det inte var någon större fara. Då krävde de ett utlåtande från en tredje psykiater. Denne sade andra saker än de två första; att det var bra att barnet var omhändertaget för det fanns en risk att hon inte skulle kunna ta hand om det och kanske rentav skada det (att hon hamnat på psyket på grund av att barnet omhändertagits trodde självklart inte psykiater nummer tre på, medan de första två trodde det var en anledning).

    I nästa förhandling fanns inget alls av de första psykiaternas utlåtanden med, medan nr tre fick stort utrymme.

    Det är så här soc funkar. Ni och era groupies sitter i de här trådarna och säger gång på gång att "Det är ju inte soc som bestämmer att barn ska omhändertas, det är rätten." Och det är förstås helt sant. Men vad får rätten läsa? Omsorgsfullt tillrättalagda utredningar, där allt som kan tolkas positivt för föräldrarna tas bort medan allt som kan tolkas negativt står kvar. Eller som jag läste en artikel nyligen, tyvärr är detta inte ordagrant men andemeningen är den samma: "Man pratar med en släkting som säger: 'Hade jag trott att hon vanvårdat barnen hade jag anmält henne för länge sedan.' I utredningen blir det: 'Släktingen har funderat på att anmäla henne.'

    Så här går det till, gång på gång, på; om inte alla så många kommuner i Sverige!
    En hund har ägare, en katt har personal.
  • AbbyTheTabby
    Iarwain skrev 2015-08-17 20:11:13 följande:
    Precis lika sinnessjukt som att personer här tror på saker som skrivs på internet, helt utan källor och sedan för allt vidare som sanningar.
    Ja precis, somliga tror på allt "socsekreterare" skriver...

    Jag kan bara tala för mig själv, jag tror verkligen inte på allt jag läser; här eller annorstädes. Vet inte om det är min ålder och därmed ökad livserfarenhet, eller om jag helt enkelt lärt mig vara mer källkritisk, men något är det.

    Lika lite som jag tror på allt socionomer skriver, lika lite tror jag på alla "soc-tog-mitt-barn-HEEELT-utan-anledning"-inlägg. Men jag vet att det händer; att soc tar barn utan de superstarka anledningar många tror krävs, och jag tycker det är så tråkigt för dem som råkar ut för det när de möts av misstro och rena hån. Det är förstås lätt för den som aldrig behövt ha med soc att göra att skriva saker som "du saknar insikt", "du måste ju ha gjort något" samt min favorit (ironi!) "ingen rök utan eld!"

    Jag tror många behöver en rejäl dos empati!
    En hund har ägare, en katt har personal.
  • AbbyTheTabby
    Iarwain skrev 2017-09-17 16:41:06 följande:
    Har du någon bra förstahandskälla där personer inte är anonyma?
    Det blir lätt en väldigt konstig diskussion när man inte riktigt kan få förklaring från båda sidor.
    Tyvärr är det svårt att hitta sådana. De som får sina barn omhändertagna vill oftast vara anonyma; och som de blir bemötta har jag all förståelse för det.

    Jag kan höra med de jag har kontakt med om de vill ställa upp på någon slags intervju men det blir nog svårt, har försökt i flera år och ingen vill gå ut med sina riktiga namn. Fullt förståeligt, som sagt.

    Och socialtjänsten har ju sekretess, så de får inte lämna ut några uppgifter. Inte ens om föräldrarna säger att det är ok får de det, och man kan ju fundera lite över varför det är så egentligen. Jag menar, har allt gått rätt till borde det ju ligga i deras eget intresse att gå ut med förklaringar, så de slipper få höra att de gör en massa fel och "kidnappar" barn.
    En hund har ägare, en katt har personal.
Svar på tråden socialen tog min 1 månaders dotter utan grund