tidig skolstart?

Vi hade möjligheten för 3 år sedan.

Dottern hade redan gått i förskoleklass i USA, kunde räkna, skriva och läsa, var dessutom nästintill trespråkig. Valde dock att låta henne gå med sina gämnåriga.

Nu känner vi att det var rätt därför att.

Många andra elever är minst lika duktiga.

Klasskamraterna är med i samma fotbollslag.

Lärarna försöker ge alla eleverna utmaningar och bra skolundervisning.

Lillebror som är ett socialt geni och även han ganska duktig på att läsa kommer inte heller få börja skolan i förtid.

Tack för alla svar.

Jag tänker ta till mig av era synpunkter och fundera ytterligare på detta. Jag kommer prata med förskolepersonalen och ska även försöka prata med skolan för att se hur de möter upp barnen på individnivå. Visar det sig att skolan har en bra plan (som faktiskt följs) så är ju det toppen och barnet kan vänta med att börja skolan. 

Tiden får utvisa vad som sker :) 

Min son började sjuan i år. Han är född i mitten av året. Han var inte bäst i alla ämnen i klassen i sexan, men ligger bland de bästa i de flesta, betyg A & B i allt utom idrott. Förskolan lyfte frågan med oss att han skulle börja ettan direkt och hoppa över förskoleklass. Men vi ansåg efter diskussion med skola och förskola att det var bättre han fick följa sina jämnåriga kompisar, där han också var i sin sociala utveckling, Det har varit lite tjorv med matten, bitvis väldigt uttråkad och de har haft svårt att motivera honom, men detta problem har han bara haft i ett ämne.Vi tycker fortfarande vi tog rätt beslut inför skolstart. Hoppas ni tar ett besult ni känner är rätt, men tipset från mig är att tänka flera år framåt.

Usch jag hade en klasskamrat som jagades igenom skolan av sina superambitiösa föräldrar. Resultatet blev att när vi tog studenten vid 19 var hon nyss fyllda 16 - och jag kan garantera att vi hade helt andra erfarenheter än vad hon fick... Min dotter hade även hon en klasskamrat som var ett år yngre vilket innebar att när de hade skolbal fick den icke 18-åriga flickan inte vara med.

Det är tyvärr superstatus att ha barn som är tidigt utvecklade och före sin tid. Att de varken är socialt, mentalt eller emotionellt i takt med kamraterna när de kommer upp mot puberteten är det tyvärr inte många som tänker på vid skolstart. Tyvärr har skolorna, främst i medelklassområden, svårt att spjärna emot ambitiösa föräldrars förhoppningar för de egna telningarna.

Låt barnet vara barn.

Usch jag hade en klasskamrat som jagades igenom skolan av sina superambitiösa föräldrar. Resultatet blev att när vi tog studenten vid 19 var hon nyss fyllda 16 - och jag kan garantera att vi hade helt andra erfarenheter än vad hon fick... Min dotter hade även hon en klasskamrat som var ett år yngre vilket innebar att när de hade skolbal fick den icke 18-åriga flickan inte vara med.

Det är tyvärr superstatus att ha barn som är tidigt utvecklade och före sin tid. Att de varken är socialt, mentalt eller emotionellt i takt med kamraterna när de kommer upp mot puberteten är det tyvärr inte många som tänker på vid skolstart. Tyvärr har skolorna, främst i medelklassområden, svårt att spjärna emot ambitiösa föräldrars förhoppningar för de egna telningarna.

Låt barnet vara barn.

Usch jag hade en klasskamrat som jagades igenom skolan av sina superambitiösa föräldrar. Resultatet blev att när vi tog studenten vid 19 var hon nyss fyllda 16 - och jag kan garantera att vi hade helt andra erfarenheter än vad hon fick... Min dotter hade även hon en klasskamrat som var ett år yngre vilket innebar att när de hade skolbal fick den icke 18-åriga flickan inte vara med.

Det är tyvärr superstatus att ha barn som är tidigt utvecklade och före sin tid. Att de varken är socialt, mentalt eller emotionellt i takt med kamraterna när de kommer upp mot puberteten är det tyvärr inte många som tänker på vid skolstart. Tyvärr har skolorna, främst i medelklassområden, svårt att spjärna emot ambitiösa föräldrars förhoppningar för de egna telningarna.

Låt barnet vara barn.

Usch jag hade en klasskamrat som jagades igenom skolan av sina superambitiösa föräldrar. Resultatet blev att när vi tog studenten vid 19 var hon nyss fyllda 16 - och jag kan garantera att vi hade helt andra erfarenheter än vad hon fick... Min dotter hade även hon en klasskamrat som var ett år yngre vilket innebar att när de hade skolbal fick den icke 18-åriga flickan inte vara med.

Det är tyvärr superstatus att ha barn som är tidigt utvecklade och före sin tid. Att de varken är socialt, mentalt eller emotionellt i takt med kamraterna när de kommer upp mot puberteten är det tyvärr inte många som tänker på vid skolstart. Tyvärr har skolorna, främst i medelklassområden, svårt att spjärna emot ambitiösa föräldrars förhoppningar för de egna telningarna.

Låt barnet vara barn.

Låt mig få tillägga att jag tillhör inte en av dessa extrema föräldrar. Jag har uppmuntrat när jag sett att barnet varit intresserat, men har aldrig någonsin tvingat eller pushat på bara för att hen ska lära sig snabbare. Har inställningen att barn lär sig bara de får möjligheten att testa sig fram, utan att man står bredvid och kräver en massa av dem. 

Funderingarna på att börja tidigare har att göra med att hen är så otroligt intresserad av att lära sig, och kan redan saker som man lär sig i fsk-klass/ettan. Det sociala fungerar bra, umgås/leker nästan bara med äldre då de ligger på ungefär samma nivå. 

Men, jag vill inte till vilket prs som helst sätta barnet i skolan ett år tidigare, utan det är främst för att hen ska bli mött på sin nivå och inte behöva stå tillbaka och invänta de andra. 

Samtidigt är det ju så som flera av er skriver att det kan komma att ändras om några år. Det är sånt man aldrig kan veta helt säkert innan, utan man måste ändå ta ett beslut som man tror är det bästa. (därav att jag försöker ta reda på vad andra har för erfarenheter) 

Tänk på att ditt barn alltid kommer att vara yngst, t. Ex. när kompisarna får gå på 15-års-filmet eller på krogen.

Det är ju inte bara den teoretiska kunskapen som räknas. När man börjar skolan måste man kunna en massa saker: vara ensam på skolgården, det finns inga grindar och vakter på samma sätt, klara alla kläder och skor själv, kunna klara sig själv i matsalen och på toaletten.

Kan man inte dessa saker så hjälper det inte hur duktig man är på svenska eller matte.

Det är ju inte bara den teoretiska kunskapen som räknas. När man börjar skolan måste man kunna en massa saker: vara ensam på skolgården, det finns inga grindar och vakter på samma sätt, klara alla kläder och skor själv, kunna klara sig själv i matsalen och på toaletten.

Kan man inte dessa saker så hjälper det inte hur duktig man är på svenska eller matte.

Det vet jag mycket väl att det handlar om massor av saker. Klä på sig själv fixas galant, vara ensam på skolgården? nja, ensam släpps förhoppningsvis aldrig ett barn ut, utan klassen samt minst en rastvakt ska alltid vara ute, men barnet är ofta ute själv i området hemma sedan ett år tillbaka och fixar det utan problem. 

Men, jag förstår vad du menar :) 

Ja rastvakt finns ju såklart, men det är ju kanske ett par stycken på hela 0-3 klasserna. Ingen som "passar" dem på samma sätt som i förskolan och inga grindar. Åtminstone här byggde tillvaron på förtroende för "prickar" på träden, man fick gå olika långt beroende på årskurs.

Man ska också klara sig socialt, i lekarna på gården och då kan det vara tufft att vara ett år yngre än alla andra