2-åring kräver vår uppmärksamhet hela tiden när vi är utanför hemmet
Har en pojke på 2 år och 3 månader. Han är ett barn med mycket energi och egen vilja! En tuffing när det gäller att klättra, hoppa högt etc men försiktigare med nya människor och så.
Han har alltid efterfrågat mycket uppmärksamhet och stimulans och har aldrig, inte ens som nyfödd, gillat att ligga/sitta still. Leka själv har inte heller varit hans grej, fram tills för några månader sedan då han nu kan greja en kort stund själv med sina bilar eller duplo när vi är hemma.
Så till min fråga. När vi är utanför hemmets väggar (utomhus, på öf, hos vänner etc.) vill han alltid att jag eller hans pappa ska vara precis jämte honom. Sitta med i sandlådan och gräva med honom, sitta med i lekrummet och leka med honom etc. Det räcker inte att vi sitter på en bänk jämte, eller vid köksbordet inom synhåll. Om jag säger nej så gnäller/gråter han och drar en i byxbenet nonstop.
Jag har inga bekymmer med om han vill vara med mig för att han behöver den tryggheten när vi är iväg, till exempel sitter med mig vid bordet när jag fikar med de andra föräldrarna, eller om han vill ha mig inom synhåll. Men detta räcker inte för honom. Han vill alltså att jag ska komma exakt dit HAN vill vara, och han vill engagera mig i just det han gör.
Jag har försökt under några månader att vara "tuffare" kring detta, dvs vara tydlig med att mamma inte alltid vill/kan komma dit han vill, men han är SÅ påstridig och det blir kaos varje gång. Jag har lättare för att "öva" på detta när vi är ensamma, men hos bekanta eller på öf ger jag ofta med mig för att det annars som sagt blir kaos. Jag kan aldrig sitta och ta en kaffe med de andra mammorna, aldrig ha en 5 minuters samtal med någon. Känns som att alla andras barn kan sysselsätta sig en stund själva i närheten av deras föräldrar.
Någon som har liknande erfarenhet? Beror det på otrygghet? vad kan jag göra för att minska detta beteende hos honom utan att för den skull bortse från hans (som jag tror) behov av trygghet? Är jag orsaken till att det blivit såhär eller beror det på min sons personlighet eller en blandning....? detta är sånt jag funderar på...
Om några veckor väntar vi syskon till vår pojke, vilket ökar oron för hur det ska gå med detta beteende. jag är fundersam hur det ska funka för mig att ex åka till öf när han beter sig som jag beskrivit och jag samtidigt har en liten bebis att ta hand om.
Hoppas någon av er har varit med om liknande och tar sig tid att svara.