Bryr mig inte om pojken som drunknade!

När gjorde jag det?

Man kan visst tycka en massa saker. Det går ju att sätta sig in i saker på andra sätt, man behöver inte själv ha upplevt det. Man kan t.ex . fråga dem som har upplevt det innan man förutsätter något. Särskilt när det gäller saker som att önska att man aldrig blivit född.

Som exempel kan jag ta homosexuellas rätt till adoption. Jag var själv negativ till detta pga att jag hade fått för mig att de lättare skulle bli mobbade. Sen var jag på en föreläsning där man presenterade fakta, studier som var gjorda som visade att de som vuxit upp med homosexuella föräldrar inte blev mer mobbade. Min förutfattade mening stämde inte alls. Det var en viktig lärdom för mig. Man måste fråga dem det gäller och inte tro att man kan sitta hemma och räkna ut saker utifrån sin egen världsbild.

När det gäller de flyktingar man ser på tv så kan man ju inte fråga just dem. Men det finns ganska mycket forskning kring hur det är att leva i krig och hur man mår efteråt. Det är bara att söka om du är intresserad.

Man kan visst tycka en massa saker. Det går ju att sätta sig in i saker på andra sätt, man behöver inte själv ha upplevt det. Man kan t.ex . fråga dem som har upplevt det innan man förutsätter något. Särskilt när det gäller saker som att önska att man aldrig blivit född.

Som exempel kan jag ta homosexuellas rätt till adoption. Jag var själv negativ till detta pga att jag hade fått för mig att de lättare skulle bli mobbade. Sen var jag på en föreläsning där man presenterade fakta, studier som var gjorda som visade att de som vuxit upp med homosexuella föräldrar inte blev mer mobbade. Min förutfattade mening stämde inte alls. Det var en viktig lärdom för mig. Man måste fråga dem det gäller och inte tro att man kan sitta hemma och räkna ut saker utifrån sin egen världsbild.

När det gäller de flyktingar man ser på tv så kan man ju inte fråga just dem. Men det finns ganska mycket forskning kring hur det är att leva i krig och hur man mår efteråt. Det är bara att söka om du är intresserad.

Varför inte? Att komma i kontakt med andra människor som man tycker har gjort fel i det förflutna är nog svårt att undvika. Ibland blir man till och med vänner.

Förståelse? Hur ska det gå till om det är som du säger att ingen av oss kan förstå de där föräldrarna?

Jag tänker så här: ingen vet om man hade velat ha det livet eftersom vi inte har provat. Det livet är dessutom så långt ifrån livet i Sverige att vi inte riktigt kan sätta oss in i det. Vi vet att det är krig, det är hemskt allt möjligt händer och kan hända. Finns det bra stunder också? Var Alan glad ibland? När man lever under såna förhållanden hoppas man på en bättre framtid där det blir lugnt igen? Hoppas man på att kunna fly? Är meningen med livet att skaffa barn även om situationen inte är bra? Jag vet inte. Kanske sitter det stenrika människor och funderar över hur vi kan skaffa barn. Som bor i ett hus där man får dela toalett, barnen går i allmän skola, man har ingen barnflicka utan barnen får klara dig själva eller, om de är mindre, vara på fritids i stora barngrupper. Jag vet inte om någon tänker precis så, men jag tror absolut att det finns de som tycker att jag lever ett fattigt liv och kanske tycker de det är dumt att skaffa barn när man inte har tryggheten i att ha x antal miljoner på banken.

Jag kan ta ett exempel på vad jag menar med att det är dumt att fördöma någons val när man inte har kunskap bakom. När jag kommer i kontakt med misshandlade kvinnor tänker jag ju alltid "varför lämnar hon inte" och de allra flesta tänker "jag hade gått direkt". Jag har också tänkt så. Men vid närmare eftertanke vad är det som säger att jag skulle vara den som lämnar direkt? Det troliga är väl att jag hade betett mig som nästan alla som hamnar i den sitsen. Stannat kvar, försökt anpassa mig, skuldbelagt mig själv.

Jag tänker att det är samma sak med att skaffa barn i farliga situationer. Eftersom så många gör det måste det vara någon kraft som finns som jag inte känner till. Det övergår liksom mitt förstånd. Kanske är driften att fortplanta sig enormt stor. Nu antar jag dessutom att avsaknad av preventivmedel och ingen möjlighet till abort är två viktiga orsaker till att det föds barn under brinnande krig.

Det klart att du har rätt i att du kan ha de åsikterna du vill beroende på vad du varit med om. Om du har varit i krig så vet du naturligtvis utifrån din erfarenhet. Men riktiga svar på varför man skaffar barn under krig får vi nog inte förrän man gör en större studie. Fram tills dess tycker jag det är bra att inte uttala sig särskilt inte om man levt hela livet i trygghet.

Jag tycker också att vi lyckats hålla en bra ton och då blir det roligt att diskutera. Jag tar till mig av det du skriver och får tänka ett varv till. Det är bra!

Jag tänker nog att den enda som kan uttala sig om det är barnet i fråga. Önskar hon/han att den aldrig blivit född?

Det är där vi är olika. Jag tycker inte att det tjänar något till att jag sitter och dömer över de val människor jag träffar har gjort. Vad har jag för rätt liksom?

Fruktansvärt oansvarigt av dig att kalla andras handlingar för "fruktansvärt oansvarigt" och "barnmisshandel" för att de skaffar barn när du inte vet något om deras situation. Du vet ingenting om var de befann sig när mamman blev gravid, ingenting om hur det politiska läget var där de befann sig då och ingenting om vilka andra överväganden som ledde fram till utökningen av familjen. Pojken blev 3 år och kriget i Syrien började 2011. Kobane intogs första gången i 2014 och de flydde därifrån samt återvände för att fly igen i takt med IS framfart och tillbakadragande.

I Somalia har det varit krig i över 20 år. Tycker du att en hel nation skulle ha upphört med att skaffa barn under en hel generation eller längre? Skulle norskar och svenskar ha låtit bli att skaffa barn under andra världskriget? Det small ju på andra sidan norska gränsen och ett annekterande av Sverige var planerat och inte så svårt att förutsäga.

Hur skulle du reagera om någon sa att dina släktingar
var "fruktansvärt oansvariga" och utsatte dina föräldrar eller möjligen mor/farföräldrar för "barnmisshandel" som lät dem komma till världen och att det hade varit bättre om de (och följaktligen du) aldrig blivit födda?

Alla människor sätter inte sina liv på paus för att det är oroligt utan många försöker leva så normalt som möjligt.

Du hade visst funnits om dina föräldrar eller deras föräldrar hade beskyllts för att ha betett sig "oansvarigt" genom att skaffa barn.

Hur skulle du reagera om någon sa att dina släktingar
var "fruktansvärt oansvariga" och utsatte dina föräldrar eller möjligen mor/farföräldrar för "barnmisshandel" som lät dem komma till världen och att det hade varit bättre om de (och följaktligen du) aldrig blivit födda?

Och om du räknar baklänges på en 3-åring med en mamma som haft en graviditet som varat i 9 månader så hamnar vi på samma år som kriget bröt ut, men oavsett det, vem är du att döma andra människors handlingar och kalla dem för barnmisshandlare för att de har skaffat barn?

Så om någon kallar dina föräldrar eller deras föräldrar för fruktansvärt oansvariga barnmisshandlare för att de skaffade barn då så hade du inte reagerat. OK, det kanske är därför du kan säga något sådant om andra. Skulle du kunna säga det till dina föräldrar eller deras föräldrar?

Det är ju troligt att de inte vill ha det livet men med det är det ju inte sagt att de inte vill ha livet i sig. Då hade de ju inte flytt utan tagit livet av sig.

Ja och i princip kan man väl vara olyckligare och mer utsatt i en familj i västvärlden än i ett krigsdrabbat land.

Nästan alla misshandlade kvinnor jag har träffat har haft barn. De flesta har blivit misshandlade i flera år. Barn stoppar oftast varken mannen eller kvinnan tyvärr.

Min poäng med hela den här "skaffa barn i krig" diskussionen är att eftersom nästan alla skaffar barn trots den olämpliga situationen så finns där något driv som inte jag känner till. Jag är inte så dum att jag tror att just jag skulle vara den som handlar så rationellt. Jag hade säkert gjort som de flesta andra. Följaktligen kan jag heller inte uttala mig om hur andra gör. Jag förstår faktiskt inte hur du kan inbilla dig att du skulle vara så rationell i en sån situation som inte påminner om något vi upplever här.

Jag tänkte på din väns barn som ärvt en allvarlig sjukdom. Du tyckte det var egoistiskt av föräldrarna att skaffa barn när risken fanns att barnet skulle ärva. Jag tycker att det bara är barnet i fråga som kan uttala sig om det var dumt av föräldrarna att skaffa barn. Önskar barnet att det aldrig blivit fött?

Vad var frågorna?

Eller hur!

Därför att om jag hade flytt från krig med mina barn hade jag tyckt att det var sjukt provocerande med en svensk, som bott hela sitt liv i trygghet, som sitter och har åsikter om huruvida jag borde skaffa barn eller inte.

Jag har inte menat att man ska ha förståelse utan att man inte ska döma andra om man inte har kunskap om deras situation. Att vara ödmjuk inför det faktum att man inte förstår, och inse att detta förmodligen grundar sig i att man inte har tillräckligt med kunskap.

Glädjas? Jag skrattar för att det är sådant som händer - att man räknar fel. Nej, jag har ingen lust att bemöta resten av ditt inlägg så slipper jag fler nojiga responser. Lite lustigt att du är så känslig gällande vad du upplever sägs till dig samtidigt som du gör så starka uttalanden om den drunknade pojkens pappa.

Ja du har rätt, det var ett dumt exempel. Men om du skulle träffa en familj som hade barn när de kom hit, skulle du hålla igen med din åsikt då?

Nej jag tycker inte att man alltid bör försöka förstå. Eller jo det är ju bra att försöka men det går ju ändå inte alltid. Och då kanske man inte ska döma de som man inte förstår sig på.

Det finns så mycket man inte förstår sig på. Varför lämnar inte misshandlade kvinnor sina män, varför flydde inte natascha kampusch första gången hon hade chansen, varför omskär kvinnor sina döttrar osv. Ibland kan man få ett fragment av förklaring men någonstans är det ju ändå ganska ofattbart. Och allting i världen går inte att förstå. Och om man inte förstår bör man inte döma någon eller tycka att de handla oansvarigt. Helt enkelt därför atta man inte vet vad man pratar om. Sen betyder ju inte det att man inte kan jobba med problematiken men om man jobbar med det och träffar de människor det gäller brukar man sällan ha en fördömande attityd.

Jo det händer att jag har tankar kring vad andra gör som är fel. Men jag har jobbat en del med sexualförbrytare så jag antar att ribban för när jag tycker något om sättet folk väljer stt leva sina liv på är rätt hög. Så länge inga brott begås så försöker jag att inte döma någon. Och helst inte då heller för domen får de ju i domstolen. Men där får man jobba en del med sig själv.