Cat71 skrev 2015-09-23 13:51:37 följande:
TS - din son måste ju självklart känna sig trygg sitt eget hem och under sitt kalas.
Tycker du gjorde helt rätt som kontaktade mamman. Jag undrar lite vad du sa under samtalet dock? Jag hade nog bara informerat om hur vi ser på situationen och om hon vill hjälpa till att lösa den på något sätt. Att hon inte ser några problem löser ju inget?? Jag hade nog föreslagit att pojkarna, förutsatt att både vill förståss, får träffas på tu man hand i sin hemmiljö. Hos er eller hos dem. Och se om där finns eller uppstår en grund att bygga ett kompisskap på.
Om din son fortfarande kände sig obekväm att bjuda den andre pojken hade jag informerat om att han inte längre är välkommen.
Samma hade jag gjort om inte föräldrarna visat intresse för att hitta en lösning.
Jag var väldigt saklig och återberättade vad personalen på fritids sagt och vad mina barn sagt om sina upplevelser (lillebror såg vad som hände ).
Hon har tyvärr ingen vidare kontakt med sitt barn utav olika anledningar som jag inte känner till men kan ana. Pappan och den andra vuxna har jag ingen kontakt med. Att pojken har det svårt är jag mycket medveten om och det är min son oxå ( han har själv märkt att pojken inte träffar mamman inget jag sagt) och därför ville min son bjuda honom fast han är dum.
Tyvärr slog ju mamman bara ifrån sig ( jag hade iofs inte räknat med annat) och tyckte att jag skulle "lägga ner tjafsandet"