Är detta en normal reaktion?

Nu i augusti så var det 5 år sedan jag separerade från min sons pappa. Mitt intiativ.
Vi har varannan vecka.
Gråter ibland samma dag han åkt.. Har väl blivit lite lättare med åren och sedan beror det på vilket läge jag är i. Saknar honom fruktansvärt vissa veckor, speciellt jobbigt är samma dag han åkt.

Omställningen från att ha haft honom en vecka, med skjuts till träningar, packning av skolväskan, tjat om att plocka upp efter sig varvat med massa mys, pussar, kramar och skratt.. Till en vecka där hans rum är tomt och stilla. Hans leksaker ligger där han lämnade dom och kudden i sängen är gropig efter hans lilla huvud som legat där..
Sörjer väl det som aldrig blev även fast jag ALDRIG skulle vilja gå tillbaka till det förhållandet.

Glömde skriva att känner du för att gråta så gör det.. Känns oftast lite bättre när man "lättat" på trycket. Tror inte att det är bra i längden att svälja sånt.
Det är jobbigt att sakna någon men inte farligt. Se det som något positivt.
Finns ju faktiskt varannan vecka föräldrar som tycker det är enbart skönt att slippa barnet/barnen en vecka. Jag är glad att jag inte är en av dom.
Man lär sig till slut att leva med den saknaden.
Acceptera att du blir ledsen istället för att kämpa emot.