Allting är emot mig.

Hej!

Jag behöver råd ifrån någon som kanske har gått igenom samma sak som mig, åtminstone på en punkt.

Många människor har drömmar och mål i livet, min är att ha en familj, gammalmodigt kanske, men jag har sedan jag fyllde 19 år längtat efter min bebis (det var då jag träffade min dröm man). 

Nu är det tyvärr så att min sambos dröm är en helt annan, han vill ha åstakommit så mycket innan han börjar att starta en familj, han vill se världen, han oroar sig över att barnet kommet att dra för mycket pengar. Vi kan diskutera detta i timmar och det slutar bara med att vi inte pratar med varann alls. 

Sedan är det så att jag inte verkar kunna bli gravid, vi har aldrig använt skydd vid samlag, så man tycker ju att på 5 år så borde någonting kommit igenom. Jag har ju ofta tänkt att om jag väl blir gravid så kanske han ändrar sig och känner samma glädje som jag. Men någonting i universum verkar arbeta emot mig, jag har haft cystor i äggstockarna i många år nu, jag verkar ha alldeles för mycket ägg, och min sambo vill inte veta hur hans spermier mår för att det då kommer att bli för seriöst för honom, som att han gått med på att skaffa barn.

Vad ska jag göra? Jag vet att detta kanske inte är världens största problem, men jag vill inte sakna mitt barn längre, det skär i mig. Vad kan man göra för att lugna sambon, göra honom mer villig. Eller är det bara så att jag ska ge upp? Vänta, eller lämna honom?