Junibebisar 2016

Men vad nervös jag blir nu! Väntar och väntar på att graviditeten ska börja kännas. Nästan så man liksom glömmer bort att man faktiskt fått två tydliga plus. Har någon gång känt av molvärk, men annars sitter allt i boobsen. Att kramas är fullständigt omöjligt och magen är ju rejält svullen. Det och att jag inte fått mensen och mina plus är de enda tecknen jag har på att jag är gravid (om jag nu är det). Tvivlar hela tiden och speciellt när jag läser här. Är i vecka 7 nu (6+2) och inser att det finns tusen saker som kan hända innan man får se pyret på RUL (som för övrigt känns otroligt avlägset).

Ååh vad detta är jobbigt. Att inte veta!

Dom ömma brösten har kommit tillbaka lite under dagen, särskilt i det högra. 

Det känns ju i sig ganska positivt. Men dom bruna flytningarna fortsätter i samma skala och jag har haft rätt kraftiga sammandragningar under förmiddagen som sedan gav sig efter lunch. 

Flytningarna är ju mörkare idag än igår, vilket jag hört ska tyda på att det är en gammal blödning . Men har småååååå små inslag av färskt blod, typ några få prickar stora som saltkorn bara. 

Jag fattar verkligen inte hur jag ska tolka detta. :( Hur lång tid kan det ta för ett missfall att komma igång? Någon som vet?

Sedan undrar jag: Är det någon här som led av mellanblödningar innan ni blev gravida? Varje månad , 1-2 veckor innan mens så hade jag mellanblödningar som såg ut precis som mina bruna flytningar gör nu. Samma mängd och färg.Kan det vara samma grej som spökar nu, även fast jag passerat BIM? Dom hittade aldrig , trots upprepade undersökningar, vad mellanblödningarna berodde på. 

Japp, akne i ansiktet, har nog gått upp 2 kg o känner mig allmänt snygg ;) usch! Kommer inte ihåg att det var såhär sist.. puh, redan jobbigt. V 4+6... hehe.. humöret också. Förra gången hade jag inte en humörsvängning på hela graviditeten tror jag. Så olika de kan va ????

Illamåendet fortsätter, dock liiiite bättre än igår. Imorse var det extremt jobbigt att ta ut hunden men jag överlevde.

Eftersom jag mår så illa funderar jag på att berätta för min chef. Jag sitter i en kontorslandskap med 4 andra inklusive min chef. Igår sprang jag på toaletten hela tiden och det snart känns det för uppenbart. Av någon anledning så är jag nervös även om jag har en riktigt bra chef.

Någon som redan har berättat för sitt jobb?

Vi har sagt till de två äldsta, att det antagligen kommer en bebis till om allt går.som det ska men att det är en hemlighet.

Nu är de 8 och 6,5 så de förstår en del och vad. Det innebär.

Tror du att hon skulle förstå att hon inte får prata om det?

Ja det är klart!

man vet aldrig, alla kan råka försäja sig i bland :)

Usch nu blir jag supernervös! Satt precis på toa och kände att det rann till lite. Tittar ner och ser ca 1 tsk klarrött blod. Inga klumpar och inga smärtor men blir så orolig :( är inte sugen på att jobba imorgon ifall något drar igång.