En del av oss skrev 2015-11-17 12:29:10 följande:
[quote=76012754][quote-nick]forsyne skrev 2015-11-17 08:58:10 följande:[/quote-nick]
Min make är lite sån också. Han har antagligen adhd och har väldigt svårt att hålla saker i huvudet och lyssna samtidigt. Så han ställer väldigt sällan frågor, och han minns sällan vad som sagts. Jag kan tycka det är irriterande, eftersom jag alltid får vara den som leder ett vårdsamtal, men jag vet att det inte betyder att han inte bryr sig. Och jag tror att om jag sa till honom att det var något jag behövde stöd med "mot" vårdpersonalen, så skulle jag kunna lita på honom. Han har fått vara min röst ibland när jag gråtit så jag inte kunnat prata. När jag opererades så visste jag att han var min röst om något beslut skulle behöva tas. (Fast oftast tar ju vårdpersonalen besluten på eget bevåg...)
Min make klagade på att inget handlade om honom när jag läser veckans utveckling i gravidapparna, så jag gav honom två pappaböcker i Fars dags-present, och de har han börjat läsa lite. Tror det känns annorlunda för honom när det är en bok skriven av en man, riktad till män. Lättare för honom att relatera.
[/
Jag har misstänkt sedan första stund vi träffades att han har något för han hade tex sagt till mig att han handlat när jag skulle till honom för första gången. Åker ner 40 mil och vad har han köpt? Jo te och annars helt tomt en fredagskväll kl 22 ute i en jäkla by på landet 40 mil hemifrån. Han å köket går inte ihop och ännu mer. Min sambo är som din, kan inte lyssna och ta in något, köra bil och lyssna samtidigt går inte inte ens sjunga med om det är en låt på radion som han mycket väl kan texten till. Simultankapacitet finns inte, medan jag har den förmågan. Jag blir väldigt irriterad.
Han har aldrig gnällt över att inget handlar om honom, blev bara jävligt förbannad när jag föreslog pappaböcker till honom. Har appen babygruppen den handlar om pappan/partnern också, men han är ändå helt oförstående till hur jag kan må illa tex och tycka allt luktar så illa.
Min man tycker att det är jobbigt att jag är lite kort i stubinen och han märker det mer än jag själv. Jag tycker oftast att jag är som vanligt medan han reagerar på att jag är lite bitsk i tonen ibland. Då ber jag om ursäkt och tänker efter. Skulle dock aldrig säga något som "vad ska jag med dig till". Han skulle bli så sårad. Hur reagerade din sambo när du sade så? Blev han inte ledsen?
Det låter motigt att ha en sådan oförstående sambo när man mår så dåligt. Förhoppningsvis lättar ditt illamående och oron efter första trimestern och du kan börja njuta lite. Hur tror du att din sambo känner inför graviditeten rent allmänt? Längtar han efter barn lika mycket som du? En del pappor kanske inte bryr sig så mycket så här tidigt. Blir säkert mer verkligt för honom när det börjar synas på magen och än mer när han kan känna sparkar.
Idag har jag tid för ultraljud. Känns nervöst och spännande. Är i vecka 12 nu och mitt illamående har lättat lite. Mår mest illa på kvällarna och det är ju då som mannen är hemma. Han missar liksom när jag är glad och pigg och kommer hem från jobbet till fru trött och illamående. Han längtar nog mer än jag tills jag mår bättre...