• ebe91

    Junibebisar 2016

    frucgsvensson skrev 2016-03-15 11:11:51 följande:
    Oj, så sent! Men vilken vecka är du i? Jag fick mitt direkt efter vi hade varit på RUL i vecka 19.

    Okej.Jag tror dock att dom ändå måste kolla upp och göra en ny bedömning, och det är den bedömningen som tar tid. Så fick en kompis till mig göra iallafall. Fick skicka in nya papper fastän hon arbetade på samma ställe som barnet innan.

    Hoppas det löser sig iallafall :)
    Går in i vecka 27 imorgon. Men jag var aldrig på v20-besöket (det efter ultraljud) eftersom vi var i thailand, hade ett kort besök i v 23 istället o då tänkte varken hon eller jag på det. Skulle till bm förra veckan men då hade jag magsjuka så fick ringa o be hon skicka det med posten istället då vi bestämde att jag inte behöver komma dit förrän v 28 o det tyckte till o med jag var för länge o vänta med intyget ;). Jag vet inte, känner mig inte minsta stressad för att inte hinna få beslutet... Sist fick jag beslutet typ samma vecka som jag gick på gravpenning så kanske beror på det :)
  • ebe91
    frucgsvensson skrev 2016-03-15 18:03:34 följande:
    Jaha. Då förstår jag! Så typiskt.

    Konstigt. Min chef ville ha beslutet så tidigt som möjligt av mig för att kunna hitta en vikarie som kan gå på mitt gravVIK. Tog 3 1/2 veckor att få beslut för mig.
    Ja, alltså... Jag jobbar som sjuksköterska och det finns ingen vikarie att få tag i. Vi är 6-7 st fast vi ska vara 17 (!) på avdelningen så vi ligger redan rätt risigt till om vi säger så... Och vi får alltid gravpenning på vårat jobb, det är en kirurgiavdelning där bla gastric bypass (fetmaoperationen) utförs så våra patienter kan ju väga 200kg och de ska mobiliseras efter operation och det är ju inte det lättaste alltid... Kan förstå att chefer som ska ersätta en vill veta i tid, för oss är det ju kört att få tag i någon fler personal redan...
  • ebe91
    frucgsvensson skrev 2016-03-15 19:32:16 följande:
    Ja, det är klart. Det är ju skit med sköterskor i hela landet som jag förstår. Även hos oss.

    Underbemannade som bara den.

    Jag jobbar som uska och jobbar på ett somatiskt boende, hos oss blir också alla godkända för gravpenning.
    Jo, platser stängs ner hela tiden... Hos oss har man ökat upp på usk-sidan för att avlasta oss sköterskor så visst - vi är inte lika mycket i omvårdnaden som tidigare men patienterna tycks vara sjukare på vårdavdelningarna så mer och mer medicinsktekniskt krävs och vissa saker kan vi ju tyvärr inte delegera. Jag älskar mitt jobb och patientgruppen, men att jobba i vården är tungt! Oavsett vilken profession man hör till.

    Jag har bara jobbat 2 veckor nu efter min föräldraledighet med sonen, men känner redan att foglossningen är påväg mer o mer... Hoppas kunna jobba 100% tills gravpenningen startar om drygt 1 månad. Jag behöver få använda hjärnan lite mer innan jag återgår till småbarnslivet fullt ut ;)
  • ebe91
    frucgsvensson skrev 2016-03-15 22:45:51 följande:
    Det verkar som att landstingen och kommunala boenden/hemtjänst har olika hur de lägger upp arbeten mellan ssk och uskor. Hos oss, som är ett kommunalt boende, är inte ssk'n alls med i omvårdnaden. Hon tar blodprover typ och jobbar med andra saker, vi sköter all omvårdnad, omläggningar, blodsocker, blodtryck osv. Vi RIK-behandlar och ger mediciner. Har bara haft praktik på sjukhus under tiden då jag gick utbildningen till uska och där gav ssk all medicin, var med något mer i omvårdnaden och vi tog alla prover.

    Förstår att hjärnan behöver något annat än bara barnrelaterade saker.
    Ja, det är jättestor skillnad mellan den kommunala verksamheten och landstinget! Jag har jobbat som vårdbiträde i kommunen på ett äldreboende, och som du säger så var ssk aldrig med i omvårdnaden där. På sjukhus är det annars, och olika kliniker skiljer sig dessutom ganska mycket. Hos oss har vi teamvård (en ssk och en uska jobbar tillsammans och har sina patienter), tanken är ju att ssk måste vara delaktig i omvårdnaden för att kunna vara omvårdnadsansvarig :) när vi har gastric bypass patienter är man själv som sköterska (ingen uska med sig), så då kan det ju bli en del omvårnad under det passet. Hade jag jobbat på ett äldreboende hade jag inte haft samma behov av gravpenning som jag har där jag jobbar nu, helt klart!
  • ebe91
    annieh897 skrev 2016-03-20 12:20:21 följande:

    Hur funkar det med föräldrapenning för pappan när man inte är gifta? Vi ska skriva på faderskapsbekräftelse om ett par veckor. Kan min sambo meddela f-kassan om det så att han kan söka föräldrapenning redan då eller hur funkar det?


    Vi skrev innan sonen föddes också, inga problem. Barnet kopplas ju direkt ihop med mamman på försäkringskassans hemsida, iom moderskapsintyget och minns inte riktigt hur pappan kopplades ihop men det var inga problem alls! Ev han skrev in mitt personnummer och sonens beräknade förlossningsdatum eller så när han anmälde de 10 pappadagarna.
  • ebe91
    Millemupp skrev 2016-03-28 22:04:05 följande:

    Sängproblem! Vi har ett nest sen tidigare som vi tänker använda den här gången också. Problemet är att det ska få plats i en 180 säng som även ska rymma mamma, pappa och storasyster på 18 månader... Känner inte att det är läge att försöka flytta över storasyster till egen säng än av flera olika anledningar. Har inte hunnit fundera mer än att vi får offra ena nattduksbordet för att skjuta in sängen mot väggen, låta nestet vara innerst och sedan jag (för säker samsovning inte låta spädbarn och barn ligga bredvid varandra), därefter storasyster och pappa som får agera dörrstopp på slutet så att ingen trillar ner.

    Misstänker att det kommer att bli ganska trångt.. Hur gör ni andra som också har syskon i samma säng? Kan man "sätta fast" en 90-säng bredvid kanske?


    Vi har en 160 säng, tänken är väl att sonen ska lära sig sova i egen säng och hinner han inte göra det kommer jag ställa spjälsängen kant i kant med våran säng utan 4e sidan och bebis kommer då få ligga där (i sitt neste).
  • ebe91
    frucgsvensson skrev 2016-03-29 11:14:23 följande:

    Själv så skulle jag aldrig tordas ha bebisen i sängen, oavsett nest eller syskon. Jag är fullständigt livrädd för att råka rulla över eller så. Hur gör ni, bullrar ni upp runtom också eller?


    Behöver inte bullra upp runtom, nestet har ju ordentliga kanter så den skyddar nog. Sen beror det ju på hur man sover, jag är väldigt lättväckt och sover rätt stilla så har aldrig varit något problem för oss.
  • ebe91
    annieh897 skrev 2016-03-31 16:42:17 följande:

    Hur ska man egentligen bädda spjälsängen? Plastad frotté är ju bra vid tex läckande blöjor, men har läst att det kan bli svettigt. Ser massa bilder på bäddade spjälsängar, då verkar alla köra hela setet med täcke, kudde etc. Har läst att det är bättre med filtar eller inget alls i början, så jag undrar vad som är bäst?


    Sonen är snart 13 månader och ännu har han inte sovit en enda natt med täcket, så kommer inte köpa något denna gång. Jag har en sån där mjuk filt från kappahl åt sonen, köpt en likadan nu åt dottern. Sen har jag en kudde från "rätt start" som han haft sen han var nyfödd så en sån ska jag köpa. Vi har ikeas stora plastade frotte under lakanet, tycker det funkar bra! Dock sover han mest med oss...
  • ebe91

    När jag väntade sonen fick jag hemska ilningar/hugg i skruttan, minns inte riktigt när det började men kan gissa kring v 30-32 något. Nu har det börjat denna gång också. Är i v 29. Bebisen ligger väldigt långt ner, för känner mest sparkar 10-15 cm nedanför naveln, sonen sparkade mer ut i sidorna då även han låg långt ner. Hur skiljer sig/liknar denna graviditet era tidigare?

    Eftersom jag har ganska tätt mellan graviditeterna känner jag att kroppen inte riktigt är i lika god form som förra gången (sonen är 13 månader snart). Och till råga på allt är jag dyngförkyld. Varje nysning eller hostattack är ett experiment för om jag klarar att knipa samtidigt... Borde verkligen ha gjort knipövningarna efter förra förlossningen!

  • ebe91
    Millemupp skrev 2016-04-02 13:30:58 följande:
    Förra graviditeten hade jag inga krämpor alls mer än trötthet de första tolv veckorna. Nu kommer besvären krypandes mer och mer.. Märks att kroppen är mer sliten denna gång. Har ilningar i ljumskarna, om jag gått mycket en dag känns det som öppna sår med salt i, hugah! Ligamenten runt om magen är som gamla gummiband.. Om jag sovit på sidan och ska vända mig om gör det fruktansvärt ont att vända sig! Samtidigt tror jag ändå att jag klarat mig lindrigt undan, foglossning kan ju t ex inte vara nån höjdare.

    Känner rörelserna bättre nu, och det är ofta sparkar neråt, väldigt sällan jag känner nåt ovanför naveln än så länge.

    Och att få hem förskoleförkylningar samtidigt är inte någon vidare kombination! Ni lämnar kanske inte till förskolan än så ni slipper det åtminstone?
    Jag hade hemsk foglossning med första men har verkligen klarat mig lindrigt denna gång! Kan känna av det mer eller mindre bara, förra gången vart jag sjukskriven 50% redan i v21.

    Ne, han har inte börjat förskolan ännu så det slipper vi än så länge! Han får börja samtidigt som lillasyster så han blir hemma ett bra tag till :)
Svar på tråden Junibebisar 2016