Funderar på om jag har ADHD. Försöker googla men hittar nästan bara info om barn, främst pojkar, och män. Söker erfarenheter från vuxna kvinnor med ADHD. Hur fungerar ni som vuxna, hur fungerade ni som barn?
Eller föräldrar till flickor med ADHD, hur upplever ni deras problem?
Då har hon ADD alltså om hon inte hyper har.
Däremot blir man inte efter för att man har varken adhd eller add. Kanske ordet trög är mer passande?
Kleta och gegga med maten när man är 11 har jag aldrig jämt någon med adhd eller add som gör och definitivt inte kletar ner sig själv med maten. Låter märkligt för min del.
Svårt med koncentration, slarvig och utan struktur köper jag däremot med hull och hår.
Angående huruvida man kallar det ADD om man har ADHD utan hyperaktivitet eller ej, så är det åtminstone så i det landsting där jag bor, att man inte längre säger ADD utan faktiskt precis de det är nämligen ADHD utan hyperaktivitet. Min psykiatriker sa att många misstolkar ordet ADD som om det inte handlar om ADHD, men det gör det.
Hur som helst. Jag är 28 och fick min ADHD diagnos för 5 år sedan.
Som barn var jag de första 10 åren försiktig och tillbakadragen, dagdrömde mycket och hade svårt att avsluta sådant jag påbörjade med mera. Skolan var tung, hade svårt att hänga med och kom snabbt efter. Pluggade massor men nästan ingenting fastnade. Runt 12 års åldern blev jag impulsstyrd, utåtagerande, rastlös osv (så som den stereotypa bilden av ADHD är).
Idag har jag samma problem som jag hade som barn bara det att jag mognat som person, så som alla som blir äldre gör. Men jag är fortfarande rastlös, impulsstyrd, utan konsekvenstänk och oorganiserad. Skriver det som jag tycker är negativt för mig med ADHDn; Jag har överhuvudtaget ingen tidsuppfattning, har en miljon tankar i huvudet dygnet runt, gör fem saker på samma gång och har svårt att avsluta varje grej. Jag tröttnat fort, vill att det ska hända någonting hela tiden och har jättesvårt för att sitta still och bara vara. Jag glömmer viktiga saker, så som att äta, eller vilken buss jag hade bestämt att jag skulle ta. Jag blir också arg väldigt lätt och har svårt att återgå till normalläge i känslorna. Jag har svårt för förändringar, vill ha full kontroll och är otålig.
Men de positiva sakerna för mig med ADHDn är att jag har förmågan att fokusera extremt och kan därmed sitta flera timmar i streck och tex måla (älskar nämligen att måla). Jag är också sprallig och igång, får saker och ting gjorda snabbt när det finns en planering att följa och någon som ger mig en spark i baken för att komma igång. Jag är också den som lägger mig i när jag ser någon som far illa (för jag hinner ju inte tänka på konsekvenserna innan jag agerar), står upp för mig själv och säger vad jag tycker. Jag är kreativ och gillar att pröva nya saker.
Ja, det var lite om hur jag är/upplever/beter mig osv.
En till med adhd. Jag har det i kombination med asberger. Fick diagnoserna för drygt 2 år sen. Jag har svårt att förstå mig på tid och slarvar alltid bort viktiga saker. Svår för prioriteringsordning och sånt.. fråga gärna.
Ni som fått diagnosen som vuxna. Hur gick det till? Tog ni själva kontakt med psykiatrin för att ni misstänkte ADHD, eller av annan anledning? Hur går utredningen till?
Ni som fått diagnosen som vuxna. Hur gick det till? Tog ni själva kontakt med psykiatrin för att ni misstänkte ADHD, eller av annan anledning? Hur går utredningen till?
Ni som fått diagnosen som vuxna. Hur gick det till? Tog ni själva kontakt med psykiatrin för att ni misstänkte ADHD, eller av annan anledning? Hur går utredningen till?
Häckhäxan:
Jag måste bara få nämna det här, men när jag läser din beskrivning om hur du var när du var yngre och hur du behandlade de som mobbade din syster så är det NÄSTAN som om jag själv skrivit det 
Inte exakt det där med tjäran kanske, jag gjorde annat elakt mot min lillasysters plågoandar, men annars... kändes helt sjukt på ett bra sätt 
Tänk att man gått hela livet och känt sig så jävla annorlunda när det finns människor därute som verkar vara likadana som en själv..
TACK!!!
Jag vet att det inte försvinner, funderar som sagt på om jag har det, och jag är vuxen med marginal. Men väldigt mycket av det som som skrivs handlar om pojkar och män. Hos kvinnor kan problemen vara annorlunda har jag förstått. Skulle vilja höra om hur det kan upplevas att ha ADHD som flicka/kvinna.