Säger ni "Jag älskar dig" till vänner?

En sak uppfattar jag som väldigt tydlig. Det är att du faktiskt inte älskar din vän, därmed ska du inte heller säga det.
Med det INTE sagt, att du inte tycker om henne, håller av henne, eller att hon betyder mycket för dig. Men, "älska" är ett oerhört stark ord, som inte skall missbrukas. Man tvekar inte vad gäller att "älska" någon.
Jag tror inte heller att din vän vet vad hon talar om när hon säger att hon "älskar dig". 
Att säga "jag älskar dig" till en vän, så fort man ses eller skiljs får enbart orden att tappa sin betydelse. Det är ingenting man säger till en vän "bara för att".

Givetvis kan man älska en vän, samt vid enstaka tillfällen påtala det för denne. Men inte i "tid och otid".

Att säga "jag älskar dig" till någon annan än sin partner är ett ganska nytt påfund på svenska. För säg 50 år sedan sa man det inte ofta ens till sina barn, det var förbehållet romantisk kärlek. Kärleken till barnen uttryckte man på annat sätt, "mammas lilla älskling" etc.

Med amerikansk/engelsk kulturinfluens har vi nu översatt "I love you" som är ett mycket mer flitigt använt uttryck till svenska förhållanden, och ibland blir det lite underligt, som att säga "jag älskar dig" till en vän, jag håller med ts, det känns inte naturligt.

Det beror ju på vad man lägger in i orden, jag älskar dig. 
Jag säger det till min fru, mina barn och till två särskilt nära väninnor, men dom har funnits i mitt liv sen jag var en liten flicka,  alltså över 40 år nu, dom är mer än väninnor, dom är mina systrar mer än vad mina systrar av blodsband är.
För mig är det naturligt att säga jag älskar dig till dom, för där är det sant. 
Min fru sa alltid I love you i tidigare relationer, för henne var det ett sätt att liksom förminska orden så dom inte blev så tunga, det är först med mig som hon vågar säga orden på sitt eget språk.
I love you var ett sätt att skydda sig så det inte blev för starkt. 

Och ja, jag är bisexuell men när jag säger jag älskar dig till mina systrar så är det fullkomligt platonisk känsla.
Jag är kär i en kvinna, inte i alla.
Så utgå inte ifrån att det är så att din vän är kär i dig ts, men självklart kan hon inte kräva att du ska säga något som inte känns bra för dig.
Känslor och kärlek går inte att beordra fram. 

Jag säger det till mina närmaste vänner. Känns inge konstigt alls.

Till två vänner säger jag det, min äldsta vän som jag känt i över 30 år och till min fd svägerska, som är min närmaste vän som jag träffar mest.

Nej , det gör jag inte. Men jag tycker inte det skulle vara "fel" men det är onödigt att säga man älskar någon om man inte gör det.

Nej, det gör jag inte. Jag känner inte så för mina vänner heller. Jag bryr mig om dem, respekterar dem, gillar att umgås med dem och så vidare men jag känner inte att jag älskar dem. Jag älskar mina barn, min man, mina djur och min mamma. 

Vilken generation är du?

Jag tycker det verkar omöjligt att låta bli att berätta för sina barn att man älskar dem. Och det hade jag tyckt även om jag aldrig sett ett enda tv-program. För mig är det en enormt stark känsla som jag verkligen vill artikulera.

Det uttryckte den känslan förr också, men som sagt man sa det på andra sätt, "mammas lilla älskling", "älskade barn" etc, just frasen "jag älskar dig" användes mest för romantisk kärlek.

Det är nog lite en generationsfråga, språket förändras, inget konstigt med det.

"...som sagt sa man det på andra sätt"? Det ställer jag mig frågande till faktiskt. Tror snarare att det handlar mer om olika familjekulturer i sådana fall. I min ursprungsfamilj sa de definitivt att de älskade mig - och det gjorde både föräldrar, mor- och farföräldrar (födda 1900) och likadant med min ex-mans familj och min mans familj. 

Att språket förändras vet jag förstås. Vad fick dig att tro att jag inte skulle ha kännedom om det?