Säger ni "Jag älskar dig" till vänner?

Av respekt uttrycker jag Jag älskar dig frasen till min närmaste familj man och barn. Mina föräldrar och syskon får också en dos men kanske mer sällan. Det känns inte rätt att säga det åt väninnor eller andra män. Jag är inte så känslomässigt utåtriktad kanske.

Jag säger inte det till mina vänner över lag men kan säga det till min närmsta barndomsvän. Vi säger det till varandra nån gång ibland när vi känner oss extra tacksamma över att ff ha varandra. Annars säger jag det inte till vänner.

Jag har aldrig tidigare sagt det till vänner, utan det har varit enkom för mina tre barn och min partner. Jag tycker att jag varit berikad med otroligt fina vänner genom hela livet, många sedan långt tillbaka.

Sedan fick jag för över 10 år sedan en riktigt nära vän, någon som alltid finns där och där vi gått igenom otroligt många livshändelser, dödsfall och sjukdomar under vår vänskap. Vi kommer att vara livsvänner, och hon är den enda utanför familjen jag skulle kalla på om någonting hände. Vi pratar varje dag sedan många år tillbaka, missar ingenting i varandras vardag. Vi skrattar, gråter, delar tankar och hemligheter, ger support och babblar om vardagstrivialiteter.

Hon är en av de finaste människor jag mött, och en av de personer jag verkligen kan vara mig själv hos, och där hela min själ vilar trygg.

Henne älskar jag verkligen. Så nu säger jag de orden till en vän. Alla andra formuleringar hade varit för bleka för den vänskap hon ger mig.

Det händer, men inte till vem som helst eller i vilket sammanhang som helst , sånt urvattnar meningen.

Ja, till en vän säger jag det för att hon säger det, och jag älskar ju henne också, även om det kanske inte kommer naturligt för mig att säga det. För mig är det knappt ens naturligt att säga det till en partner, det känns så högtidligt och jag är norrlänning. Säger det även till min syster ibland.

Men gud, är dina egna barn ?alla möjliga?? ? Då kanske det är dags att utvecklas emotionellt lite. Stackars dina barn.

Nej, jag har aldrig älskat vänner på det sättet. Skulle aldrig kunna säga det åt en vän. Skulle aldrig säga det åt föräldrar eller syskon heller, även om jag nog anser att jag älskar dem. 
Jag kan inte ens säga det åt mina barn, känns helt onaturligt. Jag älskar mina barn över allt annat, men om jag säger det högt känns det som om något vore galet då jag måste säga något så självklart. Det här har jag förklarat åt äldre dottern och hon förstod fullständigt. Jag är för övrigt mycket kärleksfull mot dem, men finns inget behov av att säga orden.
Åt en partner behöver man ju säga det, eftersom kärleken inte är något man kan ta för givet i ett parförhållande, så åt partner säger jag "Jag älskar dig", men bara om jag menar det till 100%. 

Egentligen inte, men jag har upplevt det den senaste tiden att folk ibland gör så. Dels ifrån en ganska ny vän som skickar kramar och pussar osv. Och en plötslig kärleksförklaring (som dock bara är vänskapligt menat) från en vän i många år. Jag har också lite svårt för det, men jag tänker på andra sidan att jag inte bör vara negativ där, det är ju ändå något positivt. :) 

Ja, det gör jag ofta. Fast mest som grupp. Har enbart killkompisar (är tjej) och det blir ju lätt fel om jag skulle säga det till någon "Jag älskar dig". Men "Jag älskar er" säger jag ofta. Tex. om vi gjort något roligt ihop.

Jag vet!... Jag tycker också det är lite konstigt, har själv inte varit med om att föräldrar säger så till sina barn. Men det gör de flesta numera och min dotter tyckte det var konstigt att jag inte gör, så nu har jag också börjat göra det, så att hon inte känner sig oälskat (trots att hon är vuxen). 

Jag säger dock inte det till sönerna. Dock är äldste sonen fortfarande "älskling" för mig (dock på tyska, "Schatz"), yngre sonen kramas numera åtminstone - han slutade med det ett tag under puberteten - så jag tänker inte utmana ödet där. 

Till mina barn och om jag har en pv jag älskar. Ibland till syster och bror. Aldrig hänt och kommer aldrig ske till mamma.

Jag säger inte "jag älskar dig" till någon annan än min man och mina barn. Jag sa det till min mamma några få gånger när hon levde, hon visste ändå.

Även om jag älskar mina vänner, skulle jag inte uttrycka det till dem på det sättet. Jag skulle kunna ge dem en kärleksförklaring, berätta hur mycket de betyder för mig och hur tacksam jag är för deras vänskap, om det kändes som rätt tillfälle. Men slentrianmässigt säga "I love you" känns så amerikanskt - jag skulle tycka det vore väldigt underligt om en kompis sa Jag älskar dig när vi bara avslutar ett helt vanligt samtal. Och om min man såg sms från diverse människor som skriver Jag älskar dig, skulle jag få en lång diskussion med honom om vem som egentligen gömmer sig bakom "Stina" i min adressbok. Nej inte normalt att säga/skriva det till kompisar i tid och otid.

Jag minns exakt samma från en engelskalektion i skolan. Vi hade en lång diskussion om det och läraren förklarade att på engelska kan love you betyda både älska och tycka om, och man kan säga det till vänner mm. Vi fnissade lite och tyckte också det var lite äckligt. Man kan avsluta brev till en vän med att skriva "Love, NN" fick vi också lära oss. Eller t.o.m "Lots of love". Jag är 70-talist.

Jag känner mig obekväm att säga det till alla, både familj och vänner. En fd. nära vän sade det till mig på fyllan en gång, och jag svarade samma tillbaka. Kändes ovant. Vad ligger i 'älskar' liksom...? 

De jag känner mig allra närmast, tre el. kanske fyra barndomsvänner skulle jag nog kunna säga det till, men det tror jag inte att jag har gjort. haha!
Har nog fått det på sms av någon av mina barndomsvänner någon gång, och det kändes liksom genuint, för vi har känt varandra i så många år. men det är liksom ändå inte 'jag' att slänga mig med de orden själv. Har nog svarat på sms samma sak, men inte sagt det rätt ut. 

Jag har svårt att visa att jag tycker om någon i ord, även om jag kan känna det väldigt starkt. :)