• Wilowa

    dagispersonalen lyfte ut min 5 årige pojke med adhd!

    I Sverige är inte detta okej, men vad som gäller i Finland vet jag inte. Det är en kränkning att ställa ut ett barn på det här sättet och pojkens reaktion efteråt visar att han blivit kränkt och är ledsen. Inga former av kränkningar är tillåtna i svensk skola!

    Jag är lärare och har jobbat både i grundskolan och i förskolan och har genom åren tagit hand om många barn i affekt. De barnen behöver en tydlighet från mig som vuxen, de behöver veta var gränserna går och att det blir en reaktion om de överskrider gränserna. De behöver också veta att jag som vuxen står fast vid gränsen och att jag även stannar kvar vid barnet tills det lugnat ner sig. Barnet klarar inte att hantera sig själv och behöver veta att det finns en vuxen som hjälper det igenom det jobbiga. Sedan om barnet har diagnos eller inte spelar ingen roll, alla barn i affekt har samma behov av tydlighet och vuxenstöd.

    Att ställa ut ett barn i kylan ser jag inget som helst syfte med, kyla hjälper inte barnet att må bättre igen. Barnet mår bra av att känna sig trygg i situationen och det gör det om en vuxen lyfter det ur situationen och är med barnet till det är lugnt igen. Barnet behöver en vuxen som lugnt och tryggt kan sätta gränserna som det självt inte klarar att hålla sig inom just då. Syftet är egentligen inte att få barnet lugnt utan att hjälpa det att rida igenom stormen. Barnet har rätt till sina känslor och har rätt att vara arg, dock har det inte rätt att samtidigt skada andra och därför är vuxenstödet extra viktigt.

  • Wilowa
    1234568 skrev 2015-10-28 19:26:03 följande:

    Klart det är okej. Menar dagispersonal har andra riktigt små barn på plats också, och dom måste skyddas från hans utbrott. Och om 1 personal inte klarade av det utan det krävdes två för att få honom avlägsnad (och att alla var säkra under tiden), då är det så.

    Sedan så klarar en 5 åring 5 minuter ute på trappan.

    Jag har 2 stycken 13 månaders på dagis. Och jag kan säga att det skulle ta eld i huset om jag fått höra att en 5 åring (oavsett diagnos) har fått spotta, sparka, svära och ha utbrott i närheten av mina 13 månaders. En 5 åring kan skada små barn rätt bra.

    Så dom gjorde helt korrekt. 

    Däremot så behöver kanske din pojke medicin för sin adhd. Underlättar säkert hans vardag.


    Kränkningar i skola eller förskola är inte tillåtet oavsett vad du tycker.

    www.skolverket.se/regelverk/mer-om-skolans-ansvar/krankningar-1.201704
  • Wilowa
    Bocconotti skrev 2015-10-28 19:32:05 följande:

    Jag har faktiskt full förståelse för dagispersonalen! Ingen diagnos rättfärdigar sparkar, bett och spott. Personalen var tvungen att skydda de andra barnen.


    Problemet är inte att de lyfte bort barnet, problemet är vad de gjorde efter att de lyft bort honom. De kränkte barnet och det är inte okej. jag som förskollärare vet att situationen går att hantera på betydligt bättre sätt.
  • Wilowa
    Grus grus skrev 2015-10-28 20:58:10 följande:
    Du som förskollärare (även jag) vet att det inte alltid är så lätt mitt i situationen. Kanske fanns det inget lugnt rum just då. I ts står det ingenstans att han lämnades ute själv, först när flera skrivit detta, bekräftade ts det. Jag tror inte att ts vet om han var själv ute, och jag tror faktiskt inte att han var det heller.

    De behöver helt klart gå igenom rutinerna igen. Jag menar bara att det inte alltid är svart och vitt. Självklart ska man inte kränka barn, men där det i vissa fall skulle varit kränkande att två personer bär bort ett barn, är det i detta fallet inte en kränkande handling. Så hela situationen är full av gråzoner innan allt står klart hur det faktiskt gick till och anledningen till det.
    Finns det inget tomt rum och jag måste ha ett, ja då tömmer jag ett. Jag ställer inte ut ett barn utanför avdelningen om vi inte är på väg ut. Det medför vissa risker som jag inte är villig att ta. Dels kan barnet sticka iväg, är barnet i affekt så vill jag begränsa rummet för att minska på störningar. Sedan vill jag av integritetsskäl isolera barnet från andra. Dessutom så ställer man ut ett utsatt barn till allmän beskådan om man tar ut det. 

    Att bära iväg ett barn på det viset är kränkande om man inte fångar upp barnet efteråt. Det är barnets upplevelse av hela situationen som avgör om det är kränkande eller inte.
  • Wilowa
    HenryIronstead skrev 2015-10-28 22:13:22 följande:
    Låsa in barnet propagerar du för? eftersom en sådan vilding knappast skulle stanna inne i ett olåst rum? Vad är bäst? Kyla av känslorna snabbt eller låsa in?
    Har man lite erfarenhet av barns om kan sticka iväg, så sätter man sig för dörren. Sedan sitter man tyst och väntar in barnet tills det lugnat ner sig. Innan det är lugnt så spelar det ingen roll vad man säger till det, det kan inte ta in nåt så länge som det är i affekt. Försöker det på nåt sätt skada en så säger man bara klart och tydligt stopp och håller fast om det krävs.
    1234568 skrev 2015-10-28 22:18:55 följande:
    Att skydda dom andra barnen är en nödvändighet i en sådan situation.

    Oavsett vad som orsakat utbrottet som gör en 5 åring så arg så han blir en risk för dom andra barnen, så måste den hotfulla situationen först komma under kontroll.

    Och att bära ut ett barn som skriker, sparkar, spottar och svär är inte en kränkning.

    Och eftersom de krävdes två för att avlägsna pojken så utgår jag från att han är en ganska stark 5 åring. Och ett dagis är ofta konstruerat så att det finns barn i alla rum när någon får ett sådant utbrott. Och då är trappan nog inte så dum. 

    Och jag tvivlar på att dom lämnat honom sitta där ensam. 
    Dom avlägsnade barnet dit dom hade möjlighet, för att säkra dom andra barnen.

    Men du kanske menar att han borde ha fått sparka, skrika, kasta saker, vara aggressiv runt dom andra mindre barnen? Eller att man skulle "talat honom tillrätta" på plats? Då vet du inte hur barn fungerar, eller ADHD. Ett barn som blir så aggressivt behöver tid för att lugna ner sig. Och det kan inte ske runt småbarnen på dagis.

    Jag är utbildad förskollärare och har både kunskap och erfarenhet av utåtagerande barn. Jag har hanterat barn som krävt två personal, jag har skyddat andra barn från barn i affekt. Jag vet vad jag pratar om och jag hade aldrig satt ut ett barn på det sättet. Det är kränkande och utlämnade! Barnet i affekt behöver hjälp och stöttning, det klarar det inte av att ta in ute på trappan. Barnet behöver en vuxen som gör en time-in i en lugn och trygg miljö
    Colourfulrainbow skrev 2015-10-28 22:04:41 följande:
    Håller med. En eloge till personalen som skyddade de andra barnen. 

    Personalens uppgift är att skydda och hjälpa ALLA barn, även det stökiga! En eloge ska den personal ha som klarar att lösa den här situationen utan att nån skadas vare sig fysiskt eller psykiskt. Det går, men då får man inte ta sådana här genvägar och bara lyfta bort den som stökar.

    Tror du verkligen att det finns personal som låter ett barn puckla på de andra utan att reagera? Klart som fan att man ingriper och skyddar de andra barnen. Nej elogen går till den personal som vågar möta detta barn och hjälpa det.
  • Wilowa
    ssa123 skrev 2015-10-28 23:00:59 följande:

    Jag hade önskat denna handling av pedagogerna om det varit mitt barn. Faktiskt.

    Hade det kännts bättre TS att komma till förskolan och få höra att han gjort ett litet barn allvarligt illa istället tex??

    Alla dessa diagnoser och skyddande av och curlande med diagnosticerade barn kommer ställa till STORA problem i samhället om 10-20 år när dessa barn är vuxna.

    Visst har gossen ett handikap och behöver mer hjälp och stöd. Men vissa saker är bara INTE OKEJ och det måste även han lära sig omän det innebär kraftigt ingripande av en vuxen.


    Barnet ska lyftas bort, det är det inget snack om. Det ska ur situationen både för sin egen skull och för att skydda de andra barnen. Det är vad som hände sedan som jag inte tycker är okej. Att ställa ut ett barn på avkylning är inte nåt som jag som förskollärare ställer mig bakom. Är man utbildad förskollärare eller barnskötare så vet man betydligt bättre sätt att lösa detta på...de flesta gör det i alla fall, men tydligen inte denna personal.
  • Wilowa
    Särskilt stöd skrev 2015-10-28 23:18:22 följande:

    Som mamma till ett barn med särskilda behov blir jag ledsen av att läsa hur de flesta som skriver i tråden tycker att det hör är mammans eller barnets problem att lösa.

    Barn som får såna här utbrott gör det för att de lämnas i situationer de inte kan hantera. De BEHÖVER och har laglig rätt till stöd såsom resursperson som stöttar och avleder. Att lägga över ansvaret på ett litet barn med funktionshinder eller en mamma som inte ens är på plats är både okunnigt och tarvligt. Dessa barn har rätt att gå i förskola och skola, och allas våra barn har rätt att vara trygga i den här miljön. Lösningen på problemet med utåtagerande barn är varken hård uppfostran i hemmet eller att lyfta iväg ett redan utflippat barn inför alla kamrater. Lösningen är en resurs som lugnar, läser av och hjälper barnet hantera olika situationer INNAN det går för långt. Npf-barnen har rätt till det stöd som behövs enligt skollagen och även enligt förskolans läroplan. Men den trista verkligheten är att förskolechefer väljer att hålla sig väl med chefer på kommunhuset istället för att be om ökade anslag, så de duckar de sitt ansvar och säger att "inga pengar finns" när föräldrar och pedagoger lyfter fram att ett barn behöver mer stöd.

    Pedagoger och förskollärare har självklart också ett ansvar i detta, istället för att ryta ifrån, säga upp sig eller ta kontakt med media eller kommunpolitiker så finner man sig i att budgeten går före både arbetsmiljö, barnens säkerhet och lagen.

    Jag förstår att man som lycklig förälder till ett normalt barn inte känner till detta och tycker att det är förälderns ansvar att prata med diagnosungen. Men jag skulle uppriktigt vilja be er att läsa på och istället vända er ilska mot de som faktiskt bär ansvaret för våra barns förskolemiljö.

    - Förskolechef, pedagoger och politiker!

    Innan någon säger att jag är lat och inte tar mitt ansvar så vill jag gärna berätta att jag och min man gått ner i tid och spenderar varje vaken timme med att försöka träna vår son i bland annat sociala koder, konflikthantering och kommunikation. Men med en autismdiagnos och språkstörning som pojken har så är faktiskt allting oerhört mycket svårare än med storasyster som är "normal"!


    Du har helt rätt i att barnet behöver extra stöd som kan ingripa innan nåt händer. Dock vet jag av egen erfarenhet att barnen ändå får utbrott, även om det inte alls är lika ofta som utan resurs. Ibland räcker det med att man tittar bort en sekund för att nåt ska hända.

    Jag har hela tiden skrivit om ett barn som är i affekt, men självklart så är det bästa att motarbeta utbrotten och finnas där för barnet innan det blir okontrollerbart för det.

    Dessa barn behöver ingen hård uppfostran, däremot behöver de en för dem tydlig uppfostran. De måste få känna att de kan lita på vuxenvärlden, jag skulle inte lita på nån som ställer ut mig på avsvalning för att jag tappat kontrollen över situationen.
  • Wilowa
    Särskilt stöd skrev 2015-10-28 23:45:16 följande:
    Jag menar såklart att förskolan har brustit som skapat den här situationen från första början. Hade han haft ett adekvat resursstöd med strategier för såna här situationer så hade det inte hunnit gå överstyr.

    Mitt inlägg är riktat till alla dem som skuldbelägger barnen med diagnos som faktiskt inte fått det stöd de har rätt till. Eller som skuldbelägger föräldrarna till dessa barn. Som inte ens är på plats utan som är på jobbet och försöker tjäna ihop pengar till hyran.

    Det är en tuff verklighet vi föräldrar lever i som det är. Mycket frånvaro pga habiliteringsmöten, förskolemöten, kurser. Inget socialt liv för att allt kretsar kring barnet med diagnos. Och jag lovar att det är faktiskt väldigt tungt rent mentalt att hela tiden få höra att det är vårt fel, att det är synd om personalen etc. De kan göra något åt situationen, (eskalera problemet uppåt så att resurser sätts in) det kan faktiskt inte jag.
    jag håller med dig om allt, utom sista meningen. Det är faktiskt lättare för föräldrar som trycker på att få extra resurser, än vad det är för personalen. Föräldrarna är kunderna och de är de rädda om.

    Sedan så går ts barn på en förskola i Finland och det är inte säkert att deras lagar och regler kring detta med rätt till resurs ser lika ut  där som här i Sverige.

    Om ni föräldrar lever i en tuff värld, så är det inget mot vad era barn gör! Vilka kämpar!
  • Wilowa
    Fröken Apelsin skrev 2015-10-29 03:16:54 följande:
    Fast jag har sett många med barn som har en diagnos där de låter sina barn knuffa, kasta sand i ögonen, riva, sparkas och slå andra barn. De lyfter inte bort sitt barn, de säger ingenting och konfronterar man säger de bara "lilla Kalle har ju ADHD så han kan onte hjälpa det" så återgår de till sin telefon. Det är att gömma sig bakom en diagnos!
    För det första så handlar den här tråden om förskolepersonal och för det andra så är det inte sällan så att även föräldrarna kan ha samma diagnos. Det innebär att föräldern kan ha samma svårigheter som barnet egentligen och kan ha svårt att hitta den strukturen och tydligheten som barnet kräver. De behöver alltså hjälp och stöd i sin föräldraroll. För det tredje kan det handla om ett barn som faktiskt inte har nån diagnos, men föräldern själv stoppat in sitt stökiga barn där eller att barnet fått en diagnos men ännu inte fått nån hjälp.

    De föräldrar som accepterat sitt barns diagnos brukar faktiskt vara duktiga på att hantera sina barn och villiga att lära mer.
  • Wilowa
    Fröken Apelsin skrev 2015-10-29 16:01:40 följande:
    Om det är så att de inte klarar av att vara föräldrar så får socialen omhänderta barnet.
    Att inte kunna sätta gränser och att inte klara av att vara förälder är inte riktigt samma sak. Det krävs betydligt mer för att socialen ska omhänderta ett barn.
  • Wilowa
    hurtänktedunu skrev 2015-10-30 12:41:51 följande:

    Jag ser faktiskt inte heller problemet riktigt. visst hade han kunnat få en tröja och en personal borde stått med honom men jag hade gjort helt samma sak själv. Hade mitt barn gjort något sådant hade jag burit ut. med eller utan diagnos.

    En diagnos är inget frikort för särbehandling vilket många verkar tro nu för tiden. Och man måste ta sitt ansvar som förälder.
    Det där låter ju som en totalt ohållbar situation och hade jag haft mitt barn där hade jag krävt att det där barnet omplacerades. Jag hade verkligen fruktat för mina egna barn om ett barn kunde få dom där utbrotten. Låter rent livsfarligt. Om du säger att 1 blåmärke på din son kan vara 5 på en personal så låter det inte säkert alls för de andra barnen.

    Låter som ni borde överväga särskola eller liknande för honom.

    Hur som helst hoppas jag ni kommer fram till en lösning för jag tror ju inte han mår bra av den där situationen heller.


    Jag som personal ser problemet, kan du lita på min kompetens?

    Det är inte okej att kränka barnet på det sätt som hänt här. Det går att lösa situationen på betydligt bättre sätt eller ännu bättre vara steget före och se till att situationen inte uppstår alls.

    Bär barnet till ett annat rum, stäng dörren och var med barnet tills det lugnat ner sig. Prata med barnet! Respektera barnet! Det är de vuxna runt barnet som har ansvaret att se till att miljön är sådan att även detta barn klarar att vara i den.
  • Wilowa
    grind skrev 2015-10-30 21:14:15 följande:
    TS behandlar dagispersonalen som skit. Det är inte OK.
    Personalen gjorde inte sitt jobb när de behandlade ett barn som skit...jag ställer betydligt högre krav på mina kollegor, ts har rätt att reagera på det hennes son utsatts för. Sonen är ett litet barn, personalen är vuxna och ska dessutom vara utbildade för sitt jobb. Jag ser inte hur man kan ställa högre krav på ett litet barn än på vuxna människor. Tycker du verkligen att det är okej att vuxna människor behandlar ett litet barn illa bara för att barnet inte klarar av att hantera situationen?
  • Wilowa
    hurtänktedunu skrev 2015-10-30 22:33:38 följande:
    Men det är okej av barnet att kränka andra genom att spotta på dom och slå på dom?
    Nej och det är det heller ingen som påstått!
  • Wilowa
    grind skrev 2015-10-30 22:36:15 följande:
    Vad vet du om situationen som gör att du kan döma personalen? De hade säkert sina skäl.
    Personliga skäl i så fall och det har inget på en förskola att göra! Detta hände visserligen i Finland, men i Sverige strider ett sådant hanterande mot våra styrdokument. Jag förstår att det kan hända i en stressad situation som detta, men det är ändå fel.
  • Wilowa
    Ego Lovers skrev 2015-10-30 22:31:25 följande:
    Tyvärr inser man att vissa tycker misshandel är okej mot barn fast barnaga varit olagligt i Sverige sedan 70-talet. Oftast har dessa individer själva blivit tuktade med aga och ser det som ett normalt sätt att fostra barn. Sedan ser de även barn som mini vuxna som borde kunna bete sig och uppföra sig som vuxna. Istället för barn som inte har samma konsekvenstänkande och vars hjärna inte är färdigutvecklad. Men som sagt, det finns folk som vill gå tillbaka 50-100 år i tiden i barnuppfostran. Om det nu är det de vill kan de donera sina smartphones och datorer till mig så kan de leva helt och hållet som man gjorde för 50-100 år sedan. Varför ska bara barn behöva det isf.
    Skrämmande även att så många tror att personalen inte gör nåt om de väljer att göra på ett annat sätt.

    Minivuxna som man inte behöver visa respekt mot...Gråter
  • Wilowa
    grind skrev 2015-10-31 00:01:44 följande:
    Jag tycker att det största felet är att mamman till en pojk som sparkat, slagit och spottat mot dagispersonal har mage att gnälla över att de burit ut honom i kylan. En naturlig reaktion vore att fråga om allt är ok med personalen.

    Men det är som alltid i dagens egofixerade Sverige. Allt för många ser bara fel hos andra men inte sig själv. Just föräldras curlande är säkerligen en faktor till haveriet i svenska skolan. Mamman borde förklara det olämpliga i att sparka, spotta och slå andra människor. Istället för att sätta på ögonbideln...
    Det kan du få tycka om du vill, men en förskola styrs av skollagen och av läroplanen och utifrån den har mamman all rätt att reagera på att barnet ställdes ut i kylan. Detta är inte en curlande mamma, det är en mamma som reagerar på att personalen hanterat situationen fel. Att lyfta bort barnet är inte fel och det är inte det som ts reagerat på heller. Jag som personal skulle aldrig göra på det sättet, kan du lita på mig att jag kan mitt jobb som jag har både utbildning för och erfarenhet av? Jag har tagit hand om liknande situationer som ts beskriver och jag hade fått ett samtal med chefen om jag ställt ut ett barn på det sättet! Det ingår i mitt jobb att även kunna hantera dessa "jobbiga" barn. Vill jag inte bli sparkad, biten och spottad på så får jag jobba för att alla barn har den miljö som de mår bra av. Klarar jag inte det så är det min chefs ansvar att se till att avdelningen får det som krävs. Det kan jag inte lägga på vare sig barnet eller på föräldrarna. Sonens utbrott berodde på att personalen inte kunnat hjälpa honom och det har inte föräldrarna nåt ansvar över. Personalen har villkoren (diagnosen) och ska jobba utifrån det.
  • Wilowa
    grind skrev 2015-10-31 08:41:44 följande:
    Eller så ger man skolan möjlighet att skicka eleven vidare. Personligen anser jag attman inte har på en vanlig skola att göra om man inte klarar sig utan personlig assistent. Det är inte rimligt att hälften av skolans personal följer bråkmakare. Det är inte konstigt att Sverige går så kraftigt bakåt i PISA iom denna nya curlingpedagogiken.
    I mina barns klasser har det funnits barn som behövt assistenter. Idag, när de kommit några årskurser upp, så behövs inte dessa assistenter längre, för dessa barn har lärt sig att hantera sig själva. De är fullt fungerande skolelever som inte utmärker sig alls, där hade de inte varit idag om de fått gå på särskolan eller vad du nu syftar på med att man ska skicka eleven vidare.
  • Wilowa
    hurtänktedunu skrev 2015-10-31 12:11:46 följande:
    Du säger det ju själv. Du har aldrig klandrat pojken för att han gett sig på ditt barn. Det kallar jag verkligen ett frikort. hade barnet inte haft en diagnos hade du nog inte vart lika förstående.
    Visst att det kan vara svårare osv. Men bara för att man har en diagnos ska man inte kunna komma undan med vad som helst. Bland annat att hoppa på folk bakifrån.
    Att inte lägga skulden på pojken är inte samma sak som att man låter honom göra som han vill. Om de vuxna runt barnet gör det de ska, så uppstår inte situationen. Barnet klarar att hantera situationen om det får rätt hjälp och stöttning. Om de vuxna gör nåt annat och låter barnet klara sig själv, så är det ju faktiskt de vuxna som bär skulden och inte barnet. De vuxna vet att de måste hjälpa barnet!
    dorada skrev 2015-10-31 08:50:40 följande:
    Kan ju tillägga att vi varit flera ggr i kontakt med specialpedagogen (speciallärare heter det i finland) och pratat om problemen, dagvårdsperso alen i sin tur har x antal ggr avböjt erbjudandet om hjälp, de har sagt de har situationen under kontroll. Han har även en reaursperson men inte egen resursperson, hon fungerar som gruppresurs. Har erbjudit dem prata med barnpsyk(heter så här i finland var barnen utreds) så att han skulle få en helt egen resursperson men dom tackade nej till det med. Varför tar de inte emot hjälpen? Även från barnpsyk har de erbjudit sig att komma och kolla över läget och kunna ge skolning, tips, "verktyg" etc. Men även det har de avböjt. Varför?
    "Hurtänktedunu" Här har du svaret, ts son har en personal som inte vill ta i problemet. Hade de lyssnat på föräldrarna och tagit emot den hjälp de erbjudits så hade detta antagligen aldrig behövt hända.

  • Wilowa
    grind skrev 2015-10-31 14:13:39 följande:
    Personalen måste ha befogenheter om de ska kunna göra ett bra jobb. Mamman gör en höna av en fjäder. Förskolechefen borde skicka barnet vidare som sagt eftersom barnet utgör en fara för personalen.
    Du har fel! Det är en kränkning och kränkningar är inte tillåtna i skolan.
    grind skrev 2015-10-31 15:04:13 följande:
    I det här fallet låter det som självförsvar.
    Självförsvar? Två vuxna mot en femåring, du skojar? Det är lättare att lyfta undan en femåring om man är två, men nåt självförsvar är det då inte. Jag kan själv hantera ett aggressivt förskolebarn själv, men inte flytta på det. Det är inte speciellt svårt att värja sig från en femåring, har du testat själv? En vuxen är betydligt starkare och man får hålla fast ett barn för att hindra personskada.
    hurtänktedunu skrev 2015-10-31 15:23:25 följande:
    ja absolut. barnet måste få hjälp. Det är ju så klart en självklarhet. MEN att knappt reagera när ett barn slänger sig på en annans barn bakifrån på grund av att barnet har en diagnos är enligt mig det samma som att ge ett frikort. Som sagt hade ett barn utan diagnos gjort något liknande så hade det tagit hus i helvetet.
    Vem har sagt att man knappt reagerar? Jag lovar att det inte är nån brist på reaktion när jag ingriper. Dock är jag väldigt noga med att hantera situationen på ett sätt så att barnet inte känner sig kränkt. Jag hade lyft undan barnet, stängt in mig med det i ett rum, låtit det rasa färdigt och sedan pratat med det om vad som blev fel. Jag är övertygad om att barnet får mer förståelse för konsekvenserna av sitt handlande på mitt sätt än på ts sons pedagogers sätt. 

    Att sätta ut ett barn på trappan utan ytterkläder och endast med en strumpa vid 4 grader är inte okej. Att hänga ut ett barn i affekt genom att ställa ut det där andra kan se och höra är heller inte okej. Det kan även vara en säkerhetsrisk att sätta ut ett argt barn, det kan rymma. Att dessutom lämna det är ett sätt att bara lägga skulden på barnet och dessutom lämna det själv att lösa situationen.


  • Wilowa
    hurtänktedunu skrev 2015-10-31 15:27:00 följande:

    Och jo barn med den här problematiken är ju uppenbarligen en fara för sin omgivning. Kan ju inte vara säkert för varken personal eller andra barn. Och pedagoger har ju inte utbildning i att hantera sådant här beteende så då borde barnet flyttas någonstans där utbildningen finns och där hen inte kan skada andra personer


    Jag har kunskapen, de har jag fått genom utbildning, erfarenhet och handledning. Fast mest handlar det om att vara med barnet och läsa av det så man kan vara steget före hela tiden. Få barnet att tänka till innan det hinner bli argt, hjälpa barnet att förstå de andra barnen och på så sätt förhindra att det hamnar i affekt.

    Flyttar man på barnet så flyttar man det till ett livslångt utanförskap och det är tragiskt med tanke på att många vuxna med ADHD fungerar som de allra flesta andra vuxna...om de fått rätt hjälp som barn.
Svar på tråden dagispersonalen lyfte ut min 5 årige pojke med adhd!