Anonym (Förl) skrev 2015-11-04 19:52:42 följande:
Det är lite olika beroende på vilken region du bor i. Generellt kan jag säga att om man är förlossningsrädd utgår man från aurorasamtal (eller motsvarande stödsamtal) där rädslan kartläggs osv. Hur kan personalen hjälpa kvinnan och vad för plan kan vi lägga upp. Därefter är det läkarsamtal då man går igenom kvinnans önskemål och vad vården kan erbjuda.
I den region jag arbetar är det ovanligt att vi beviljar snitt på grunden förlossningsrädsla. Det är enbart vid särskilda fall, tex övergrepp, ptsd som är konstaterat av psykolog, andra psykiska åkommor (tex svår förlossningsrädsla) som är kartlagda av psykolog osv.
I stället försöker vi lägga upp en förlossningsplan som är bra för kvinna och barn. Tex planerad igångsättning, förlossningskontrakt, förlossningsplan med särskilda villkor osv. Det brukar blir väldigt bra och i de flesta fall är kvinnan nöjd efteråt.
Vi godkänner i stort sett aldrig ett planerat snitt på grunder som långt till sjukhus, tidigare snabb förlossning, ingen barnvakt, ensamstående mamma, foglossning osv, osv.. De personerna får hjälp på annat sätt så de kan få en bra och trygg förlossning.
Hur tänker du i det specifika fallet, förl? Är det risk att en eventuell igångsättning blir som ts uppger att den blev sist dvs misslyckad?
Sen undrar jag för egen del hur man tänker kring andragångsföderskor som haft en katastrofal första vaginalförlossning? Jag var inte förlossningsrädd innan men nu är jag, och inte så lite heller. Har gått till kurator och psykolog och är över själva händelsen men tanken på att min andra förlossning "bärkar åt" det hållet som den förra, ger mig rysningar redan nu.
Och åter till TS så lycka till imorgon, hoppas ni får ett bra samtal och kommer till en lösning du känner dig trygg med! Har du stöd i form av vänner? Syskon? (missat om du skrivit det). Personligen har jag ingen erfarenhet av att ha blivit beviljad eller nekad då min första förlossning var vaginal (dessvärre såhär i efterhand :D) men jag har pratat runt mycket med barnmorskor, nån läkare och vänner eftersom jag inte kommer genomgå ett vanligt "startförlopp" igen.. det verkar vara väldigt olika beroende på var i landet man bor och också beroende på vilken läkare man får. Läser man på familjeliv så verkar ju många ha blivit beviljade sectio (till slut) och jag känner kvinnor som blivit beviljade på icke medicinska grunder... Som sagt, jag hoppas du får ett beslut som du känner dig nöjd med! Skriv gärna i tråden när du varit där!
