Inga släktingar

Tänkte bara säga att jag känner igen känslan...

Min pappa dog för 20 år sedan (när jag var 23 år). Jag har inga syskon och bara ett barn (ofrivilligt "barnlös", i e jag hade gärna haft fler). Övriga släktingar har jag heller ingen särskild kontakt med.  Mao är det bara mamma och dottern som jag är biologisk släkt med och som jag umgås med, man känner sig ju ganska sårbar.

Exakt vad man gör åt det vet jag tyvärr inte, jag är ju för gammal för att få fler barn (även om jag hade kunnat från början) och definitivt för gammal för att få syskon Försöker kompensera med kompisar istället Man måste ju dock "förtjäna" dem, det är skillnad med släkten som är tvungen att stå ut med en oavsett