Jag tycker att i första hand bör ni göra ett försök att reparera er relation.
Jag hade en allvarlig kris med min man efter 17 år i äktenskap och 3 barn tillsammans. Det som hjälpte oss var att vi flyttade isär för en tid, dock bodde vi inte långt ifrån varandra. Det gav oss ändå lite perspektiv hur det är att inte leva tillsammans.
Trots att jag absolut inte orkade med honom och VERKLIGEN VILLE att min man skulle flytta ifrån oss och trots att även han inte hade några känslor kvar för mig och ville lämna mig för gott, så visade det sig att bo separat var ännu sämre.
För honom blev det sämre pga det emotionella. Plötsligt bodde han helt ensam. Och även om han hade fullt upp med att städa, handla, diska, laga mat, tvätta och stryka, gå igenom post, betala räkningar, mm... dvs göra allt jag gjorde förut och nu blev han tvungen att göra allt själv, trots att han inte borde ha tid att "grina" så gjorde han det hela tiden och höll på att bli tokig. Hans band till yngsta barnet är otroligt starkt. Varken barnet eller pappan orkade vara ifrån varandra. Jag stod inte ut att se barnet lida så oerhört mycket och gick med på att återförenas med min man för barnets skull. Vi blev inte "nyförälskade" efter att vi flyttat ihop igen, men vi lärde oss leva tillsammans för barnens skull. Vi lärde oss varandras gränser.
Din fru får mycket hjälp av dig verkar det som. Om du kan visa henne hur svårt det kommer att bli - det vardagliga livet utan dig så kanske bromsar det henne lite grann. Du kanske kan flytta tillfälligt men vara kvar i Spanien, bara för att hon ska få känna vad hon förlorar?
Tro mig att vara ensamstående mamma är inte lätt. Och det blir hon, åtminstone så länge den yngre mannen hon verkar ha romans med inte flyttar in. Om han nu menan så pass alvar att han vill bli familjfar och plastpappa till dina barn.
Sen är det annan sak: du har samma rättigheter till dina barn som din fru. Barnen kan inte kunna bo varannan vecka hos dig om du flyttar till Sverige MEN du kan "hota" henne att dela på barnen eller t o med att du tar båda barn och flyttar. Det är inte upp till henne att bestämma. Du bestämmer lika mycket. Det finns lagar som hon måste följa oavsett om hon gillar eller inte.
Av din beskrivning framgår att hon inte är så bra mamma. Samla bevis. Hoppas att du slipper använda dem, men om det kommer så långt kan det hjälpa dig. Både rättsligt/myndighetsmässigt men framförallt för att visa henne att du menar allvar, att du är inte tanlös och kanske skrämma bort henne från att gå vidare i striden.
Med bevis menar jag saker som visar hur olämplig hon är som förälder. Du kan föra logg över händelser där barnen får illa (det behöver inte vara så grymt som misshandel, att svära framför barn räknas också), kanske hör/ser någon annan förutom dig mammans olämpliga beteende - då har du vittne. Kanske "råkar" du spela in när mamma gör det hon inte borde göra. Hoppas verkligen att du inte kommer att behöva använda det insamlade materialet. Men då har du iaf ett kort att använda för att sätta henne på plats.
Förutom att hon blir överraskad och skrämd när du avslöjar att det finns bevis mot henne kommer barnen att vinna på det, för då ska hon tänka efter nästa gång hon skriker eller är olämplig mamma på annat sätt.
Är barnen hennes svaga punk? Eller finns det annat du kan använda?
