Förvirrad och totaldeprimerad.

Men hur ska du kunna träffa barnen tillräckligt om du flyttar till Sverige och de bor i Spanien?

hej
Jag förstår hur du känner dig, sviken av din fru och att hon nu kastar bort allt som ni byggt upp tillsammans. Kan dina barn svenska? Även om de inte kan det, så är det inga problem, det kommer massor av barn hit dagligen från fjärran länder som snabbt lär sig språket. Barn lär sig jättesnabbt!

Om jag vore du så skulle jag snarast åka till Sverige, ensam. Ta hjälp av din bror och börja jobba, skaffa en bra lägenhet eller ett radhus. Under tiden kommer ju din fru att få sköta om barnen ensam. Chanserna är goda att hon inom ett halvår kommer böna och be dig att ta dem... så kan hon fortsätta gymma, träffa väninnor och leva sitt liv.

Var inte rädd. Även tuffa tider har ett slut.

Ja, det stämmer. De dagar du tagit utomlands räknas av, men sedan har du rätt att ta ut lika många dagar som andra svenskar även om barnen är födda utomlands. (Vet det av egen erfarenhet)

Åhhh tack alla svarande själar!

Jag kommer inte att kunna träffa mina barn så ofta och det är det som svider och skär djupt i hjärtat ????

Jag kommer att bli tvungen att träffa dem under semesterdagar och då pappaledighet.

Jag pratar svenska med barnen och dem förstår det mesta men jag kommer inte få tillfället att få dem med mig till Sverige eftersom att mamman säger att dem ska bo kvar. Jag vet inte alls hur hon ska klara av det men det blir hennes kamp så som jag strider i minn.

Har märkt att hon försöker på många sätt att jag ska stanna kvar i någon liten lägenhet här i närheten men som sagt, jag trivs inte här om de är så att jag ska bo i ett främmande land som inte är mitt.

Jag vill bara inte att barnen ska behöva lida på grund av mina val.

Men det är ju inte i alla länder som man har "dagar att ta ut" så hur räknar de då? Är det enbart lägstanivå man får?

Jag växte upp med en ensamstående mamma och jag vet hur det känns att inte ha någon pappa i närheten, nu är det jag som gör samma sak mot mina barn men saken är endå anurlunda eftersom jag älskar dem över allt annat som finns på denna jord.

Jag tror att det är lägsta nivå man får om jag inte jobbar förstås, men om jag börjar arbeta och får ett fast jobb så får man väll ut 90 % av lönen om jag har rätt.

Min fru vill skiljas och jag måste hitta en lösning på hur jag kan försörja mina barn och här som ensamstående så räcker det inte till.

Bara tanken skrämmer mig men något måste jag göra.

Vilket dilemma, gör jag rätt eller gör jag fel?

Är jag självisk eller tänker jag bra som försöker få ihop alla dessa splittrade pusselbitar att falla på platts?

Men om man bor och jobbar i Sverige får man väl fp baserat på den lön man har när barnet föds. 

Jag tror att dom baserar den på nytt när jag väl har ett jobb.
Rätta mig om jag har fel.