Förvirrad och totaldeprimerad.

Hejsan, jag förstår att du känner dig såhär. Har du tänkt på att bo ihop med en vän eller någon annan, på så sätt delar ni på kostnaderna så kanske du klarar dig bättre ekonomiskt. Jag känner igen din situation fast jag är den i din sambons sits (men jag håller inte på som hon, chatta med en annan kille osv.). Mitt barns far åkte hem till sitt hemland och nu har vi inte sett honom för 16 månader och det är sjukt svårt att mitt barn inte får se sin pappa. Men jag förstår att alla måste göra det som gör sig själv glad. Mitt råd- Fixa resa hem till sverige under 4 veckor så du kan tänka på saker ordentligt. Sedan ordnar du boende med någon i spanien så du har råd att leva. Hoppas allt löser sig. Vill bara säga att om jag var din fru hade jag varit extremt tacksam att du har varit vid hennes sida för så pass länge i hennes hemland. Hoppas hon ser vad hon har tills det är för sent. 

Tack!

Jag ser att du finner dig i samma sits.

Jag har tänkt att bo med någon vän eller så men inget jag kan se som en lång framtid, vill ju ha ett hem som dom kan ha sina egna rum och leksaker, liksom ett riktigt hem, ingen varierande bostad.

Tro mig jag har tänkt på det.

Känner mig nästan sjuk av allting just nu och frugan gör det inte lättare för mig.

Känner mig så lost! Mina barn underlättar dagen för mig men med tanken på att separera mig från dem förgör mig.

[quote=76133853][quote-nick]Preimeg skrev 2015-12-19 04:54:29 följande:[/quote-nick]

Vill bara att du ska förstå att jag inte har några vänner här i Spanien, utan bara samma vänskapskrets som min fru eller kollegor från jobbet som har sina familjer, tror du verkligen att det är så lätt att bara flytta in till någon? Jag är ju inte någon student direkt som behöver ett rum och en säng.

Vad jag menar är inte bara att ha ett rum till dom utan vad jag menar är att ha ett hem till dom.

Du ska ha det klart för dig att det här är svårare en att bara skriva, du verkar tro att jag vill smita iväg från mina barn på något sätt och att min hemlängtan till Sverige är det enda fallet men tyvärr så är det inte så.

Tror du att jag lämnar mina barn för evigt eller tror du att jag är någon pappa som bara skiter i mina barn så har du tyvärr fel, känner bara att jag måste styra upp mig själv och lägga mera krav på den här situationen jag lever idag.

Till slut så kanske frun inser att hon inte klarar av att ta hand om barnen och lämnar vårdnaden till mig.

Du förstår att då måste jag kunna visa att jag har den ekonomi, hus , arbete och självklart kunna försörja dom eller vad tänker du ?

Du behöver inte säga saker som jag redan vet och förstår, alla barn förtjänar att ha både en mor och far på sin sida, jag trodde aldrig att det här skulle hända mig och jag lider för mina barn men inget av det här betyder att jag kommer att lämna mina barn för evigt, kommer alltid att träffa dom så mycket jag kan även fast jag bor i ett annat land.

[/quote

Förstår att det kanske inte är så lätt att få tag i någon som vill dela lägenhet men om du skulle göra det är det ju just att dela lägenhet och inte att flytta in hos någon och då skulle det ju bli ett riktigt hem. Men som sagt får du inte tag på någon att dela lägenhet är det en annan sak. Vi känner ju varken dig eller din fru så det du skriver kan ju feltolkning. Men det är klar art om du inte är orolig för att din fru ska hålla dina barn ifrån di så får du säkert se dom mer än en gång per år....men av det du skriver om din fru så känns det som att hon skulle kunna bli osmarbetsvillig. Hoppas jag har uppfattat det fel. I så fall klart det är bra att man har ordnad ekonomi. Känns ändå lite som att du är inriktad på att det är enda möjligheten, att flytta till Sverige

Hej, jag ser Sverige som den bästa ekonomilösningen men den värsta förlusten av mina barn såklart, men saken idag är så att har man ingen ekonomi för att klara sig själv, hur ska jag då klara av att försörja mina barn?

Verkligheten kommer att svida vad jag en gör.

Frugans föräldrar har en lägenhet som står tom men dom vill arken ge den till henne eller hon vill ta den, också sa jag till henne att sälja huset och båda två hyr något billigt på vart sitt håll men det vill hon inte häller.

Har försökt klura ut många lösningar men hon går inte med på något.

Känner mig nu försvarslös, vad kan jag mer göra?