Varför kalla sig bonusmamma?

Jag tycker som dig, TS, förstår inte varför folk får för sig att kalla sig för det.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 8, min mamma blev tillsammans med en man ca 2 år senare (minns inte exakt) och min pappa träffade en ny kvinna ca 5-6 år senare. Dessa nya har de kvar idag, och vi (jag + mina bröder) har då aldrig fått för oss att kalla dom för något annat än deras namn. Har svårt att tro att någon av oss hade kallat dom för bonusmamma/pappa om de försökt med det, är ju så konstigt. De är ju absolut inte våra föräldrar, de är bara människor som våra föräldrar lever med.

Jag är vuxen idag, jag har aldrig tyckt illa om mina föräldrars nya, de är snälla och roliga. Men de är inte "mamma" eller "pappa". De är bara vuxna människor som delar tak med oss och är delaktiga vid matlagning, val av film till kvällen eller medresenärer på utflykter.

"Bonusmamma"/"bonuspappa" är för mig helt meningslösa uttryck.

Hej!
Men om  bonus väljer att kalla mig det utan min inblandning. Känns som att du menar att det är den vuxna som väljer att kalla sig för det och då gör barnet det.
Inte så i mitt fall i alla fall.

Låter ju mer som att någon vuxen har kallat dig det när denne pratat med barnet då, har svårt att tro att ett barn skulle hitta på något sånt själv.

Om nu inte ungen är ca 2-4 år.

Min bonusdotter använder tydligen ordet bonusmamma när hon beskriver vem jag är för sina kompisar. Frågade henne häromdagen med anledning av en annan tråd i samma ämne. Men det är ju inte ett ord hon använder när hon ropar på mig, jag tror inget barn använder ordet på samma sätt som de använder ordet "mamma" som tilltal. Då använder hon mitt namn. 
Hon har självklart inte hittat på det själv, precis som det är få andra uttryck hon hittar på själv i svenska språket :)

Varför kalla sig bonusmamma? Tja, folk förstår direkt vilken relation man har till barnet i fråga. Sen om man väljer ordet bonusmamma, extravuxen, stymor, gift med NN´s pappa eller nåt annat har nog mest med vilket som är vanligast i sin umgängeskrets, vad man kanske själv använt när man var liten (jag benämnde min bonusmamma för just det) eller vad man helt enkelt känner sig mest bekväm med själv.

Tycker ändå det är underligt, för relationen som iaf vi har, i min familj, till de "nya" (inte speciellt nya längre, men du förstår vad jag menar) har varit väldigt långt ifrån moderlig eller faderlig. Jag skulle kunna förstå det om ens riktiga mor/far var död, eller väldigt frånvarande, annars inte.
Antar att jag inte anser att man blir mamma/pappa bara för att man är tillsammans med någon som har barn sen innan.

Men bonusmamma/bonuspappa kanske är ett ord man slänger med, att det inte är så mycket kraft i. Att det är som "kärlek". "Jag älskar mina vänner", säger ju en del. Skulle jag aldrig kunna säga, jag tycker om deras sällskap, men jag älskar dom inte.

Om jag pratar om dom så säger jag "Min mammas/pappas sambo", eller deras namn, om personen redan vet vem de är.

Jag vet inte, tycker det känns urfånigt att kalla dom för mamma/pappa, även om man sätter bonus framför.

Jag förstår hur du menar, men om jag går till mig själv så har jag en bättre relation med min bonusmamma än med min mamma, så för mig känns det inte alls fånigt. Jag tror inte min bonusdotter lägger någon värdering i ordet utan använder det rent beskrivande, på samma sätt som man använder ordet dagmamma. Så det är nog väldigt individuellt. 

Det som däremot är lite intressant, är att de som inte själva använder benämningen har en massa synpunkter på de som använder det, vilket aldrig är fallet tvärtom. Det är ingen som tycker ni är fåniga som INTE använder ord som bonusmamma/plastmorsa eller styvmor för ni får kalla er vad ni vill ;)

Rätt meningslös kommentar på slutet, det är väl klart att ni inte kallar oss fåniga för att vi inte kallar människor för mamma/pappa när de inte är våra mammor/pappor.

Jag har inte direkt reflekterat över att folk håller på och sätter mamma/pappa på sig själva så fort de har barn runt sig i någorlunda regelbunden mån, det var mer något jag kom att tänka på när jag tryckte på den här tråden, och jo, det är lite fånigt.

Dagmamma var dock en bra jämförelse, har aldrig tänkt på det ordet heller.

Nja, helt meningslös är inte kommentaren, om du hade hört hur det kan låta i andra trådar där den här frågan kommer upp. Man kan få höra både det ena och andra om ens person för att man använder ordet bonusmamma om sin roll till makens/sambons barn sen tidigare. Tyvärr.

Helt ot men intressant. De som är positivt inställda till att kalla/kallas har fått tummen ner

Misstanken blir ju genast att någon inte alls är intresserad av andras tankar och att ta till sig det

Jag har haft exakt samma fundering, se mitt inlägg ovan. Men det är väl så provocerande för många så de har svårt att se att alla inte känner/reagerar på benämningen likadant som de gör.

Och jag tycker det är intressant att ordet "dagmamma" är helt ok som benämning på någons roll gentemot ens barn, medans bonusmamma inte är det...