Ännu en familjs liv slås i spillror. Ett barn som traumatiserats. Vuxna som inte längre kan fungera som innan i samhället. Ett barn med en kniv emot sig. En 13-åring på väg hem från kompisarna:
www.expressen.se/gt/krim/larmet-vag-av-knivran-mot-barn/
För två veckor sedan var en 13-årig pojke på väg hem efter att ha umgåtts med sina jämnåriga kompisar. När han hade ungefär 50 meter kvar till hemmet stoppades han av fem gärningsmän.
- De tvingade in honom i en buske. Två killar tryckte en kniv mot honom och tog hans mobiltelefon och hans hörlurar. De tre andra killarna stod vid cykelvägen och höll utkik, säger mamman till den 13-åriga pojken.
Pojkens föräldrar blev oroliga över att det tog så långt tid för sonen att komma hem, då han bara var några hundra meter bort. Pojkens pappa beslöt sig för att möta upp honom, och när han närmade sig såg han fem yngre män som flydde från platsen.
- Då hittade han vår son i en av buskarna ihopkrupen och skakig. Han bara grät, säger mamman.
Vad säger vi om detta då? Är det fortfarande:
"För mig behöver personliga tragedier inte nödvändigtvis betyda att det är ett enormt samhällsproblem ..."
"Så länge du inte är en del av dem är du fortfarande trygg i Sverige idag"
"Monster under sängen"
och
"Löjligt att dra så stora växlar"
som gäller?
Det monumentala föraktet mot offren när Partiet(S) bild av Sverige är viktigare ...
För varje barn som rånas,förnedras och skadas vrids samhället oåterkalleligt mot något mörkare, våldsammare och mer cyniskt och de som är ansvariga för detta är de som väljer att blunda, ljuga och håna för att behålla
Bilden av (S)verige(TM)
