behålla barnet ändå??

Klart du ska behålla inga tvivel alls. Du kommer absolut inte ångra dig. Tycker du gör rätt i att lämna pappan till barnet om han håller på sådär. Lögner är hemskt och att dricka en massa alkohol och vara ute och festa hela tiden visar bara på att han inte är mogen ännu, men med tiden kommer han nog bli det. Så kör hårt, med eller utan din kille och stort Grattis

Ett barn har rätt till två ansvarsfulla, trygga, friska och sunda föräldrar. TS, din kille tillhör INTE den kategorin. Är det så här illa redan nu så är utgångsläget uselt. Sådant blir dessutom oftast värre med tiden. ... Blivande föräldrars egoism får inte drabba oskyldiga och försvarslösa barn. I detta läge är abort att föredra för allas bästa. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Jag e uppfostrat av min mamma för att min pappa inte kunde ta det ansvaret och det gick hur bra som helst!

Om du känner dig redo så behåller du det och ger honom några chanser när barnet e fött.. Om han inte klarar av det e det hans förlust!!

Kom ihåg att barnet ändå har rätt att ta kontakt med sin pappa senare i framtiden för att själv avgöra om han e värd att ha kontakt med osv :)

Hej där,

 

Jag väntar själv barn med en oansvarig alkoholist. Vårt förhållande har tagit slut under graviditet och jag har sörjt att han inte kan skärpa sig, för han har mycket gott i sig också. Nu är jag lite på andra sidan, lycklig över min tillvaro, barnet, mina vänner och föräldrar som stödjer mig. 

 

Detta utifrån min erfarenhet:

- Ja, din pojkvän är alkoholist. Han kommer inte skärpa sig, mer än kortare eller lite längre perioder, såvida han inte tar ett seriöst grepp om sitt liv och skriver in sig på en behandling. Men fram tills dess, om det överhuvudtaget kommer: What you see is what you get.

- Fokusera på vad du själv vill. Känns det ok för dig att leva själv med barnet, så småningom kanske med någon annan man och ha pappan till ditt barn mer som en side-kick varannan helg? Kanske blir du lyckligare så än om du inte hade behållt barnet, kanske inte.

- Du har fortfarande tid att bestämma ifall du vill behålla barnet eller inte. Man kan gå på samtal med psykolog, barnmorska m.m. för att få perspektiv på saker.

 

Ok, lycka till!

Kan du försörja barnet och känner att du klarar av om det blir varannan vecka, styvmamma och varannan jul m.m. om några år så kan du ju behålla :)

Själv hade jag aldrig klarat av att behålla ett barn som inte får chans till en bra pappa och en hel familj. Jag kanske är självisk men jag hade aldrig klarat av att lämna ett barn till en man som jag inte litar helt på. Jag hade nog inte heller gillat att mitt barn skulle ha en styvmamma och enbart fira varannan jul och varannan födelsedag osv med mitt barn. Samtidigt så har man ju inte rätt som mamma att inte göra allt för att underlätta umgänge...

Men du går ju in i detta med öppna ögon. Du vet vilket liv du lever och kan förbereda dig på en framtid med delat föräldraskap i bästa fall. Så länge allt det praktiska är på plats så fixar du säkert allt galant!

Måste man lämna ifrån sig sitt barn varannan vecka om den andre föräldern är alkoholiserad?

Men då måste TS ju kunna bevisa att han är alkoholist. Det går ju inte att bara komma med anklagelser och sedan få ensamrätt till barnet. Dessutom så har han inte varit alkoholiserad tidigare som jag förstår det ( TS hade väl knappast planerat och försökt bli gravid med en alkoholist eller dålig pappa). Så chansen är ju stor att han inte kommer dricka så mycket om ett år eller två.

Men det är ju det bästa för barnet om pappan kan ta varannan vecka. Dock hade jag som mamma hade inte velat föda ett barn med det som utgångspunkt, jag vill leva med mitt barn hela barnets uppväxt.

Men om man nu inte kan bevisa att han är alkoholist, trots att man vet att han inte kan hålla sig borta från sprit? Hur bra är det för barnet att tvingas vara med en sådan varannan vecka? Och vad får dig att tro att "chansen är stor" att pappan inte kommer att dricka så mycket om ett år eller två? Han ljuger ju redan nu om sitt alkoholmissbruk, och verkar räkna med att det ändå blir missfall. Nej, jag tycker att barn förtjänar bättre framtidsutsikter än så, faktiskt!

Nä det kvittar vad jag tror. Jag sätter inte regler och lagar. Men så länge inget missbruk kan bevisas när pappan har barnet så kan man inte neka honom sitt egna barn. Det kvittar vad ts vet eller tror. Barnet är inte bara hennes. Ts kan inte och får inte försvåra umgänget på grund av eget tyckande.Då kan det sluta med att hon själv förlorar.

Just därför så skulle jag göra abort. Jag vill inte behöva lämna barnet till någon jag inte litar på. För mig är det viktigt att ha en bra medförälder och kunna påverka hela barnets uppväxt.

Alltså, känns ju inte som om alla dessa problem dök upp från ingenstans. Då frågar jag mig, varför planerar ni barn när ett förhållande är så instabilt? För övrigt låter du väldigt ung. Hade jag varit i ditt läge hade jag gjort abort.