Kvinnor: Fick ni det bättre efter skilsmässan?
Jag är gift och har två små barn under 3 år tillsammans med maken. Jag vill skiljas, men tvekar pga ekonomin. Jag är rädd för att inte klara mig själv och att inte hitta en bostad. Därför undrar jag hur ni kvinnor som skilt er med småbarn tycker att det blev - efteråt.
Kontakten med maken måste jag ju behålla eftersom vi har barn tillsammans. Jag vill inte hindra att barnen ska få träffa sin far och ser flera möjligheter att dela upp barnens växelvisa boende. Men en anledning till att jag vill skiljas är just att maken inte är särskilt intresserad av att ta hand om barnen, även om han gärna leker med dem. Han säger att han inte kan vara föräldraledig eller vabba pga sitt jobb, vilket i och för sig kan vara sant. Det gör att jag drar ett mycket tungt lass med barnen, och jag föreställer mig att det skulle bli lättare för mig både på jobbet och hemma om jag fick planera själv för vardagslivet med barnen.
Den största anledningen till att jag vill skiljas är att mannen allt oftare kommer med gliringar och elakheter som bara blir värre och värre. Han tycker att jag "tjänar för lite", men ger mig i praktiken ingen möjlighet att arbeta eftersom han inte kan lämna och hämta från dagis och aldrig vabba. Mina arbetsdagar blir därför korta och sporadiska. Försäkringskassans dagersättning är för låg enligt hans mening.
Nu har elakheterna trappats upp till hot om våld mot mig. Barnen blir såklart räddare och räddare ju mer de förstår av detta. Han är sträng mot barnen och kan ha sönder både mina och deras saker inför ögonen på oss när han blir riktigt arg. "För att stautera exempel" och "sätta på plats", kallar han det.
Maken vill inte gå till familjerådgivning. Jag har förslagit det flera gånger, men får inget gehör. Han vill inte gå dit.
Mellan varven och allra oftast är maken mycket snäll och trevlig. Alla våra bekanta ser honom som en svärmorsdröm. Han "hjälper till" hemma, men tar inte ansvar för barnen. Och han är som sagt då och då elak - som en blixt från klar himmel.
Jag mår inte bra av att bli påhoppad med elakheter var och varannan vecka. Det dränerar mig på energi. Nu när jag ser att även barnen drabbas och blir ängsliga så vill jag flytta med dem till ett eget ställe.
Därför vill jag fråga er kvinnor med småbarn som tagit initiativ till skilsmässa: Blev det bättre efteråt? Har ni mer energi och är gladare nu, än när ni var gifta? Hur löste ni boendesituationen och ekonomin?
Jag har inte pengar för att köpa bostad. Nuvarande bostad är hyrd och jag har inte råd att bo kvar som ensamstående. Jag har ett jobb som jag skulle kunna arbeta heltid på, men jag är varslad om uppsägning.
