Kvinnor: Fick ni det bättre efter skilsmässan?

TS säger: Tack för ert stöd! Alla är eniga om att jag måste lämna honom. Men jag blev tveksam för att han varit snäll i 14 dagar.

Men nu är han elak igen. Inte så att han skäller på mig och krossar saker, som han kan göra ibland. Nej, nu har han snällt och vänligt bett mig betala tillbaka penningskulden till honom: Jag har nämligen under några månader lånat pengar till våra gemensamma mat- och hushållskostnader eftersom min föräldrapenning och sjukpenning inte är lika hög som min vanliga jobb-inkomst, innan vi fick barn. Så mitt bidrag till potten (som för övrigt inte är någon pott, vi har inget gemensamt konto) är så litet att jag inte kunnat täcka "min del" av dessa kostnader.

Ett av barnen har varit långtidssjukt och det har tagit tid för Försäkringskassan att handlägga detta. Under hela hösten hann jag bara jobba ca 8 dagar  - och inte ens i följd - pga att jag måste ta hand om sjukt barn. Sedan kom ju "de vanliga" dagis-smittorna till. Och vi har ju två barn på dagis - dubbel VAB-börda. Maken har aldrig tagit en enda VAB-dag. Därmed har han bidragit till att minska familjens totala inkomst eftersom jag tjänar väsentligt mycket mer än han. Och det är bara jag som "offrat" kontinuitet och prestationsförmåga på jobbet för att ta hand om sjuka barn.

Jag håller som sagt på att förlora jobbet och blev sjukskriven för några veckor sedan för utmattningssyndrom. Men jag är inte deprimerad - antidepressiv medicin får jag redan sedan ca 1 år för att orka stiga upp på mornarna och inte gråta inför barnen hela tiden. Jag är bara trött och har svårt att tänka och minnas.

Denna helg har barnen och jag haft magsjuka. Jag kan knappt stå på benen idag och än mindre sköta de två små barnen, som nu blivit friska och är jättepigga, på ett bra sätt - men jag gör så gott jag kan. Vanligen går de på dagis, men magsjuka har 48 timmars karens (det gäller all magsjuka inom hela familjen) innan de får börja igen.

Jag är alltså dubbelt sjuk; Utmattningssyndrom och magsjuka. Det finns två små barn hemma som vårdnadshavarna (dvs maken och jag) har ansvar för att ta hand om. Men maken vägrar vabba. Han har kommit hem och gjort lunch åt barnen - och sedan stuckit. Han känner sig också tvungen att "städa i den enorma röran" när han kommer hem på kvällen, så de skrikande barnen fick middag klockan åtta ikväll, medan jag låg i sängen med min magsjuka. Sov gjorde de vid nio-tiden. Alldeles för sent för så små barn som ska upp till förskolan nästa dag. Det är "förstås" jag som alltid klär på dem och tar dem till förskolan, och jag hämtar även. Maken säger att han inte hinner, även om förskolan faktiskt ligger på samma väg som till hans jobb!  

Och så kommer nu detta osmakliga krav om pengar: att jag ska betala en penningskuld för gemensamma kostnader - och vi är gifta! Enligt vad han själv säger är han dubbel miljonär, och jag tror honom med tanke på vad han jobbat med tidigare. Men han säger att han föredrar att spara de pengarna till det där huset som vi aldrig köper, och att "det svider så" för honom att betala våra dyra bostadskostnader med sparpengar. Så jag måste självklart bidra. Men han hindrar mig ju att jobba när han inte vabbar någon enda gång! Jag - och barnen - får extra långa dagar pga att lämning och hämtning alltid faller på mig.

Nu är jag riktigt arg. Jag ska lämna honom så fort jag kan!

Bra! Det lär inte vara en nanosekund för tidigt.

Han låter ju inte riktigt riktig. Snacka om att ha en skruv lös någonstans. Sniken jävla gubbe. Ush!!

Bra att du vill/tänker lämna honom! Du behöver inte ha någon annan orsak än att han är hotfull, elak och med flit har sönder dina eller barnens saker!

Det du beskriver är klassiska tecken på början till en misshandelsrelation. Snälla, lämna honom innan det går så långt. Ta gärna kontakt med kvinnojouren eller kvinnofridslinjen (020-505050) för att få vägledning, tips och stöd inför och under uppbrottet. Fortsätt skriva ned vad han gör i din dagbok.

Använd ilskan du känner nu som motor för att komma fri. Gå nu, medan du kan och innan det blir värre.

Håller med alla tidigare att det är klart du ska lämna honom. Sen vill jag tipsa dig om en kort, lättläst och bra bok som heter "Happy haöppy" och är en bok om skiljsmässa. Den ger dig nog extra kraft!

Nu är jag man, men väljer ändå att svara. Gör upp en plan och lämna så fort du kan, för din egen skull, ditt framtida jag och dina barns skull.

Själv blev jag lämnad, men på grund av att kärleken tog slut. Nio år tillsammans, fem år jag tänker tillbaka på med glädje, men fyra med en deprimerad fru som gled ifrån mig. Slutade prata och tappade känslorna. Hon är inte från stan, så jag gav bort mina bostadspoäng så hon kunde få en lägenhet i samma område till bra månadskostnad. Jag köpte ut henne ur huset och ekonomiskt är det tufft, helt klart, men för mig var det viktigt att barnen fick ha kvar tryggheten med sina egna rum, sitt hem. 

Kanske är jag lyckligt lottad ändå, vi bråkade aldrig, varken under tiden tillsammans, under bodelningen eller nu efteråt. Klart vi surar till ibland, men inget gott kommer ur bråk. Det är aldrig värt det. Vi försöker vara behjälpliga med att avlasta varandra om någon behöver göra något viktigt, men i övrigt har vi ingen kontakt om det inte rör barnen. I början hade vi barnen varannan vecka, men hon tycks inte bli bättre i sin sjukdom så numera har jag min barnvecka plus halv hennes.

Jag fick det mycket bättre efter, klart det var tungt första månaderna, men jag slet hårt innan. Arbetade mycket, tog hand om barnen och alla sysslorna hemma då hon var sjuk. Visst, alla sysslorna är kvar, men det är väldigt skönt att komma hem till ett hem som ser likadant ut som när man åkte till jobbet. Ingen att plocka efter förutom det jag och barnen hinner ställa till med innan vi går och lägger oss ;D

Jag ångrar inget, varken åren med mitt ex eller att vi gick isär. Jag kämpade så mycket jag kunde, men det går inte om bara en vill. Jag mår bättre nu, är piggare, gladare och har gått ner mycket i vikt.

Snacka om att han inte fattar!!! Vilket ego! Har du förklarat för honom? För han verkar ju inte kunna tänka själv.

Har du meddelat honom att du vill skiljas än? Skickat in papper? Om han har flera miljoner på banken så blir hälften av dem dina efter skilsmässan, bra som lite plåster på såren efter hans behandling av dig.

Jo, nu har jag lämnat in papper för skilsmässa. Dagarna innan var dramatiska med flera psykiska hot från mannen och jag valde att lämna hemmet tillfälligt pga rädsla. 

Nu när papprena är inlämnade så gissa vad?: "Han ska bättra sig."

Nu har han plötsligt tid att ta hand om barnen, klä dem, ta dem till och från dagis, vabba, laga middag, ja allt. Han vill gå till familjerådgivning och vi har bokat tid. Han har "efterskänkt" de pengaskulder för hushållsutgifter som han ansett att jag har till honom och säger att han "bara ville att det skulle motivera mig att förvärvsarbeta mer när han satte press på mig att betala mer hemma".

Så nu är det lugn och ro hemma. Givetvis tänker jag inte ta tillbaka skilsmässoansökan, men det ger mig mer tid att förbereda separationen. Jag vet ju att misshandel går i cykler och att han snart blir elak igen. Det känns pirrigt och läskigt att gå och vänta på det, och det lär väl senast inträffa när jag träffat advokat och han verkligen förstår att jag tänker separera.

Precis som flera av er skriver var det underbart redan när jag var "på rymmen" första natten och slapp vara i närheten av honom. Han höll sig sedan borta från hemmet i en vecka och jag kunde vara där med barnen och rå mig själv ensam med dem. Jag mådde så bra och fick energi!

Till skillnad från vad man brukar säga om barn och separationer  - att barn går tillbaka ett par utvecklingssteg vid förändringar - så utvecklades barnen medan han var borta! Det tydligaste tecknet på att det var bra för dem att mannen inte var där var att de tappade intresset för TV-n och började leka med varandra eller smyga efter mig och se vad jag gjorde när jag utförde hushållssysslor. Det tyckte de var spännande. När det blev lugn i bostaden fick vi mer tid till varandra. Saker blev gjorda, men utan stress. 

Bra du har kommit igång. Och gå på familjerådgivningen. De kommer troligtvis börja med att fråga om ni vill ha rådgivning för att fortsätta tillsammans eller rådgivning för att avsluta bra tillsammans, den frågan fick vi. Och trots att jag trott jag varit glasklar med min man att jag ville skiljas så blev han helt chockad när jag sade att jag inte vill ha rådgivning för att hitta tillbaka. Din man han hoppas nog att du ska ändra dig, därför han förändrats. Me du är redan nu beredd på toppar och dalar. Om jag var du skulle jag se till att fota av hans hans deklaration, för där ser du var han har bankkonton. alla de ska delas rakt av från datumet skilsmässoansökan skickades in. Sedan så ska du se till att få det du har rätt till i er skilsmässa, att han har mer på banken det är pengar han arbetat ihop medan du offrat karriärframsteg för att vara färäldraledig och tagit VAB för era gemensamma barn, så ha inte dåligt samvete nu.