Måste informera om att vi verkar vara på rätt väg, då situationen det till viss del löst sig för min dotter.
Hon är väldigt känslig för smaker och då har det varit svårt att få i henne movicolen då denna ändå ger en viss smak. Nu har det dock kommit ut en ny produkt på apoteket som är likvärdig men inte ger samma smak, dulcosoft (receptfritt på påse, från 12 år och uppåt dock, dvs samma som movicol receptritt). Denna smakar visserligen väldigt illa om man inte blandar den i något men i vaniljyoghurt, som min dotter älskar och dricker varje morgon och kväll blir den smaklös!!! Så äntligen kan vi få i henne bra mängd med magmedicin. Så nu har hon inte haft hårt bajs på flera veckor!! Hon säger fortfarande att det gör lite ont i magen men dels är det knip, som medicinen kan ge och dels tror vi att hon kopplar allt som känns ví magen och vid bajsning till ont (då hon haft problem så länge).
Eftersom hon även hållit sig för att bajsa införde jag toalettschema, hon får ett klistermärke varje gång hon övar att sitta på toaletten, det behöver dock inte komma bajs eller kiss och hon behöer inte sitta länge, bara hon får in känsla att det inte behöver vara jobbigt att sitta på toaletten, och när hon suttit typ 20 gånger får hon välja en grej (slajmburk, klistermärken, en glass, eller ngt sådant som vi kommit överens om innan).
Vi har även infört muta för bajsning, som hon fortfarande gör i blöjan (vilket är helt ok bara det görs ). Mutan består i att hon får ett kinder suprice egg varje gång hon bajsar. Hon gillar inte choklad men hon gillar supricen och vill verkligen ha den.
Nu har hon till och med bajsat flera dagar i rad, vilket inte hänt på mycket länge innan . Å hon är förvånad över att det inte gör så ont, och att det går så snabbt. Hon är gladare!
Dock att påpeka att hon fortfarande klagar på ont i magen som sagt. Vi hoppas detta försvinner med tiden. Jag har alltid varit nog med att påpeka att det inte är ngt farligt att ha ont i magen, en del har ont i magen, andra ryggen osv. Jag har ju själv ont i magen ibland. Man kan ta det lugnt ett tag när det kniper men inte göra för stor grej av det heller.
Jag har sagt till henne att någon dag kommer hon sitta på toaletten å bajsa, men att hon styr när. Hon kanske till och med gör det utan att säga till oss först. Att hon kanske ropar på mig, "mamma jag är klar" och så har hon bajsat och allt gick bra. Detta får henne att le, å se finurlig ut. Ett mål hon själv styr över när det ska uppnås. Då har vi ytterligare en belöning, hon ska få torka sig med hello kitty toalettpapper.
Vi hoppas att det inte kommer något bakslag.
Måste även skriva att jag helt slutat tänka på lösande mat vilket tråden egentligen skule handla om. Försöker undvika för mycket stoppande men jag har slutat kämpa med maten på det sättet. Jag mår själv mycket bättre av att inte göra allt till en kamp mot hårt bajs.
Vi kommer fortsätta med dulcosoft dagligen, hon får nu en halv påse på morgonen och en halv på kvällen. Dock missade vi ngn dos då vi var bortresta i helgen men det gav inget bakslag som tur är. nästa steg är att dra ner på medicinen till halv dos dagligen och se hur det blir ngr dagar. Antingen går vi upp igen eller så fortsätter vi så tills hon går på toaletten och bajsar och får rutin på detta. när rutinen har pågått länge och problemen är ett minne blott, försöker vi ta bort dulcosoften helt.
Viktigt med belöning och små delmål, uppmuntran men inte tjat!, men framför allt förståelse och respekt! kramar oxå såklart!!
Vill även tillägga att vi valde att inte dra in sjukvården för mycket (fick movicol junior på recept men ingen mer hjälp) då jag tror det skulle skapa för mycket påtryckningar för henne och göra problemet värre då nästa steg enligt bvc var specialist på sjukhus. förståelsen hos "vanliga" läkare på vårdcentral och likn är ofta dålig, man får movicol men ingen övrig hjälp. lös det själva liksom! min inställning till det, som till vården i övrigt är mycket god, besannades då vi fick rådet att ge vätska och katrinplommon av en läkare som tittade på lillebror. ja som vi inte gjort det, liksom.