BF Augusti 2016

Nu är det ju längesen mina andra barn var små, men då diskade jag nappflaskorna antingen för hand med diskmedel eller i diskmaskinen. Kokade allt en gång i veckan kanske, även nappar. Men det är ju 9år sen sist så kan ju kommit nya rön.

Åhh va skönt att höra att allt var bra! Även om du har ont.

Så trött och ledsen på min familj som är väldigt tydliga med att de tycker den här bebisen är "en dum idé". Först var det mamma när jag berättade för henne. Bara negativa kommentarer, inte ens ett grattis. Sedan min lillebror. Så farmor som undrade om det verkligen var planerat. Och nu idag farfar som sa att han tyckte det var ett dumt påhitt. Att jag får skylla mig själv att jag mår dåligt och att det var en dum idé att skaffa ett barn till. De har alla varit tydliga med att de anser att vi har tillräckligt många barn och har fullt upp med dem. Vi har två barn var sedan innan. När vi planerade och blev gravida så hade jag bara mina barn varannan vecka. HATADE det och kände mig halv och tom den veckan de var hos sin pappa. Min sambo har sedan vi flyttade ihop haft sina barn på heltid, de är hos sin mamma varannan helg. Jag och hans barn klickar inte riktigt så jag har tyckt det varit jättejobbigt att vara hemma den vecka mina barn inte varit här. Jag skaffade inte barn för att få vara med dem bara varannan vecka. Men för alla som inte har det så så är det ju tydligen en dröm. Att kunna göra vad man vill varannan vecka. Ja det är en dröm, en mardröm!!! Sedan 6 månader tillbaks så bor min dotter här på heltid också, är hos sin pappa varannan helg. (Mina barn har samma pappa, men det funkade inte med dottern där vv.) Så visst nu har jag fullt upp med henne och hennes träningar, men det gör ju inte att lillebror i magen är en "dålig idé" för det. Blir så ledsen när de inte är glada för min/vår skull. Om de nu tycker som de gör så kan de väl hålla det för sig själva och inte säga någonting istället.

Tack snälla för ert stöd! Hade tänkt att Lilleman i magen skulle heta min farfars namn i andranamn, men just nu känns det inte så aktuellt. Inte heller tanken på att låta min bror bli fadder. Men hoppas att de ändrar sig när han kommer ut!!!

Skönt att höra att det går framåt Zarisen! Vilken liten kämpe!

Idag ska jag ta nya blodsockerprover. Glukosbelastning var tydligen inte att tänka på när jag mår illa och spyr i vanliga fall. Så istället har jag ätit en frukost med massa socker, ljust bröd, marmelad, juice, Oboy och yoghurt. Och så ska jag ta nya prover 1 1/2 tim efteråt. Hoppas bara maten får stanna kvar så jag slipper äta igen!!

Vi har också två hundar. Molly är 8år och papillion/corgi/dvärgpincher och Stella är 3år och boardercollie/labrador/DanskSvensk gårdshund. Molly har blivit en riktig surkärring på gamla dar så henne är jag faktiskt lite orolig för hur det ska gå med. Min gamla hund blev likadan när hon blev gammal, sur, grinig och vaktade sin mat. Hon bet faktiskt Felix en gång när han tog hennes mat. Stella är jättemysig med oss i familjen men väldigt osäker. Hon är en omplacering så vi vet inte vad hon varit med om innan. Hundarna har rykt ihop några gånger när de bråkat om ett ben. Eftersom Stella är mycket större så har det slutat med ordentliga köttsår på Molly. Nu var det längesen det hände (peppar peppar) och det är alltid Molly som börjar, så förhoppningsvis har hon lärt sig. Jag är inte så orolig så länge bebis är liten och ligger still. Värre när han börjar röra sig och kan ta deras mat och ben. Då gäller det verkligen att ha koll. Jag funderar på att ta med en filt eller handduk till BB som får ligga nära bebis så den luktar honom. Sedan får sambon ta hem den och lägga den i hundarnas korg innan vi kommer hem. Hoppas få stanna kvar på BB nån dag eller två och få vila upp mig utan hundar, ungar och snarkande sambo. ;)

Med barn nr 2 stannade jag på BB i två nätter. Pappan sov hemma med storasyster. Ammade inte men tyckte det var skönt att få landa lite och lära känna lilleman innan vi åkte hem. Den här gången vill jag också stanna några dagar, om jag får. Här hemma är det alltid liv, rörelse och ofta bråk och tjafs så jag hade velat få vila upp mig lite och lära känna lillebror lite innan vi åker hem. Frågade när jag var på Aurorasamtal om de vill att omföderskor ska åka hem så fort som möjligt eller om även vi får stanna. Och det verkade inte vara några problem om man ville stanna. Och jag vill inte ha sambon där på natten, vill slippa hans snarkande. ;) Och bättre han är hemma med de stora barnen.

Det här med kläder och storlek tycker jag är jättesvårt. Dottern vägde 2400g och var 47cm lång när hon föddes. Hon hade stl 44. Sonen vägde 3050g och var 50cm så han hade stl 50. Min sambo har ingen direkt koll på hur stora hans barn var och vad de vägde. När jag var inne på koll på förlossningen för två veckor sedan så var Lilleman i magen normalstor sa läkaren. Men vad räknas som normalstor? Pratade med min bm idag och frågade vad mitt sf-mått var sist, det var 29 i v 29+6, lite över normalt sa hon. Vad har ni andra haft i v 29? Jag har köpt mest kläder i stl 50, börjar bli rädd att han inte kommer kunna ha dem.

Orm kul??? Är du helt från vettet??? ;) Fy jag får rysningar bara av att läsa ordet orm. Ormar är nog min största fobi, det och höjder. Fyy!!! (Hoppas du tar det på rätt sätt och inte tar illa upp!) ;)

Är risken samma med spinal som epidural, att man kan få svårt att kissa? Jag är livrädd för sprutor men har fått rådet av läkaren att ta spinal så fort värkarna börjar. Blivit riktigt dålig av lustgasen så hade jag kunnat slippa den vore jag glad, även om jag inte tror det. Vill också prova akupunktur.

Jag blev illamående, yr, kräktes och kändes som jag skulle svimma. Många säger ju att det är lite som att vara full. Jag dricker nästan aldrig och har aldrig varit full så kanske därför jag reagerar så? Mådde så dåligt under speciellt första förlossningen så mycket av min energi och mitt fokus gick åt till det istället för att vara delaktig i förlossningen.