BF Augusti 2016

Varför gör man glukosbelastning? Verkar som jättemånga gör det. Hade inte hört talas om det innan och min bm har inte sagt något om det.

Tycker inte om värme i vanliga fall, men fy 17 va jobbigt det är när man är gravid!! Och då har de flesta av oss minst 2 månader kvar, jag har nästan 3. Mår ju illa så ligger mest i sängen, trots bara trosor och linne så är jag genomsvettig. Bläää! :(

Jag är tvärtom, borde nog läsa "Föda utan rädsla", men hittar massa andra böcker som är mycket roligare att läsa. Mår ju illa så sängläge är det som gäller mest här, så blir mycket läsande.

Tycker också värmen är grymt jobbig. Just nu är vi i vår husvagn, olidligt varmt inne men ute fläktar det lite från havet. Skönt! Jag är världens badkruka i vanliga fall, men funderar på att göra resten av familjen sällskap på ett dopp imorgon.

Det här med bonusbarn är inte alltid så lätt. Jag har två bonusbarn som bor hos oss på heltid, de är hos sin mamma varannan helg. Från början så tyckte jag om dem och tog dem verkligen till mig. Behandlade dem som mina egna barn. Men pga deras uppfostran, sätt att vara och minsta sonens diagnos så har det nu gått så långt att jag tycker inte ens om dem. Vi bor under samma tak, men mer är det inte. Visst hjälper jag min sambo med hans barn och tar hand om dem, men jag har inga känslor för dem. Tycker det är jättejobbigt och hemskt att känna som jag gör, önskar verkligen att det inte var så. Tror det hade varit betydligt lättare om vi träffats när barnen var mindre. Det är inte problemfritt att träffa någon ny när man har barn, särskilt inte äldre barn. Men tycker det ligger ett stort ansvar på den biologiska föräldern att få det att fungera. Min dotter tyckte inte alls om min sambo i början, han kom ju och tog hennes mamma. Men nu har de en nära relation och deras relation är nog bättre än med hennes egen pappa. Men den kom ju inte av sig själv, det krävdes delaktighet från allas sida.

Mina barn har en bonusmamma i sin pappas nya fru. De träffades när mina barn var 2 och 4 år så där har det gått lite lättare. Men med dottern, bonusmamman och hennes barn har det ibland varit lite problem. Så sen ett halvår tillbaks bor dottern hos oss på heltid och är hos sin pappa varannan helg.

Innan jag träffade min sambo så hade jag en bild av hur det skulle vara att vara bonusförälder. Trodde självklart att man skulle ta till sig och tycka om sina bonusbarn, att man skulle vara en stor lycklig familj. Men tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig....

Barnen är snart 11 och 14år. De tycker inte om mig heller. Jag är den elaka styvmodern som har infört regler i deras liv. Nu måste de göra läxor, duscha, byta kläder, hjälpa till och får inte sitta instängda i sina rum framför datorn alla dygnets vakna timmar. Innan vi träffades hade de inga direkta regler, gjorde inga läxor och kunde inte uppföra sig. Var allmänt kända i skolan som bråkiga och ouppfostrade. Den helgen de är hos sin mamma sitter de framför en skärm från det att de kommer på fredag eftermiddag tills det att de åker på måndag morgon. Den miste äter tom framför tvn istället för att sitta vid köksbordet med de andra. Så jag förstår att de inte tycker om mig, men jag blir väldigt ledsen och sårad för det jag gör gör jag ju för att jag bryr mig. Jag vet att de bara är barn och att det inte är deras fel att de är ouppfostrade. Men när man år efter år ställer upp och gör allt för deras skull och bara får skit tillbaks så försvinner känslorna.
Minsta sonens adhd gör att det blir mycket bråk och tjafs, både med honom och mellan mig och min sambo. Senast nu i helgen hotade han att döda lillebror i magen. "Jag kommer inte bry mig om honom, vill inte ha honom, jag kommer döda honom". Så nej det är inte alltid en dans på rosor med bonusbarn....

Men något roligare.... var på igångsättningssamtal med läkaren på förlossningen idag. Om jag är redo så kommer Lillebror den 18 augusti (v38+2). Egentligen ville hon sätta igång tidigast v 39+0, men eftersom jag blev igångsatt med sonen v 38+2 så gick hon med på det. Men får ju komma in för bedömning på morgonen så får vi se. Kändes skönt att gå igenom allt och lägga upp en förlossningsplan. Hoppas att jag ska kunna vara lugnare och mer delaktig den här gången.
Hon pratade om "Västerviksmetoden" där man bedövar livmodertappen. Någon som har hört talas om det eller tom varit med om det?

Jag hade GBS under min förra graviditet. Hade inga speciella symptom, det upptäcktes vid ett urinprov. Gjordes inget åt det förrän under förlossningen då jag fick antibiotika. Så inget hände med varken mig eller Felix.

Skönt att höra att allt är ok Zarizen! Hoppas liten i magen får stanna kvar så länge som möjligt!

Var inne på förlossningen igår kväll, hade känt av Lilleman mycket mindre än vanligt. Och så har jag haft ordentlig mensvärk i över en vecka. De gjorde ctg, vul och ul. Allt såg bra ut med både bebis och mig. Han började såklart röra sig när jag kom in och bm började trycka på magen. Och på ul såg man att han rörde sig även om jag inte kände allt. Läkaren var väldigt noga, mätte och kollade. Allt såg bra ut och han var normalstor. Skönt! De kollade även livmodertappen som var ca 3cm, vilket också var ok. Men om mensvärken inte går över så ska jag åka in igen och kolla så den inte blivit mindre. Läkaren var också tydlig med att allt såg bra ut just nu, men om jag känner mindre rörelser idag så ska jag åka in igen. Känns skönt att veta så man inte känner sig dum om man blir orolig igen.

Jag är klar med det mesta. Har skötväska och babysitter kvar. Och så ersättning och några kortärmade bodies. Men tycker skötväska är så svårt, hittar ingen jag riktigt gillar. Och babysitter, är en BabyBjörn värd pengarna? Eller funkar det lika bra med en billigare? Provgungade en lite billigare och tyckte det blev väldigt ryckigt.

Välkommen Evelina! :) Hmm känner mig plötsligt lastgammal, fyller 38 några dagar innan bf... ;)

Då lägger jag nog de extra pengarna på en BabyBjörn. Dumt att köpa en annan och sen inte vara nöjd. Tack för rådet! :)