Ansvar för bonus?

Vissa människor behöver ju riktig hjälp... Jag är ingen förälder men jag är 16 år och ett bonusbarn, jag har bonussyskon och ett biologiskt, jag älskar mina bonussyskon som mina egna, dom är d finaste som hänt mig. Likaså min bonuspappa. I våran familj finns det inget som är "bonus" utan vi alla är en familj som älskar varandra. Min bonuspappa tar hand om mig lika mkt som min mamma. Det finns ingen skillnad. Punkt slut. Alla är där för varandra. Spelar ingen roll om d är bonus eller inte. Ta er i kragen människor!!

Jag önskar bara att alla barn som har bonuspappor/mammor/syskon ska få vara lika lyckliga som jag. O därför är det föräldrarnas ansvar att göra så det blir så. Inget barn ska någonsin känna sig utanför, o speciellt inte hemma hos sin mamma/pappa. Ingen annan ska få komma i bestämma o ändra på hur pappan eller mamma har det hemma med sina barn. Så du som är bonusmamma/bonuspappa ska faktiskt inte få ha nått att säga om när barnet ska vara där eller när den inte ska vara där tex. Barnet var ju med sin förälder innan DU som bonus kom in o ville bestämma o röja. Ett barn får vara hemma när h*n vill. Vart den vill. Punkt slut

Till anonym (L) förlåt att du blev så förödmjukad, men såhär funkar det i min familj iaf. Vi är väldigt tajta. Men min mamma bestämmer inte över min bonuspappas barn. Hon kommer alltid finnas där för dom o ge dom råd. Men hon har ingen rätt att säga när dom får vara där eller inte tex. Det är pappan som bestämmer det. Men hos oss funkar det så att hans barn får komma o gå som dom vill (sen har dom bestämda veckor) men utöver det får dom själva bestämma. Jag o min bror bor med dom heltid. Skulle min bonuspappa inte vilja ha mig där så skulle min mamma nog bli rasande. Vi är alla en familj o det är allas hem. Hos oss har även barnen en röst. Vilket det verkar som att det inte finns hos dig. Bara för att du är vuxen betyder inte att du bestämmer eller att du är klokare på något sätt. Sätt dig ner i båten o andas lite. Du har för mkt luft. Alla vuxna är inte som du. Suck it up. Vänj dig vid att alla lever olika. Hoppas du nån gång får uppleva en sån kärlek som finns i min familj iaf. DÄR ALLA BLIR HÖRDA och inte bara VUXNA.

Nu kanske vi har fattat varandra fel. det jag menar är att bonusföräldern bestämmer inte när barnet ska få vara hemma hos pappa o när den inte ska få vara hemma hos pappa. Det är helt absurt. I min familj tkr vi det låter helt sjukt. Men sen så lever vi alla olika. Så ja kan ju inte utrycka mig egentligen. För att på familjeliv ska alla tycka lika. O den som tkr olika är dum i huvudet. Har ja fel? Näää. Ni är väldigt konstiga människor

Tack så mycket! Jag är så glad för hur det fungerar hos oss. Jag har nog aldrig riktigt förstått detta med "bonus" det finns ingen bonus. Vi är en hel o ren familj som älskar varandra mest i hela världen. Ja önskar dig allt gott! O ett stort lycka till med det du tänker på eller kommer o göra. Nu vet inte jag om du har en partner med barn elle så. Men ja hoppas ni oxå får vara såhär lyckliga i familjen tillsammans :)

Ja menar absolut inte att bonusföräldern inte får vara med o bestämma! Jag älskar att min bonuspappa bestämmer o tar ansvar. Då känner ja mig som hans dotter istället för hans frus dotter. Kanske låter lite konstigt. Iaf. Ja vet bara att det kan vara riktigt svårt för ett barn att lyssna på sin bonusförälder. Därför tkr jag att man ska ta det lite lugnt med vissa grejer. (Nu säger jag hur det är i min familj) min bonuspappa bestämmer över mig lika mkt som min mamma. Men sen har dom även samma tankesätt o värderingar. O det skulle aldrig falla dom i tanken att barnen inte får vara hemma, eller så. Ska dom göra nått själva så är det dom som lämnat huset, nu är jag 16 så ja kan ta hand om mig själv o mina syskon vilket jag väldigt gärna gör. Så därför har vi aldrig barnvakt eller så. Ja ställer upp så ofta jag kan för att jag vill. Vi får även besök väldigt ofta, och oftast utan förvarning. Så vi är alltid alla hemma och vi älskar att vi har det så spontant, och alla är välkomna hem till oss. Tex kommer mammas o hans kompisar så sitter vi alla tillsammans. Dom mindre barnen går ju såklart o lägger sig. Men jag har inga "läggtider" eller nått speciellt som ja måste följa. Oftast vill dom jätte gärna att ja sitter kvar o är social. O vi har väldigt roligt ihop. Det är stor skillnad på mig o mina syskon (1,6,10) så jag är lite mellan ungvuxen. Tex hos min biologiska pappa är det annorlunda, då vi inte har så bra kontakt och han kanske inte är den "optimala" pappan. Hans fru skulle aldrig få bestämma över mig. Där ska det vara på mina villkor. Så vill jag ha det, min pappa och min mamma. ska jag gå dit så är det PÅ MINA VILLKOR för att ja är deras barn o ja ska må bra. Pappas nya skulle aldrig få säga till om något. Då skulle både min mamma och pappa bli väldigt arga.

Nu är jag inte i dagisåldern och jag är inget barn utan en ungdom/ung vuxen. Det var fel utav mig att säga att du har för mycket luft. Jag blev bara provocerad och ja ber så mkt om ursäkt. Men det är klart att det är min mamma o bonuspappa som bestämmer. Vi har världens finaste familj. Men efter som ja nu är 16 (17 snart) så är det annorlunda för mig. Men jag o min bonuspappa har en väldigt nära relation, likaså min mamma. Dom är mina bästa vänner, som ja älskar högt över något annat. Men dom skulle aldrig få för sig att säga åt mig "när jag får vara hemma eller inte) bara ett rent exempel. Vi är med varandra dag in dag ut. Sen så funkar ju detta inte hos alla

Min familj har aldrig ens behövt bli "överens" med nått sånt. Det har kommit naturligt. Vi har alltid varit såhär. Ja har frågat min mamma om han någonsin har velat haft det på ett annat sätt eller om hon vill det. Men hon bara kollade på mig o frågade hur kan du ens fråga nått sånt. Ni ska alltid vara här. Så dom har inte behövt bli överens TILLSAMMANS över detta. Det har funnit sin plats naturligt.

Förstår inte riktigt vilket stycke du menar. Men om du menar det med att hos min biologiska pappa är de annorlunda är det pga väldigt många anledningar där han inte är lika ansvarstagande. Och inte hans fru för den delen. Dom har ingen vårdnad över mig utan bara min mamma. Så där kommer o går jag som jag vill. Men dom båda har ingenting att säga o tycka om hur jag uppfostras. M.m

Nej jag förstår vad du menar. Min mamma vill helst inte att jag ska gå dit. Då hon vill mitt bästa. Men jag älskar ju min pappa oxå, och nånstans vill jag utveckla min relation med honom. Men jag behöver absolut inte gå dit om jag inte vill! Jag är där nån gång i månaden i några timmar o sen åker jag hem igen. :)