Ansvar för bonus?

För mig är inte det biologiska bandet så viktigt egentligen. Då ja känner att min bonuspappa är min riktiga pappa. Ibland är blod inte tjockare än vatten. Men att utveckla min relation till min pappa är viktigt endå. Förstår du vad jag menar? Till (L)

Jag beter mig inte illa som vissa andra tonåringar, iaf vad jag har fått höra. Jag har aldrig varit respektlös eller så mot mina föräldrar. Vi har en väldigt stor respekt gentemot varandra. Jag har tex aldrig bråkat med min pappa eller hans fru för att det har inte funnits nått att bråka om. När ja är hos pappa kommer jag oftast dit lite hur som. Och det har aldrig varit nått problem. Sitter min pappas fru i köket o har en bjudning så sitter jag oftast med när ja kmr dit. Inte för att ja på något sett vill. Men hon försöker göra det bästa för mig, även fast att hon inte riktigt förstår vissa andra grejer. Men hon gör det för min pappas skull, för hon älskar honom. Jag har aldrig gjort en röra o sen inte städat upp efter mig. Jag är uppfostrad på ett väldigt fint sätt och att städa mitt hem (vart jag än går) det är en väldigt naturlig del för mig. Jag storstädar ofta med mamma o hjälper till med allting, för att jag är uppfostrad så. (Jag älskar även att städa för den delen.) i min familj är allt väldigt "kliniskt rent" och har man växt upp så vill man inte ha de på något annat sätt. Skulle ni se mig på riktigt så skulle ni förstå hur vi fungerar. Ja är inte som alla andra 16-åringar. (Inte för att det är något fel på dom eller på mig!) men egentligen är alla 16-17 åringar i våran familj väldigt ansvarstagande och att städa är inget problem alls. Min pappas fru är hemmafru så det är alltid lagat när jag kommer dit, inget jag har bett om eller så. Det bara funkar så där. Hemma så är det oxå mamma som lagar maten, när vi har kommit från skolan (jag kommer hem tidigast) så städar jag undan från morgonen, förbereder tills mamma kommer hem o sen när alla har kommit hem så sitter vi och har en stor familjemiddag o pratar om dagen o hänger, så ser varje dag ut (vi har en tradition med middagen att man ska umgås o prata) säkert inte bara vi. Men iaf, efter middagen fortsätter "hängandet" på soffan eller så kommer det släkt o vänner hem till oss eller så drar vi nånstans. Vi är en väldigt spontan familj. Men nu till din fråga, om jag någonsin skulle bete mig illa mot pappas fru (vilket jag aldrig skulle göra pga att jag har för mkt respekt för mig SJÄLV,) så skulle hon väl tycka det är konstigt, o fråga varför jag beter mig så, då skulle jag nog sätta mig ner o prata med henne. Men det har aldrig hänt.

Förstår vad du menar, fel utav mig att säga att alla ska ta sig i kragen. O förstår att jag låter lite lullig. Men såna här frågor är väldigt provocerande enligt mig. Vill att alla barn ska känna sig trygga o bra med sina bonusar. Därför jag står upp för dom barnen så mkt..

Förlåt att jag frågar en extra gång. Är du bonusförälder? Hur funkar det hos er?

Ja är glad att det fungerar för er! Tror nog din bonusdotter är glad och mår bra. Alla har ju det olika. Det här med barnfri tid/barn tid förstår jag oxå, men hos oss är det ju barnfri tid när mamma o bonuspappa går ut o äter eller om dom hittar på nått en kväll. Men vi barn är alltid hemma. Det är alltid minst ett barn hemma iaf. Att sova borta gillar vi inte. Men intressant att höra hur andra har det! Livet är så olika :) på ett bra sätt

Ja det förstår jag nog... Det jag menade var att minst ett barn är hemma med mamma o min bonuspappa alltid. Inte att någon är själv utav dom små! Oansvariga är vi verkligen inte. Men som jag sa jag har väldigt mkt ansvar för barnen och vårt hus då jag vill ha det så. Älskar att kunna vara med mina syskon så mkt som möjligt

Till (L) nu är det ju faktiskt så att du har självmant VALT att leva tillsammans med en man som har barn. Och då får faktiskt du anpassa dig efter det. Att säga att du har väldigt lite intresse i ett barn, som egentligen står dig väldigt nära, (då du är den där extra vuxna) ingen tvingar dig att bo kvar.

Vad tycker din parter om ditt tankesätt??

Jo vissa måsten finns faktiskt i livet. Ja vet inte hur du o din parter lever eller kommer överens heller för den delen. Men ditt beteende är väldigt taskigt mot din man.

Såna bonusar som du får mig att uppskatt mina föräldrar och bonusar några extra ggr. Jag visade dina svar för min bonuspappa och mamma. Dom tkr du är en väldigt konstig människa som kan leva med en man, som har barn som du inte ens vill ha att göra med egentligen. Det är ett sjukt beteende. Barnet kom inte på köpet, barnet fanns där innan du. Dennes mamma o pappa ville ha det. Så kommer du från ingenstans o vill helst inte ha med barnet o göra. Jag är världens gladaste som har världens bästa bonusföräldrar o syskon. Att man kan sitta som en FAMILJ och älska varandra genom vått o torrt. För att vara en vuxen så är du ute på villovägar. O ja kan säga det från hjärtat, för att jag har varit med om vissa grejer som gjort riktigt ont i hjärtat. Genom hur du skriver kan jag se vilken konstig människa du är

Exakt så som du skriver har vi det i våran familj. Det finns inga "bonusbarn" vi är DERAS barn. Vad som än händer. Jag älskar min bonuspappa. O ja kan säga dig att dina barn uppskattar dig! Det lovar jag!

16 åriga "bonusdottern"

Se till o välja rätt då ;)

Exakt! Skulle jag ha en bra kontakt med min pappa så skulle min pappas fru absolut få vaa med o bestämma. Ingen snack om saken. Lika som min bonuspappa får.

Pappa o hans fru kommer aldrig få en input i mitt liv pga deras val. Dom är inte ansvarstagande. Därför säger jag som jag gör. I mina ögon är inte ni ansvarstagande. O drför tycker jag som jag gör. Skulle pappas fru ta ansvar skulle hag mer än gärna lyssna på henne.