Hjälp. Min dotter är ful och lat.

Hur kan du kalla din dotter för ful och trög?? Skäms på dig

Jag förstår din oro, du beskriver väl dina känslor, rädslor och kanske i viss mån din besvikelse. Kanske växer det hela i ditt huvud när du bär på detta själv. Vad säger maken? Som förälder kan vi inte göra så mycket år grundförutsättningarna för våra barn utan får hantera dom så gott det går och hoppas på att tiden gör sitt och de illasittande dragen växer till sig. Vanligtvis gör dom det och skönheten inifrån kompenserar det som naturen lämnar att önska. Ja, vad kan man göra? Låta saken bero, inte göra nån större sak av hennes yttre och försöka se om något längre fram kan fånga hennes intresse och väcka hennes lust. Låt henne vara bekymmerslös och hankan sig fram i skolan. Många av oss har B barn, men vad ska vi göra åt det met än älska dom, underlätta, låta dom vara som dom är och låta tiden ha sin gång. Det blir folk av dom tids nog och tom bättre än många andra.

Klä ut henne till troll och uppträd tillsammans med henne. Tror ni har en framtid där.

Alltså, jag bad ju om hjälp att hantera detta!!! Inte om att bli påhoppad.

Till skillnad från många andra föräldrar så kan jag se mina barn för vad de är istället för i något rosenrött skimmer.

Jag ser positiva och negativa saker med alla mina barn, det är bara det att den äldsta har väldigt lite av det positiva och väldigt mycket av det negativa. 

Tack för dina tankar. Jo, det är klart att jag är besviken. Både min man och jag ser bra ut och är högpresterande i våra karriärer och har haft lätt i skolan. Ledsamt att se att min dotter som jag älskar så mycket inte har samma goda förutsättningar. Särskilt när man jämför med de yngre barnen som är helt annorlunda. Jag känner så mycket skuldkänslor, men samtidigt vet jag att jag ser realistiskt på henne. Hoppas verkligen att hon hittar något intresse som hon har talang för. 

Alltså vilka dumma svar du fick av de två inledande. Självklart kan man inse sina barns nackdelar, det är väl sunt att göra det. Värre med föräldrar som tror att deras barn är perfekta i alla lägen.

Utseendemässigt är det ju svårt att veta hur hon kommer att se ut om några år. Hon kan faktiskt bli jättesöt. Finns gott om fula ankungehistorier i världen.

Många barn är ganska ointresserade av skolan på lågstadiet. Det gäller väl att stötta henne på rätt sätt där, tänker jag.

Har hon kompisar? Är hon intresserad av andra människor?

Dels tror jag att det handlar om att du accepterar henne för precis den hon är. Tänk på att det handlar om dina rädslor och farhågor. Din dotter kan mycket väl utvecklas till en lycklig individ utan att för den skull även vara "lyckad". Om hon är "nöjd" till sin grundläggande personlighet kanske hon till och med växer upp till en mer lycklig individ än sina syskon. Och är det inte det som egentligen räknas? Att ens barn får växa upp till lyckliga vuxna människor?

Dels kanske det också handlar om att hon inte ännu hittat "sin grej". Försöker du pejla vad hon har för intressen och låter henne pröva på olika saker. Vad har hon för fritidsaktiviteter? Trivs hon med dem? Har hon någon gång uttryckt intresse för något särskilt? Uppmuntrar du henne och hennes intressen?

Introducera henne för olika aktiviteter. Hur är hon motoriskt? Ingen sport som fungerar? Fotografering? Måla? Bygga modeller? Scouterna? Motorsport?

Hittar hon någonting att nerda ner sig i kanske det kan vara en väg till sysselsättning i framtiden.

Tänkte på en annan sak. Känner du att du och hon knutit an till varandra lika väl som du gjort med syskonen? Drabbades du av någon förlossningsdepression i samband med att hon föddes?

Jo, jag har hoppat uppe även om det känns tungt nu!

Hon har haft vänner sedan förskolan men ju äldre och mer aktivare de andra har blivit i sina lekar/efter skolan-aktiviteter har hon helst tittat på. Och vännerna tappar intresse för henne eftersom hon inte är med och leker (men det bekymrar henne inte). Som tur är har hon en vän som inte heller är särskilt aktiv eller social. De brukar tysta sitta i soffan med varsin iPad och titta på film, och vara nöjda med det. Så just nu är det det som tröstar mig.