Besviken efter aurorasamtal

Ja, hon försökte ju verkligen övertala mig men jag sa som jag kände och att jag inte under några omständigheter kan tänka mig att föda vaginalt igen. Påpekade också att jag visste fördelar och nackdelar, tror det är bra att vara lite påläst. Läkaren lovade mig ett KS om jag gick hos en psykolog som var specialiserad på förlossningsrädsla. Jag skulle försöka omvändas till mitt och läkarens nästa möte ca 2 månader senare, och ville jag fortfarande ha ett KS efter det skulle jag få det lovade hon. Hon höll sitt ord. Hon sa dock att hon ändå hoppades att jag skulle föda innan datumet jag fick tid för mitt snitt, haha. Sen kom hon och hälsade på mig på BB :)

Vad tråkigt det är att behöva kämpa emot hela tiden, men skönt att du fick ditt snitt till slut.

Jag har inte alls långt kvar till bf, så om jag blir nekad snitt av läkaren så kommer jag kanske inte ens hinna få någon annan hjälp inför förlossningen. När jag träffar läkaren är jag redan i v 38. Jag kommer inte få några psykologsamtal om jag blir nekad, eftersom det inte hinns med, enligt barnmorskan.

Det är ju under all kritik att du fått vänta så länge! Vilket län är det här egentligen? Och vilken vecka är du i nu? Undrar nämligen om det lönar det sig att ringa och tjata om en tidigare tid till läkaren, eller fick du en redan om en vecka eller så?

Undrar som ovan, om du redan är långt gången eller om du fick mötet såpass långt fram?

Jag råder dig att ta med dig någon som stöd som backar upp dig (jag tog med min syster när min sambo inte kunde), och att du läser på lite om kejsarsnittets fördelar och nackdelar om du inte redan vet det mesta, så att du är väl förberedd om du bara har en chans. Hoppas det löser sig för dig!

Jag fick en tid om en vecka och det var bara möjligt genom att läkaren ändrade om i sitt schema. Jag fick vänta i väldigt många veckor på aurorasamtalet, så det är därför allt sker så sent. De hade så långa köer så det gick inte att få tid fortare. Känns väldigt stressigt.

Men herregud vilket hemskt bemötande du fick, TS!

Jag var i liknande sits med mitt andra barn och fick då också remiss till Aurora och psykolog för att bearbeta tidigare trauma och diskutera framtiden. Visst, båda talade om möjligheter till "förlossningskontrakt" (dvs. att om en vaginal förlossning inte fungerade så skulle jag genast få snitt i alla fall), men jag sa bestämt nej till detta. I vårt landsting är det inte lätt att få planerat snitt, så man behöver visa att man är påläst och säker på sin sak. Jag röntgades efter min första förlossning men har inte för tajt bäcken, så några medicinska skäl gick inte att åberopa.

Börjar man vackla det allra minsta så är det kört, enligt vad jag hört från andra. Fick planerat snitt till slut (fast förlossningen hann starta ändå dagen innan så tekniskt sett blev det "akutsnitt" i alla fall). Blev en fantastisk förlossning och fick ett underbart bemötande från personalen hela vägen.

Om du verkligen inte kan tänka dig en vaginal förlossning så är mina tips: Läs på! Stå på dig!

PS: Den värsta jäkla kommentar jag vet är "Du MÅSTE ju uppleva hur en vaginalförlossning känns!" Eh, nej, det måste man inte. Jag gick 99% av vägen vaginalt och ville bara dö (bebisen satt fast i 3 timmar utan bedövning). Hade gott kunnat klara mig utan den skräcken och traumat. Det har inte gjort mig till en bättre förälder, snarare bidrog det till att jag hade en förlossningsdepression i 8 månader med första barnet)

Jag håller med, jag förstår inte varför de tycker att man ska genomlida en ny förlossning när man redan har gått igenom nästan en hel och är livrädd. Männen klarar sig genom hel livet utan att ha känt på hur en vaginal förlossning känns, så jag ska nog klara mig utan att vet hur det känns att pressa ut barnet de sista centimetrarna. Har barnmorskorna stor press på sig att förhindra planerade snitt?

Ja, jag tror det. Men då borde de jobba för att förlossningen ska bli en bra upplevelse istället!

Jag har försökt läsa på så mycket jag kan om snitt kontra vaginal förlossning. Jag har aldrig fått intrycket av att snitt skulle vara så mycket farligare, men på barnmorskan lät det som om jag valde mellan livsfara och säkerhet. Har jag missat hur farligt det är med snitt?

Min aurorabarnmorska skickade med mig papper hem. Har tyvärr inte kvar dem, annars hade jag kunnat fota dem åt dig. Den vanligaste risken är väl andnöd när barnet kommer ut då han/hon inte pressas samman så som han/hon gör vid värkarna vid en vaginal förlossning. Flest risker är hos modern. Googla på fördelar och nackdelar med kejsarsnitt vs vaginala förlossningar, det gjorde jag och hittade jättemycket. Jag pushade även på att jag inte ska ha några fler barn så att jag får ärr på livmodern inte är något negativt för mig heller vid senare förlossningar.