Ni som nätdejtar – träff hemma

Kan bara uttrycka lite hur det kan se ut från andra sidan med att faktiskt vilja träffas antingen hemma hos sig själv eller hos motparten.

För egen del har jag jättesvårt för offentliga miljöer eller sammanhang med mycket folk omkring. Alltså skulle jag ha extremt svårt att göra ett vettigt intryck i en sådan miljö då jag skulle vara hyperstressad, må skit och ha fullt upp med att hantera alla intryck omkring mig. Alltså brukar jag göra ett så dåligt intryck att personen inte är intresserad av att ses igen under sådana premisser, medan jag brukar göra ett bra intryck och få till nya träffar om jag ses i hemmet första gången.

Alltså behöver det ju inte alls vara något skumt alls med att vilja ses i en folktom miljö utöver att man är introvert eller intryckskänslig.

Hur känner du gällande personer som helt saknar både instagram, FB och andra offentliga sociala medier på nätet?

Hoppas att man inte verkar skum om man saknar detta för jag har verkligen ingen lust att skaffa sådant.

Oseriöst på vilket sätt? Mår man dåligt på allmän plats och därmed har svårt att ge ett bra intryck när man är på helspänn och mår skit är det väl knappast oseriöst att vilja få en chans att visa vem man är när man mår ok?

En inställning som jag har full förståelse för med all skit som händer här i världen. Som tur är har jag lyckats träffa några kvinnor som inte har den inställningen utan har gått med på att träffas hemma hos någon av oss varav en som det verkar kunna bli en långvarig relation med om jag har tur och det fortsätter kännas bra.

Jag har inte torgskräck, men blir oerhört ansträngd och stressad av alla intryck på offentliga platser och därför är det inte lätt att ge ett bra intryck där.

Men du kan ju försöka göra ett bra intryck medan du utsätts för något enormt stressande för just dig samtidigt som du ska träffa någon ny för annars är du ju oseriös eller behöver hjälp för det om du inte klarar av det även om det inte är något som du eller någon annan kan göra åt problemet. Kanske att du borde utsätta dig för att gå en långpromenad trots att du har någon problematik som gör att det börjar göra extremt ont bara efter några meter bara för att visa att du är seriös?

Det hjälper sällan för min del utan jag är oftast för stressad även på "lugnare" offentliga platser. Brukar aldrig gå bra på första träffen på sådana platser och då blir det i princip garanterat ingen andra träff där jag kan få en chans att visa vem jag är i miljöer där jag mår bra. Så i stora drag innebär en offentlig träff samma sak som att det är kört, medan en träff hemma hos någon av oss ofta blir bra och många gånger leder till en andra träff.

Kul tror jag knappast att det skulle kunna vara förutom de få gånger jag hade turen att träffa någon riktigt exceptionell kvinna. Mest är det ju något jag tvingade mig till för att ha en minimal chans att träffa en livspartner alternativt en ny nära vän.

Men helst undviker jag att det blir något i stil med mental tortyr att gå på dejt och särskilt med tanke på att det är näst intill omöjligt att göra ett tillräckligt bra intryck i det läget för att det ska leda till något mer. Alltså slipper jag helst offentliga miljöer så att det bara känns tråkigt och meningslöst om det nu blir en dålig träff istället för väldigt plågsamt och utmattande. Samtidigt gör jag normalt ett mycket bättre intryck när man är själva på en dejt så att det ganska ofta leder till fler träffar om det är någon kvinna som jag trivs med.

Det är ju klart att min partner måste veta om och acceptera att jag är vädligt intryckskänslig och mår dåligt i miljöer med för mycket folk. Tyvärr brukade det bli så att de flesta kvinnor som jag lärde känna via nätet ändå bara ville träffas på offentliga platser trots att jag förklarat läget i förväg och de vet om mina besvär. Dessa dejter har i princip aldrig lett till någon andra träff för att jag inte gjort ett tillräckligt bra intryck, medan en stor del av de som har gått med på att träffa mig på en mer privat och enskild plats har velat träffas flera gånger.