Förlossningsrädslan hindrar mig
Hej! Brukar inte skriva här inne utan bara läsa trådar så får se hur det är går. Jag är en kvinna på 24 år och bor i en mindre stad.
Jag har enda sen jag var 12-13 år varit förlossningsrädd, låter helt knäppt men har alltid haft tankar kring förlossningen när man pratar om barn osv och sa ofta när jag var mindre att jag ville ha många barn men inte föda ut dom och tänkte mycket på att adoptera när det var dags för barn.
För mig är det helt sjukt att det ska komma ut en 3-4 kg bebis ur min vagina. Jag kan inte ens tänka mig smärtan. Dom här tankarna har följt mig i alla år och jag är väldigt rädd.
Jag har som sagt alltid velat ha barn och har en sambo som jag varit ihop med i 7 år. Vi är båda barnkära och hade jag inte varit så rädd hade vi börjat med barn för flera år sen. Och nu känner jag att det verkligen fattas barn i mitt liv och är ledsen och nästan lite bitter att min rädsla har hindrat mig.
Nu har jag och min sambo iaf sagt att vi ska försöka men när vi har oskyddat sex nu och han kommer i mig så blir jag rädd och tänker vad har jag gett mig in på. Till saken hör också att jag tycker att jag är trång. Har alltid tyckt att det inte är så skönt med vaginalt sex, kan inte komma så utan måste stimulera klitoris och min sambo har svårt att komma in i mig. Det har också lett till att vi ibland inte har så mycket sex. Och då far tankarna också runt, hur ska jag få ut en bebis när det gör ont att få in en penis.
Jag har varit hos gynekolog och jag är inte ovanligt trång, så det är inget problem där egentligen.
Sen självklart läser jag och hör skräckhistorier, men även fina berättelser och nästan alla säger att all smärta osv är värt det när bebisen kommer ut, men tyvärr lindrar det inte min rädsla.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra eller vända mig? Har ni några tips eller känner igen er?
Kram
