Förlossningsskador!

Jag har tre barn, alla födda vaginalt. När jag fick barn nr.2 för 3,5 år sedan blev jag inte ordentligt sydd. mellangården existerar inte längre, jag har en slemhinneflik som hänger ut som fastnar i trosor o gör skit ont även vid sex! Jag har kämpat för att få till en operation men vården har bara ryckt på axlarna och skickat runt mig till olika läkare och sjukgymnast! Inte förrän jag kom till specialist mödravården för att jag önskade planerat snitt när jag va gravid med barn nr.3 tog de mig på allvar, de ville att jag skulle föda vaginalt så att de eventuellt skulle kunna reparera de gamla skadorna när jag födde men tyvärr gick det inte men läkaren jag hade på Smvc har nu äntligen skrivit upp mig för operation. Jag har alltså fått kämpa i 3 års tid och träffat så många läkare att jag inte kan hålla räkningen längre, fått höra att det är fullt normalt där nere, men nej det är det verkligen inte! Jag önskar att vården tog de här skadorna på allvar! Vi ska inte behöva lida för att vi är kvinnor hade det varit män som födde barn hade det inte sett ut så här..! Som läkaren på Smvc sa det är en lätt operation som inte tar lång tid, han såg direkt att det inte va som det skulle och kunde inte förstå varför ingen gjort något tidigare. Men idag gäller det att träffa rätt folk i vården för att få den vård man egentligen har rätt till. Det är ju vårdpersonalen som har orsakat problemet genom att strunta i att sy ihop det från början, men barnmorskorna idag gör ju inga fel...

Jag har fött 4 barn vaginalt och har aldrig fått en skråma.

Ja absolut, finns ingen anledning att romantisera ks eftersom man genomgår en stor operation.Tror nog att majoriteten vill föda naturligt, om man kunde i förhand veta att allt skulle gå bra. Har du själv fått några komplikationer och varför vf framför ks? Men faktiskt många som resonerar som du också när dem genomgått båda delarna. 

Låter som rena drömscenariot....var du ung när du förlöste dina barn?

Det är ju hemskt om vården rycker på axlarna. Vid mitt första barns förlossning vf fick jag sy mycket och det blev mycket ärr som gjorde ont när vi försökte ha samlag. Bm sa på efterkontrollen att det såg "jättebra" ut och att jag skulle "slappna av". (!). När det gått 8 månader gick jag till sjukhusets kvinnoklinik, det var jättemycket ärrvävnad och jag fick en liten operation (enkel med lokalbedövning ) där de sydde om ärren och det blev jättebra, inga besvär alls sen. Tyvärr hade jag haft ont jämt om jag trott på Bm att det såg bra ut. Läkaren sa att det var konstigt att dom inte opererade bort ärrvävnad oftare, kanske lider en del kvinnor i onödan pga Bm som ger fel besked.

Man förlöser inte sina barn. Man föder sina barn. Barnmorskan förlöser.

Största problemet är väl egentligen inte att skador händer vid vaginal förlossning

Utan att det förebyggs så dåligt och hanteras fruktansvärt om ens alls efter

Det stressas för mycket och en del personal är dåligt uppdaterade

Skador sys inte ihop rätt, problem kollas inte upp ordentligt eller avfärdas

Om man får en skada trots förebyggande så blir det troligen inte lika illa iaf och om det tas om hand rätt efter så behöver det inte innebära men för livet men som det ser ut nu.. jag har full förståelse för att man vill hellre vill göra KS, även om jag själv inte vill det.

Jag var förresten 24år när jag födde mitt barn

Min syster var 21år när hon födde sitt barn, hennes barn var större och med ett jättestort huvud!

Men hon fick ingen skada alls och blödde bara i 6 dagar!

Våran mamma födde 6 barn, första med kejsarsnitt pga. Havandeskapsförgiftning och ärret efter det är det värsta hon fått efter att fött barn tycker hon

Det tror jag med men jag tycker att det inte talas så mycket om skillnaderna förutom de rent fysiska. För mig var det stor skillnad i känslan första gången jag fick se mina barn. Vid vf var det en omedelbar förälskelse, den största nånsin. Vid ks var det mer "å ser han ut så vad fin". Lite mer objektivt så där.

Sen var det mycket värre efter ks. Jag hade ont och var inte ur sängen på flera dagar. Kände mig sjuk. Vf gjorde ju mer ont under tiden men efter var jag betydligt piggare. Det kändes mer naturligt i kroppen.

Jag tycker inte att jag har några komplikationer efter någon av förlossningarna, jag kan läcka lite vid ansträngning precis innan mens. Inget problem för mig får bara gå på toa lite oftare. Men ibland i förlossningsdiskussioner här på fl kommer en avhandling upp där det påstås att hälften av alla kvinnor har problem efter vf. I den snäva beskrivningen tillhör jag den halvan som har problem. Men jag upplever det inte så. Dessutom har min kompis som inte har några barn alls samma symtom.

helt rätt,blev fel i ordformuleringen .....huvudet inte alltid med sent på kvällarna

Intressant att höra någon som faktiskt pratar om det känslomässiga också. Det är där jag tror mitt stora problem varit i början precis, där jag kunnat få plötsliga känslomässiga ångestattacker att jag missat den där nära och stora känslan som många får precis efter dem fött naturlig väg (om det gått bra). Precis som du säger, så saknade jag den där starka förälskelsekänslan och känslostormarna som många gör när dem fött vaginalt....tror som sagt det är själva processen att man plockar ut barnet och sen när det är över så har man så jäkla ont och även där känner sig enormt mörbultad men på ett annat sätt. Känns som man har fullt sjå att återhämta sig i flera dagar istället. 
Sen skall man inte blunda för att många säkert får komplikationer efter vaginal förlossning och att det inte är ovanligt med förändringar, och att faktorer som kvinnans ålder och barnets vikt har stor betydelse. 
Känner du många som fått komplikationer efter snitt eller känt obehag av det?