Förlossningsskador!

Jättegulligt av dig....ok, visste inte om detta..låter som att om jag då genomgick vf första gången så är chanserna större att det går bättre andra gången.

Anonym (vaginalt) ville nog bara dela med sig av sin känsla också, samma som min, vilket jag uppskattar, samtidigt som det givetvis finns stora skillnader i känslor när man föder barn, pga så otroligt många olika omständigheter runtomkring vilket hon även påpekar. Exempelvis så skulle mitt snitt vara planerat, så jag blev både i ett chocktillstånd och överrumplad när slemproppen gick 1 månad exakt tidigare, och hon var ute 4 timmar senare. Det gick så fort allting så jag hann inte med mentalt och hade inte ens hunnit förbereda mig med läkaren hur det skulle gå till på operation, eventuella komplikationer osv. Jag var egentligen totalt oförberedd men samtidigt så kan jag vara tacksam över detta, för tror att det kan bli för mycket med den biten ibland också, för mycket press och förväntningar! Men tror detta spelade in, att det gick så snabbt, i kombination med själva processen, då jag snabbt lades på operationsbordet, och sen vaknade upp och hade väldigt ont, sjuksystrar som sprang in och ut för amningen från 7 på morgon till 7 på kvällen, totalt slutkörd och trött i flera dygn som säkert också gjorde att det var svårt att få fram dem där underbara känslorna och adrenalinkicken som jag förstått att man kan få direkt efter man lyckats få ut sitt barn vid vf efter många timmars kämpande. Sedan varför mina värdelöshetskänslor började ploppa upp 1 år senare att jag inte fött mitt barn naturlig väg, eller åtminstone försökt, det är däremot inget jag kan styra utan sitter i mitt huvud, samtidigt så är det bara en känsla, jag borde vara oerhört tacksam över att allt gick så bra och smidigt till. Men när jag hörde min vän därnere trotsa läkarna angående KS som dem även försökte få henne att göra, hon var i 30årsåldern och frisk, och att hon sade att "i mitt land (holland) så föder vi vaginalt och det tänker jag också göra...och sen födde hon 2 barn därnere på naturlig väg. Då kom mina känslor tillbaka, för då önskade jag att jag hade  varit lika stark som henne och sagt likadant!  

Jag skulle aldrig i hela mitt liv föda vaginalt. Alla jag känner som fött vaginalt har problem därnere och har också läst någonstans att 50 %!!!! av de som föder vaginalt får bestående problem i underlivet!! Skulle aldrig föda vaginalt, det är som om att man VILL ha problem därnere om man väljer att föda vaginalt.

Fast du får ju ha lite perspektiv på det

Om man förbereder sig, föder med kunniga barnmorskor, inte är överviktig, inte går upp för mycket, inte är extremt ung/gammal och får ev. Problem åtgärdat på en gång rätt

Så är risken för men inte stor alls

Och bara att vara gravid kan ge men, då mycket styrs av hormonerna

Men tyvärr så är det många som föder extremt unga/gamla, överviktiga, förstår inte processen, stress, otrygghet

Onödiga grejer sätts in, problemen viftas bort och resurserna finns inte att fixa allt på en gång

:(

Så själva "pressa ut en bebis genom vaginan" är inte huvudproblemet utan det som leder dit och det som händer efter

Och kejsarsnitt innebär många risker det också.

Många av de jag känner förberedde sig, födde med kunniga barnmorskor, var inte överviktiga osv MEN ändå fick de skador i underlivet som de får leva med resten av livet.

Det finns ju inget som säger att dom definitivt hade sluppit det med kejsarsnitt eller att dom inte hade fått andra skador av det istället

Och sen kan det vara en slump att du känner just dom och inte statistiskt fakta

Fast fakta säger ju 50 %, det är jättemycket!!!

50% mår hur bra som helst och 50% säger ingenting om dom som fått skador inte förberedde sig, är överviktiga, för små bäcken, extremt ung/gammal, gått upp mycket, stressade, dåliga resurser på sjukhuset, födde hemma, diabetes, andra sjukdomar m.m

Och 50% säger inte heller exakt vad för skador eller exakt vad för konsekvenser eller om det lika gärna hade hänt vid kejsarsnitt också eller om annat hade hänt då

Jag står med i den där 50% statistiken för skador, men det jag har stör mig inte direkt och min lilla lutning gör också att jag får otroliga orgasmer vid samlag nu ^^ DET kan du inte läsa om i dom där rapporterna..

Det jag menar är att lösningen kanske inte är att alla gör kejsarsnitt, utan att göra vaginal förlossning "rätt" och fixa problem rätt på en gång

Tex. Så ökade skadorisken när man började föda liggandes på rygg, det är bra när läkare ska kontrollera men en bra barnmorska borde veta att det inte är bra sätt att föda, hellre sittande, alla fyra eller hukandes, det minskar risken för skador

Och det behövs mer resurser för nu är det väldigt stressande ofta och åtgärder sätts in för att skynda på i onödan, vilket ökar risken

Folk får göra som de vill, jag skulle aldrig i hela mitt liv föda vaginalt i alla fall. Inte när jag vet hur vanligt det är att man får skador därnere.

Inget som dem kunnat åtgärda med operation m.m?

Hej,

Jag klarade mig nästan helt från "skador" vid förlossningen.

Förlossning: ca 15h på förlossningen från inskrivning tills bebis låg på bröstet.
Smärtlindring: lustgas
Skador: fick bristningar som man valde att sy.

Idag känner jag mig återställd, sonen är 1,5år. kör knipövningar men det kan fortfarande ske små olyckor (urinläckage) vid tex kraftiga nysningar.

Skulle aldrig för mitt liv riskera en vaginal förlossning även om risken att den blev som min vore en på miljarden.

Först förlossningen som var det absolut mest kränkande, förnedrande, vidriga och torterande. Det fanns inte i min föreställningsvärld att det kunde vara så hemskt.

Smärtor av förlossningsskador som man förnekade i över ett halvår ville inte ens undersöka det trots att jag knappt kunde sitta eller gå.

Förlossningsskador av allehanda art med flera operationer, och fler som kommer.

Byta jobb, sjukskrivningar, depression, bajsa på sig varje dag, inte kunna träna, sexlivet förstört...