Måste man gå på BVC?

är det du själv som ställer dessa krav på dig om att du "måste" vara en supermamma eller säger BVC något om barnets viktuppgång? 

Jag tycker du ska sätta dig ner och fundera på vilka känslor du egentligen har och vad dom egentligen beror på. 

Att sluta gå på bvc är ju ingen lösning egentligen, för då finns ju risken att du känner dig ännu sämre som mamma som inte går på bvc och du kan känna dig ångestfylld för att du inte tänker på barnets bästa.. Ja du förstår säkert vilka nya tankar som kan ta över och skapa mer ångest. 

Många mammor upplever stora krav helt i onödan för att dom kanske inte vågar säga som det är. Alla trivs inte med att amma, alla vill inte amma och alla kan inte amma.  Men alla känner bara kravet att man SKA amma...   Och det blir en ond spiral och när man antyder att barnet kanske inte är mätt eller verkar gå dåligt upp i vikt får man ett käckt svar av sköterskan att "amma mera".. Fast man kanske egentligen borde ha prata mer ingående om amningen och hur man egentligen upplever den osv.  Man kanske borde ha gått över till ersättning istället. 

Så frågan är ju varför du upplever att du är en dålig mamma hos BVC? 

jag hade en barsk BVC-sköterska men jag var så pass ärlig med hur jag mådde och hur jag upplevde bebistiden att vi fick en nära och god relation hon och jag och upptäckte då att hon inte alls var barsk utan väldigt mjuk och förstående. Det hade jag missat om jag inte sagt något utan bara tänkt på hennes barska ton. DET hade däremot fått mig att undra över min duglighet som förälder. 

fast det är ju just såna här kommentarer som gör osäkra mammor ännu mer osäkra.. 

många mammor kämpar med hungriga barn men vågar inte ge flaska för att dom är "säkra" på att barnet blir förvirrat av flaskan.  Vilket faktiskt inte är särskilt vanligt. Och är defintift inget råd en osäker mamma ska behöva höra första gången ersättning kommer på tal.  Det ökar ju bara ångesten. 

Idag finns det så många flaskor på marknaden att det inte längre är ett problem med "förvirring" kring amning och flaska.  Det går dessutom utmärkt att skeda ersättning eller som man gör på BB  ge i en slags kopp. 

det är ju välmenande men felriktade råd och käcka tillrop som oftast är det som får osäkra mammor att öka på sin ångest och gör att man inte vågar säga som det är. 

Jag tror att det bästa för en nybliven förstagångsmamma är att omgivningen inte ska sätta sig på så höga hästar och tro att dom råd jag/vi fått är dom bästa råden för alla och försöka pracka på dom på den nervösa mamman. 

alla råd bvc ger är ju utifrån barnets egna förutsättningar och vad som därmed verkar vara en korrekt iakttagelse.

har då en mamma som tex ts svårt att uttrycka sin egen oro eller berätta om känslor kan man då få generella råd från BVC som vid lite närmare eftertanke kanske inte alls var det råd hon behövde. Men hon fick dom råden utifrån vad barnet berättade utifrån sin kurva och det som sköterskan kunde lista ut själv. Var det fel råd eller hon kände att hon blev fel bemött är ju egentligen inte sköterskans fel utan då måste ts försöka berätta vad hon tycker och tänker och hur hon upplever sitt barn och få en mer korrekt bild av vilket råd som verkar funka bäst. 

en osäker mamma behöver inte höra amningsmotståndarens ivriga argument och hon behöver inte heller dränkas i alla ilskna råd om tuttförvirring från flaskmotståndare - hon behöver bli lyssnad  på och få en chans att själjv berätta vad som egentligen är det hon behöver råd om. Och sen själv ta ett beslut om vad som verkar bäst utifrån deras förutsättningar och utifrån dom neutrala råd hon fått.

Hon ska kunna gå i affären och köpa en nappflaska utan att få höra flaskmotståndarnas väsanden bakom ryggen och hon ska kunna fortsätta amma utan högtravande råd från dom som förespråkar ersättning. 

Amning har sina nackdelar och flaskmatning har sina nackdelar det tror jag alla faktiskt förstår och kan ta in. Sen vad man väljer beror ju på en massa faktorer som ingen annan faktiskt har med att göra. Huvudsaken man har en mätt och nöjd bebis. 

Ett av mina barn föddes rund och go. Han trivdes gott i magen och jag gick över tiden med honom. Jag ammade inte honom särskilt ofta och aldrig nånsin på natten. Han levde gott på sitt lilla fettlager och den mjölk han ammade.  Men ändå skulle det ifrågasättas hela tiden om han inte var lite för tjock? Ammar jag inte lite för ofta? Kanske han skulle få äta mat redan vid 3 månaders ålder och skippa amningen?  Kanske jag skulle sluta ge honom bröstet så fort han var missnöjd? Kanske jag skulle vänja av att nattamma redan vid några veckors ålder? Osv osv osv... i all oändlighet från både omgivning och  BVC...   Kommentarer som sårade och gjorde väldigt ont.   Jag var trött på att förklara mig hur lite han egentligen ammades och jag var trött på att inte bli betrodd hos BVC utan ständigt blev ifrågasatt om jag inte förskönade sannningen lite. 

Inte förrän det brast och jag bröt ihop hos en annan bvc-sköterska (då ordinarie var sjuk) så fick jag ur mig hur jag mådde av att hela tiden bli bedömd vart jag än gick och äntligen fick jag vettiga råd och tips som var anpassad för MIG och MIN bebis och nu kunde jag bättre se en fungerande vardag när råden fungerade och gav resultat. 

Så till syvende och sist, amning eller flaska spelar faktiskt ingen roll. Ts behöver snarare bli bättre på att kommunicera och få svar på varför bvc tycker som dom gör och att mer ingående våga resonera kring amning/flaskmatning och sen göra en korrigering åt något håll som kan fungera för just hennes och bebisens utgångspunkt.

suck... du läste inte vad jag skrev va?