• Styrkeprov

    Långvarigt utbrott på buss

    Jag har precis kommit hem och lagt en väldigt arg och trött tvååring, somnade förstås på studs. Vi har varit på rolig utflykt och hon ville inte gå hem, hon ville inte sova. Hon protesterade högljutt så jag tänkte att hon får "skrika av sig" lite så kanske vi kan prata när hon lugnat ner sig. När hon blir så arg är hon okontaktbar, hon skriker för hög hals, får kväljningar och sprattlar och rullar runt på golvet. Ja, en vanlig tvååring helt enkelt. :)

    Det gick en kvart och ingen skillnad, snarare eskalerade det så jag valde att sonika sätta på henne overallen och spänna fast i vagnen då hon måste varit så trött att det var bättre att åka hem och sova. Vi hann precis med bussen, varpå hon hela bussfärden skriker och skriker att hon vill komma loss, att hon har kissat och vill byta blöja, att hon vill ha filten - visserligen för att kasta ut den osv.

    Vi åkte i 20 min och jag bekräftade lugnt att hon är arg, att vi hade väldigt roligt på utflykten, att vi snart ska gå av bussen och byter blöja hemma. Pratade inte mer än svar på hennes skrikkonversation för att undvika att göda henne med annat hon högljutt kan protestera emot. Jag var lugn och försökte att hantera det efter bästa förmåga. Dock fick jag upplevelsen av att medpassagerarna blängde på mig och tyckte det var dåligt av mig att inte ta upp henne ur vagnen när hon skrek och skrek att hon ville komma loss. Jag försökte möta blickarna och ge ett medlidande leende, såklart inget kul att lyssna på ett illvrålande barn. Fick noll respons utan bara upprörda blickar.

    Jag har haft såna här utbrott förut och allt hon gör när man tar upp henne är att sprattla och skrika på golvet, eller så får man hålla fast henne i stående brottningsmatch. Svårt på bussen och väldigt fysiskt krävande som jag lätt får ont i ryggen av. Till slut var vi framme efter 20 min och gick av bussen. Folk vände sig efter oss. Skulle jag hanterat det annorlunda tycker ni? Eller är det här tvååringarnas utveckling och folk har glömt eller är inte medvetna om hur starka känslouttrycken kan ta sig?

    Jag tyckte jag hanterade det bra men kändes som hela bussen dömde mig och tyckte jag var världens sämsta mamma som inte tog upp henne ur vagnen. Det känns inte bra, och vill bara höra vad ni tycker.

  • Svar på tråden Långvarigt utbrott på buss
  • Anonym (Stå pårej!)

    20 minuter på en buss blir en hyfsat lång promenad, med en trött och ilsken 2-åring. Jag begriper inte hur man kan tipsa ts att kliva av bussen i detta läge.

    Barn skriker, alla vet att det kan verka hjärtlöst om man som förälder inte kan trösta. Men så är det. Skit i de som blänger och strunta i alla skitkommentarer du fått här. Du gjorde vad du kunde i situationen, du känner ditt barn bäst! Att brottas med en slingrande 2-åring på en buss i rörelse är inte att rekommendera.


    Fairydust skrev 2016-02-21 07:50:46 följande:

    Jag hade gått av bussen i det läget och promenerat istället.

    Förstår att det inte skulle hjälpa att ta upp barnet, så att du inte tog upp henne tycker jag inte är nåt konstigt, men 20 min på en buss...det är rätt lång tid för folk att lyssna på en skrikande unge.


  • Fairydust
    Anonym (Stå pårej!) skrev 2016-02-21 21:02:30 följande:

    20 minuter på en buss blir en hyfsat lång promenad, med en trött och ilsken 2-åring. Jag begriper inte hur man kan tipsa ts att kliva av bussen i detta läge.

    Barn skriker, alla vet att det kan verka hjärtlöst om man som förälder inte kan trösta. Men så är det. Skit i de som blänger och strunta i alla skitkommentarer du fått här. Du gjorde vad du kunde i situationen, du känner ditt barn bäst! Att brottas med en slingrande 2-åring på en buss i rörelse är inte att rekommendera.


    Man kan gå av och vänta tills utbrottet lagt sig och sen hoppa på nästa buss tex....vem har sagt att man måste promenera hela vägen?
  • Anonym (Trött)
    Anonym (Stå pårej!) skrev 2016-02-21 21:02:30 följande:

    20 minuter på en buss blir en hyfsat lång promenad, med en trött och ilsken 2-åring. Jag begriper inte hur man kan tipsa ts att kliva av bussen i detta läge.

    Barn skriker, alla vet att det kan verka hjärtlöst om man som förälder inte kan trösta. Men så är det. Skit i de som blänger och strunta i alla skitkommentarer du fått här. Du gjorde vad du kunde i situationen, du känner ditt barn bäst! Att brottas med en slingrande 2-åring på en buss i rörelse är inte att rekommendera.


    Man behöver ju inte gå ända hem. Jag brukar gå till nästa eller nästnästa hållplats, då brukar barnet ha lugnat ner sig och somnat.
  • Anonym (Inte mitt barn)

    Jag brukar bara vara glad över att mina barn är stora och inte vrålar längre. Dessutom begriper jag mig inte på föräldrar som har sina små barn lösa i bussen. Ren säkerhet att ha dem fastspända i vagnen.

    Överträtta ungar är jobbigt, så att låta dem skrika brukar vara bästa sättet att få dem tysta. Såg en gång en mamma som var gång barnet började somna och tysta, blev så glad att hon klappade barnet varpå skriket påbörjades igen.

    På kollektivtrafik i närområde får man tåla barnskrik, däremot restauranger där tycker jag man går ut för att inte störa andra.

  • Grön elefant

    Själv hade jag nog valt att gå av för att hon skulle lugna sig. Hade blivit så stressad.

    Men hade jag sett dig med ditt barn hade jag bara tyckt så synd om dig! Det är inte lätt med utbrott...puh. Jag hade stoppat in hörlurarna och tänkt på annat. Varför glor folk?

  • Bonisagus
    Rocket Mania skrev 2016-02-21 18:27:19 följande:
    Men du, Globetrottern. Utomlands runtom i Europa har jag nog aldrig hört barn illvråla så som folk låter sina barn vråla i Sverige. Till mycket stor del är barn små tysta accessoarer i Italien, Frankrike, Spanien osv. 

    I Sverige får barnen ta betydligt större plats och det daltas ofta något enormt med dom vilket tyvärr syns ganska bra i skolresultat osv. 

    Nu bor TS i Stockholm där bussarna går oftare än varannan tisdag och då kan man ju faktiskt visa hänsyn och gå av bussen om barnet inte slutar vråla. 20 minuter är en eon av tid om man måste lyssna på en illvrålande unge. Det har inget med omvärldens empatiproblem att göra utan att man kan visa varandra lite hänsyn. Barnet hade ju inte blivit vare sig gladare eller argare av att gå av bussen.
    Jag har inte nog med erfarenhet av de länder du nämner för att jämföra. Men du har rätt i att det inte är helt unikt för Sverige. Jag har bott en hel del i Schweiz (utan barn, som tur är) och där är det ju ärligt talat mer extremt än i Sverige. Där blir vuxna arga på barn som för oljud på designerade lekplatser. (I övrigt är det ett helt fantastiskt land.)

    Jag antar att jag är färgad av att ha bott den största delen av mitt vuxna liv i ett östligt utvecklingsland. Dysfunktionellt land på många sätt, men små barn tillåts vara små barn. Och ja, små barn för otroligt mycket mer oljud här än i Sverige. På våra Sverigebesök har det flera gånger hänt att barn vi trott varit sjuka har visat sig vara svenskt tysta. (För större barn är det ju tvärt om, svenska tioåringar för mycket oljud, medan de där vi bor är betydligt beskedligare.)
  • Bestemor

    Du gjorde helt rätt.

    Finns inte mycket man kan göra när barnen är övertrötta.

    Bussen är till för alla, de som har ont av barnskrik kan gå av och ta nästa buss.

    I ditt läge är det bäst att barnet kommer hem så fort som möjligt.

  • Anonym (Inte mitt barn)

    Ni som tar upp era barn i bussen och tror det är deras bästa för barnet, hur tänker ni om bussen tvärnitar? Bäst för barnet att i bästa fall slå sig?

  • Anonym (Pinnen)

    Du känner ditt barn bäst.

    Det enda jag har att inflika mot är att du säger att det där beteendet är "ett vanligt tvåårsbeteende" - det är det inte. Det är inget som bör upprepas så som du påstår. Nån enstaka gång, absolut. Men att det skulle vara vanligt, nej.

  • Anonym (Stockholmare)
    Bestemor skrev 2016-02-22 07:25:21 följande:

    Du gjorde helt rätt.

    Finns inte mycket man kan göra när barnen är övertrötta.

    Bussen är till för alla, de som har ont av barnskrik kan gå av och ta nästa buss.

    I ditt läge är det bäst att barnet kommer hem så fort som möjligt.


    Varför är det bäst för en övertrött tvååring att sitta fastspänd i en stillastående vagn på en trång buss och skrika sig till panik istället för att få sitta i en rullande, gungande vagn i friska luften där bilar åker förbi, fåglar flyger över ens huvud och både synintrycken och vagnsgunget kan göra att en avleds från skrikandet och istället kommer till ro och somnar?

    Uppenbarligen tyckte varken den här tvååringen eller övriga passagerare att det var någon höjdare att hon hölls fast i en situation som bara orsakade panikskrik. Så den som kunnat göra främst barnet, men även övriga passagerare, en tjänst var ju TS som kunnat promenera ett par hållplatser och ta nästa buss tio minuter senare med ett (förhoppningsvis) sovande barn.
Svar på tråden Långvarigt utbrott på buss