Fritid som förälder

Hej!

Jag har alltid haft många intressen. Mitt största intresse nu är att träffa kompisar (mest singlar) och spela sällskapsspel. Hade jag varit singel hade jag velat göra detta så ofta jag bara kan. Jag hade då gärna även spelat golf nån eller några gånger i veckan igen när det blir varmare. Jag hade nog även tränat eftersom jag gjort det i relativt stor utsträckning tidigare i livet.

Nuläget är så att jag och min fru har två små barn, 3 år och 1 år. De somnar vid 7-tiden, jag nattar alltid 1-åringen medan min fru nattar 3-åringen. 1 åringen brukar vakna till vid 9 tiden men somnar om efter man gett nappen. Sedan vaknar hen först igen framåt 1-2 och vill ha välling. Det är alltid jag som sköter 1-åringen nattetid. 3 åringen vaknar ofta någon gång under natten och då måste min fru gå dit. Nätterna är alltså inte helt smärtfria men brukar vara det innan 12 i alla fall. Under dagarna delar vi alltid upp allt rättvist, det är till och med jag som brukar vara extra mån om att ha det i alla fall undanplockat även om städning är något som inte är så prioriterat av någon av oss. Jag är väldigt närvarande och leker med barnen. Min fru i kanske lite högre utsträckning men det är i så fall för att jag ordnar mer i hemmet.

Jag inser att jag inte kan göra lika mycket nu. Därför har jag i princip lagt golfen på hyllan. Förra året spelade jag 2 rundor och i år ska jag inte spela mer än kanske max 4 rundor eftersom det är det jag betalat för. Jag tränar aldrig längre. Däremot har vi enats om att jag en gång varannan vecka ska kunna få komma iväg och spela. Då brukar jag planera in det en dag under helgen, ofta kanske vid 4-5 tiden så hon inte behöver vara ensam så länge med barnen, jag brukar vara hemma senast 12. För att hon inte ska behöva dra ett allt för stort lass vid nattningen så brukar min mamma hjälpa till just då. Hon får också alltid ringa mig ifall barnen vaknar, det har hänt några gånger att jag lämnat ett spel och stuckit hem för att hjälpa till.

Jag vill egentligen kunna komma iväg oftare. Gärna en gång i veckan. Kanske att jag varannan vecka kan åka hemifrån redan vid 4-5 under en helg och varannan vecka efter att jag nattat 1-åringen någon veckodag eller även då helgdag. Jag skulle i så fall försöka välja någon dag när hon börjar lite senare dagen efter ifall något av barnen skulle vakna innan jag är hemma. Vid enstaka tillfällen som tex. ifall vi har ett nytt spel vill jag kanske trycka in ytterligare ett tillfälle den veckan, skulle i så fall vara kanske en gång varannan eller var tredje månad.

Hon tycker däremot att det är alldeles för mycket och att jag inte är tacksam för den tid jag får och att jag måste tänka om nu sedan jag fått barn. Hon jämför ofta med andra och säger att de männen hittar minsann inte på lika mycket som jag, vilket är sant. Jag brukar däremot alltid erbjuda mig att kompensera henne. T.ex. att jag kan ta hand om barnen helt själv så hon kan ligga i soffan en halvdag för varje gång jag åker iväg. Eller dammsuga huset varje gång eller likande. Vad som helst faktiskt bara jag skulle få komma iväg. De få gånger hon vill hitta på något är jag alltid uppmuntrande, oavsett om det skulle vara att jag tar barnen en hel dag och kväll inklusive nattning själv. Men hon vill inte bli kompenserad, hon vill bara att jag är hemma och hjälper till och "tar mitt ansvar".

Mina frågor då:

1. Anser ni att mina önskemål om omfattningen på mina intressen är orimligt? Trots att jag erbjuder henne kompensation? Jag vill gärna ha åsikter från kvinnor, jag tror jag har lättare att få män på min sida. Tycker alla kvinnor som min fru?

2. Hur ska vi hantera situationen? Den har varit ett problem ända sedan början av relationen och återkommer med jämna mellanrum. Den är det absolut största hotet mot vår relation. Även om alla skulle vara på min eller hennes sida så kommer ju den andre tycka det är jobbigt. Hade jag t.ex. inte haft så stort behov av att hitta på saker hade vi inte haft något problem men nu har jag det och blir väldigt lycklig när jag håller på med det. Jag varken kan eller vill sluta ha fritidsaktiviteter.

Marel

Äldre 10 Mar 11:17

#5

Tack för alla svar hittills.

Min fru har inga egna intressen. Hon är iväg och träffar kompisar ibland på en fika eller så men annars inget. Hon ska iväg på en resa några dagar med några släktingar samt två heldagar vid olika tillfällen till olika städer med vänner under våren. Jag tycker det ska bli jättekul för henne och stöttar henne i att komma hemifrån.

Jag brukar också föreslå spelkvällar hos oss men hon brukar inte vilja vara med (uppskattar inte de spel vi spelar) och om on inte är med känner hon sig dum om hon ska lägga sig när vi är kvar.

Att hitta på egna saker bara vi brukar jag också föreslå men hon tycker det är jobbigt att lämna barnen.

Vi har pratat om detta jättemånga gånger men vi hittar ingen lösning som båda är nöjda med.

Marel

Äldre 10 Mar 11:20

#6

Hon stressar lätt upp sig och tycker det är ansträngande att ta hand om barnen själv men i övrigt finns inga anledningar till att hon tycker det är jobbigt. Ska jag vara ärlig tror jag det handlar lite om avundsjuka. Jag är iväg och roar mig och hon är hemma och sliter. Hon "hotar" ibland med att hon ska hitta på massa intressen och lämna mig med barnen. Jag brukar bara uppmuntra det men hon tror mig inte och tar aldrig tag i det.

Marel

Äldre 10 Mar 11:23

#7

Oavsett anledningar eller om fler håller med mig så tycker hon det är jobbigt när jag är iväg. Vad kan jag göra för att hjälpa henne komma över det?

Marel

Äldre 10 Mar 11:25

#8

Eller hur ska jag kunna minska mitt behov?

Marel

Äldre 10 Mar 11:29

#10

Vi har även haft problemet redan innan vi fick barn. Så det kan röra sig om nån separationsångest. Men hon anser inte det utan bara att jag roar mig för mycket på egen hand. Kanske har hon rätt?

Marel

Äldre 10 Mar 21:56

#13

Jo du har ju helt rätt Natulcien. Och det är därför jag i min andra fråga i ursprungsinlägget ber om råd för hur vi ska kunna hantera våra olikheter. För även om de flesta verkar vara "på min sida" så mår ju inte hon bättre för det, ifall vi nu skulle använda nån form av statistik för att avgöra hur mycket fritid jag kan ha.

Marel

Äldre 11 Mar 15:06

#21

Tack för allas synpunkter och goda råd!

Fru Ve skrev 2016-03-11 10:52:03 följande:

Är din fru föräldraledig TS eller jobbar ni bägge två? Jag tänker att hon kanske blir extra trött på att vara ensam med barnen om det är hon som annars är hemma på dagarna. Då vore det ju en god idé om ni byttes av?

Jag är föräldraledig på heltid och har varit det sedan början på januari och ska vara det till augusti.

Marel

Äldre 12 Mar 09:58

#26

Jag anser att vi är ganska bra på att kommunicera och lokalisera kärnan i problemen. Och det är just dit vi kommit. Just nu handlar det om trötthet, påstår hon i alla fall och jag tror henne delvis. Hade hon varit piggare hade hon kanske orkat hitta på egna saker och då hade hon känt det var ok om jag hittade på mer saker (i slutet av sommaren var det nämligen så). Men samtidigt har vi haft problemet sedan innan barnen kom att hon velat ha mig hemma i väldigt stor utsträckning. Jag uttrycker mig nu medvetet som att hon vill ha mig hemma i stor utsträckning och inte att vi ser olika på det eftersom många i den här tråden tycker att mina önskemål inte är orimliga. Det har även börjat växa fram statistik här: www.familjeliv.se/forum/thread/76430388-i-vilken-utstrackning-kanner-du-som-smabarnsforalder-ar-rimligt-att-ge-din-sambo-egentid-hemifran

Innan har vi bara suttit var sin ände och tyckt massa även om vi vetat vari problemet ligger men hon har läst dessa diskussioner och sett statistiken och håller därför med om att det faktiskt är hon som har lite för höga krav på att ha mig hemma. Dock så är hon fortfarande väldigt trött så hon orkar inte hitta på saker. Jag tror visserligen hon hade fått ork AV att hitta på saker, vad tror ni? Vi har i alla fall sagt att hon ska prata med någon om sin trötthet. Under tiden ska jag inte press henne. Så jag tycker ändå det har gett en hel del det här. Vi är i alla fall närmre en lösning ön vi var innan. Innan var varken jag eller hon beredd på att "söka hjälp" eftersom vi ansåg att den andre hade fel.

Så tack så jättemycket för allas synpunkter! Känns betydligt bättre för mig och jag tror att även hon tycker det är lite skönt. För relationen är det ett viktigt steg i alla fall. Kram till alla! :)

Marel

Äldre 12 Mar 10:14

#28

LHF skrev 2016-03-12 09:59:03 följande:

Nej, hade jag varit du så hade jag tagit ett allvarligt snack med henne och sagt att du behöver det här för att må bra.

Sen att det inte är rättvist handlar ju inte om att hon inte FÅR göra saker hon också, utan att hon VÄLJER att inte göra det!

Har sagt exakt samma men eftersom ansett att det är hennes inställning som är det "normala" så har hon inte velat ge sig och det kan jag förstå eftersom jag inte heller velat ge mig eftersom jag ansett att det är mitt sätt att se på det som är "normalt". Men nu verkar vi ju närmat oss en lösning eftersom hon börjar förstå att det faktiskt är mitt sätt att se på det som är det som är mest "normalt".

Marel

Äldre 12 Mar 10:43

#31

Alexi skrev 2016-03-12 10:36:17 följande:

Äter hon dvitamin? De första svenskar har brist. Köp en burk med rejält tillskott. Och att gå och prata med någon är ju jättebra, genom bvc eller vc.

Och jag tror att man ska se det som en lättare depression som orsaken.

Kan du tex boka en massage, ansiktsbehandling eller liknande åt henne? För att hon ska komma iväg lite på enkla grejor?

Hon fick en massage i julklapp men hon har inte bokat in det ännu. Jag har nämnt mindre depression men hon tror bara hon är trött. Vi pratade också om BVC som en första anhalt, de kan säkert säga vart man ska vända sig om de inte har så mycket råd själva. Det rör ju sig inte direkt barnen utan mer vår relation eller hennes välbefinnande. Jag vet inte.

Fritid som förälder

INNEHÅLL