Nån mer som lever i celibat och mår bra av det?

Jag gjorde ett medvetet val för drygt 5 år sedan att leva ett år i celibat för att jag hade många korta förbindelser och ofta sårade andra eftersom jag hade svårt för att binda mig p.g.a. ett tidigare destruktivt förhållande. Jag behövde ha bekräftelse i form av sex då och det är extremt skadligt i längden. Så under ett års tid tog jag hand om mig själv och gav mig själv bekräftelse och att jag dög för mer än bara för att ha sex med. Jag mådde super bra under min tid i celibat och lärde mig att ta hand om mig själv. 

När det var två månader kvar av celibatet träffade jag min nuvarande sambo som "väntade in mig" tills mitt år var slut och vi är fortfarande tillsammans, över 4 år senare! Så idag skulle jag aldrig vilja leva i celibat eftersom vi har ett underbart sexliv!

Jag tror att det är riktigt hälsosamt att periodsvis leva i celibat och rikta den sexuella energin eller den energi man lägger på en partner på sig själv för att lära känna sig själv.

Hur mår alla celibatare?

Här är det frid och nöjdhet.

Kan nog leva resten av jordelivet såhär. :)

Jag har levt utan en kvinna i många år, visst saknar jag det, men jag går inte ut och letar. Jag mår bra, jag är lugn och känner att livet är gott. Träffar jag någon som det klickar med så tar jag det som det är.

Mår utmärkt. Fortfarande lika ointresserad av sex.

Jag är en man, 45 år, som levt i celibat i 10 år och jag kan inte säga att jag saknar sex det minsta. Som många här säger, det är helt enkelt inte värt besväret. Det var frivilligt från första början.Sista gången jag hade sex var det så totalt otillfredställande på alla sätt och vis, för oss båda misstänker jag. Allt jag kunde tänka var "Varför gör jag ens det här?" Jag stormtrivs med att leva i celibat och även i ensamhet. Vad gäller onani kan jag inte minnas sista gången jag ägnade mig åt det.

Man kan väl säga att jag levt i celibat i cirka 15 år nu, det började inte som frivilligt utan handlade mest om att jag inte kan få någon kvinna att tycka om mig, eller åtminstone att vilja ligga med mig. Efter ett tag insåg jag att det helt enkelt vore enklare om jag lade ner tanken på sex totalt, var först svårt att sluta onanera, men när jag ansträngde mig kunde jag också trycka undan den lusten. Det var lättare att trycka undan lustarna än att försöka hålla på och jaga någon som ville ligga med mig. Lever nu i frivilligt celibat och fokuserar på annat i livet, som tv-spel.

Jag har egentligen aldrig haft någon vidare sexlust och den minskar i takt med åldern. De senaste tio åren har jag mycket sällan haft någon lust men tvingat mig till sex på grund av att jag velat vara i en relation och de män jag träffat har haft stort behov av sex. Jag har nu kommit till en punkt där jag känner mig fri iom att jag lever ensam och känner mig nöjd och tillfreds med det. Det är så skönt att slippa sex! Känner en stolthet över mig själv som kommit till insikten att det inte är värt att pressa sig själv som jag gjort.

Nu är jag äntligen frisk, men jag kommer inte rusa ut ock träffa någon.
Där emot är jag villig att bjuda in någon i mitt liv.

Hur är det med er alla? :) Jag är "ensam" och så nöjd och glad i att göra bara det jag vill. Behöver inte tänka på preventivmedel! Har en hormonspiral som snart går ut men jag behöver inte byta den. :)

Det är helt otänkbart för min del. Gillar sex för mycket. Tyvärr följer det förpliktelser och krav som alltid kommer att förstöra ens liv.

Hittar ingen intressant och bara äckliga visat intresse.Så celibat snart 4 år nu.Jag kan inte trolla fram nåt som inte finns på den här jorden liksom.

Lägesrapport. Fortfarande oskuld vid 38. Mår bra, men lusten är stark...

Jag har levt i Celibat sedan 3 år.

Celibat var ingenting planerat, det har bara blivit så helt enkelt. 

Bekymret är att jag lever ett aktivt singelliv med några vänner i samma situation. (alltså inte celibat men singel). Vi går ut ofta, på krogen och liknande. Jag älskar kvinnor, och blir sexuellt attraherad av dem.

Men jag kan inte ligga med dem. Det har sannolikt att göra med en kukig grej som hände.

Det är inte ofta, som i jämnt, MEN  det  har hänt att kvinnor föreslagit sex. Av män förväntas att aldrig tacka nej till sex varför det blir krångligt när man undviker det.

Fast jag onanerar ju.

Är 37 och kvinna, har valt celibat nu pga ett destruktivt förhållande. Jag har gett upp tanken på att hitta nån vettig människa att leva med. Jag vågar inte mer helt enkelt. Tragiskt samtidigt som jag känner att jag har det bättre ensam.

Jag älskar sex, men meningslösa engångsligg är inget för mig.

Trots att jag delar sovrum med min kvinna sedan dryga 40 år. Lever jag ändå i celibat hon har valt att inte ha något mer sex. Jag runkar ibland men det är inte lika härligt som skön sex.

Jajjemän, jag lever i frivilligt celibat.. Typ..

Att bli singel var inte frivilligt, jag blev dumpad av mitt barns mamma utan en vettig förklaring varför. Så det tog ett bra tag innan jag kom över henne då jag aldrig fick ett vettigt avslut. Men det gick till slut.

Men pga detta (och tidigare erfarenheter) så har jag haft det svårt att lita på kvinnor romantiskt.

Men nu, 10 år senare och av celibat så känns det ganska skönt. Inget som driver en utöver ens egna vilja, inte lusten och inte önskan att leva ihop med någon. Jag behöver endast lägga fokus på mig själv och mitt barn.

Skulle jag av en slump träffa en kvinna som det klickar med så är det en helt annan sak. Då KANSKE man skulle kunna ändra åsikt. Men det är inget jag kan tänka mig att jaga och lägga ner energi på, då jag är ganska säker på vart det slutar. (negativ syn jag vet, men rent statistiskt så stämmer det)

Jag är en man, 38 år.