• vemorkarvänta

    Hur länge väntade ni?

    Hejsan!

    Jag har nyss plussat, och är såklart redan otålig när det gäller det här med att hålla det hemligt :D. Hur länge väntade ni innan ni avslöjade något? Berättade ni för alla "typ" samtidigt eller anförtrodde ni er åt någon utvald innan alla fick veta? Jag har 2 inplanerade saker nu inom 3 veckor som kommer ställa till det, där det förväntas att man ska dricka alkohol... Funderar på att ljuga och säga att jag äter antibiotika pga UVI :D

  • Svar på tråden Hur länge väntade ni?
  • Linnis92

    Berättade för några vänner i vecka 8-10, familjen fick veta i vecka 13 och "gick ut" med det på instagram efter RUL i vecka 20 :)

  • vemorkarvänta
    Linnis92 skrev 2016-03-19 21:06:15 följande:

    Berättade för några vänner i vecka 8-10, familjen fick veta i vecka 13 och "gick ut" med det på instagram efter RUL i vecka 20 :)


    Jag ska åka bort med vänner nästa helg och då är jag bara i vecka 6, och igen helgen efter, vecka 7. Båda tillfällena vet jag att det kommer bli alkohol, och jag är inte den som spottat i glaset innan direkt så det blir svårt det här :D. Berättade du för att du inte kunde hålla dig eller för att du blev lite tvungen?
  • Linnis92

    Jag berättade för att jag var tvungen, kräktes som en jävla gris i 11 veckor så var svårt att dölja det.

    Alla gör vi olika, i din situation hade jag skyllt på penicillin x)

    Men håll i dig, sätter en femma på att ditt illamående börjar vilken dag som helst, mitt började mitten på vecka 6 ;)

  • Linnis92

    Ville egentligen vänta så länge som möjligt iom missfallsrisken, men valde att hålla det till 2-3 vänner innan vecka 13, så inte allt för många var involverade om det skulle hända något.

    Min familj hade blivit knäckta av ett eventuellt missfall så därav sa jag inget till någon. Men det var väldigt jobbigt, man vill ju skrika ut lyckan :)

    Nu har jag en 30 veckors i magen som växer och frodas, längtar så tills hon kommer till världen :)

  • vemorkarvänta
    Linnis92 skrev 2016-03-19 21:39:22 följande:

    Jag berättade för att jag var tvungen, kräktes som en jävla gris i 11 veckor så var svårt att dölja det.

    Alla gör vi olika, i din situation hade jag skyllt på penicillin x)

    Men håll i dig, sätter en femma på att ditt illamående börjar vilken dag som helst, mitt började mitten på vecka 6 ;)


    Åh nej vad jobbigt! Spydde du på jobbet och så också? Ja jag har ju inte så många dagar på mig att komma på en ursäkt så jag måste vara finurlig nu :D.

    Haha åh nej! Jag håller i mig! Jag har faktiskt tyckt att jag känt mig lite konstig i magen den senaste veckan, och att det har sköljt små vågor av illamående över mig, men det har inte varit så farligt alls än :D
  • vemorkarvänta
    Linnis92 skrev 2016-03-19 21:45:40 följande:

    Ville egentligen vänta så länge som möjligt iom missfallsrisken, men valde att hålla det till 2-3 vänner innan vecka 13, så inte allt för många var involverade om det skulle hända något.

    Min familj hade blivit knäckta av ett eventuellt missfall så därav sa jag inget till någon. Men det var väldigt jobbigt, man vill ju skrika ut lyckan :)

    Nu har jag en 30 veckors i magen som växer och frodas, längtar så tills hon kommer till världen :)


    Förstår dig :), jag tror att jag kommer anförtro mig åt någon vän lite tidigare, jag tror jag kommer få något fel om jag inte kan prata med någon :D.

    Så himla mysigt ????
  • Iowhannah

    Vi blev erbjudna, och tackade ja till, kub-test och ul i v 14. Därefter berättade vi. Vi ville veta att bebisen levde och mådde bra, plus att vi ville ha en bild att ge bort :)

    I april blir det ett år sedan och nu är den lilla skrutten fem månader redan <3

  • Carambolan

    Berättade för våra föräldrar i vecka 15 och för närmaste vännerna veckorna därpå allteftersom vi träffade dem. Mannen berättade på jobbet efter RUL i vecka 19, jag var student när vi väntade första så det behövde jag inte göra.

  • Linnis92
    vemorkarvänta skrev 2016-03-19 21:54:08 följande:

    Åh nej vad jobbigt! Spydde du på jobbet och så också? Ja jag har ju inte så många dagar på mig att komma på en ursäkt så jag måste vara finurlig nu :D.

    Haha åh nej! Jag håller i mig! Jag har faktiskt tyckt att jag känt mig lite konstig i magen den senaste veckan, och att det har sköljt små vågor av illamående över mig, men det har inte varit så farligt alls än :D


    På jobbet också, underbart!! Som tur var jobbade jag ensam så hade ingen som led av det. Vilket också gjorde att jag inte behövde berätta för chefen.

    Det kommer gå bra ska du se! Självklart har man ju någon man vill berätta för, omöjligt att hålla något sånt här för sig själv ;)
  • vemorkarvänta
    Linnis92 skrev 2016-03-20 04:57:36 följande:

    På jobbet också, underbart!! Som tur var jobbade jag ensam så hade ingen som led av det. Vilket också gjorde att jag inte behövde berätta för chefen.

    Det kommer gå bra ska du se! Självklart har man ju någon man vill berätta för, omöjligt att hålla något sånt här för sig själv ;)


    Ha ha åh nej! Tur det iaf! Så du fick spy ifred :D. Ja frågan är bara vem jag ska anförtro mig åt. Det känns omöjligt att hålla allt för sig själv, men då är det ju iaf tur att man har såna här forum ????
Svar på tråden Hur länge väntade ni?