BF December 2016

ooooo vad jag längtar att gå dit :) 
äntligen ett ställe att gå till, och träffa folk  (som kanske gnäller lika mycket som jag eller ännu mer ) 
annars känner mig som en liten flodhäst som sitter hemma och pendlar mellan soffa,säng och köket  jooo...såklart blir det några sväng till affären eller besök,men inte så mycket, då man vill helst undvika gnälla om värk man har 
Och mina nära och kära är så upptagna med jobbet  
Det är otroligt spännande att träffa människor som är i samma sits som jag ,eller åtminstone fattar vad jag går genom 
Jo första graviditeten så det känns stooooooooooort 
Har blivit avstängd från jobbet från 1september (pga risker i arbetsmiljö) ..dagarna känns långa nu ... 

Oj ! Och jag som trodde att jag bor i Sveriges största hålan 

Men det är ju bra att till snut ni fick träffa varandra 

Varning..måste klaga...

Fick samtal från BM och hon ville endast påminna att ikväll kör vi igång föräldrakurs. Så hon säger : Du får ta med dig en kompis,eller mmm...partnnnn...elller syster eller ..mmm ....(lång paus) ....eller komma själv,det gör inget ! 
Jag tycker om min BM jätte mycket,hon har stor bagare med erfarenhet ,även om hon har skickat mig till dietisten och tjatar att jag ska promenera mer,fast hon är medveten om foglossning jag lider av ...  Hon vet att jag har ingen partner längre.Och jag har berättat att jag är en introvert person. Jo jag har vänner,men inte såna jag går tillsammans till toa. Jag har vänner som har jobb och egna familjer. 
Varje gång hon är tvungen att ta det här med mitt status,jag upplever att hon har svårt och spotta ut .Och inte bara min BM.Finns mängder med folk som har svårt att diskutera med mig när vi pratar ´´barn´´ och ordet ´´partner´´ är inblandad.
Jag fattar inte ! Vad är det som är svårt !? 
Inse att jag har gjort mitt val,att lämna en man som ljög och till sista försökte misshandla mig.Att jag har valt att behålla barnet jag började älska långt innan jag fick + . Acceptera att jag valde bort abort efter allt som hände i  privatlivet,bara för att jag struntar i STATUS . 
Jag är lycklig som det är nu. Jag har underbar familj som stöter mig varje dag. Jag har inga bekymmer med ekonomi,då till slut jag fick rätt mot Fkassan ( hoppas bara på att det stannar så ) .Jag har jobbar som en häst och kämpar emot infertilitet i alla dessa år vi var tillsammans. Jag är 27 år .(alltså 3 kvar till 30). Mitt första barn. 
Är jag direkt en dålig mamma bara för att jag valde lämna förhållande där tolerans pinne växte som sjutton för varje dag ... 
Folk fortsätter påpeka att det är så svårt att vara ensamstående mamma.... Är det så ???  Min mamma uppfostrade 3 barn själv,och det var inte i dagens Sverige. Detta hände i sovjet .På den tiden var svårt att få tag på maten även om man hade råd . 
Vad ska jag bekymra mig nu förr..ordnad ekonomi,bor inte i storstad,hyran ligger lågt. Familjen som bor nära,och ett gäng med vänner(är det akut då ställer dom upp det vet jag) . Att man inte får sova så mycket ? puff.... förr kunde jag jobba på flera arbetsplatser och sova max 4 tim emellan. 
Är detta verkligen så fruktansvärt skrämmande att mitt barn kommer slippa se hur  far kommer misshandla mor?? Jag fattar inte,varför andra har det svårt när det gäller ensamstående mamma. 
Även om barnets bio´far inte är närvarande, han har umgänges rätt,och jag tänker inte neka honom, så långt detta kommer fungera. 
Vad är så svårt för folk när det gäller ensamstående mammor ? 

Tack så jättemycket 

Tackar alla underbara mammor/blivande mammor för stöd  Ni är helt fantastiska 

Men nu tillbaka till dagens föräldrakurs 
Vi var 7 st blivande mammor ,några med partner ,några utan. Tack och lov alla fick inte med sina gubbar  
Ganska intressant ,väldigt informativt möte måste jag säga. Vi pratade eller lyssnade mer om förlossning (normal förlossning).Hur det går till, och inga skräck historier. Ganska stelt i gruppen,men ändå kändes att vi alla är i freds med sig själv . Och jag som tjatade mest vid varje tillfälle :D men detta kan man väl förstå, då jag redan suttit hemma i en månad , hungrig på lite sällskap :D
En av oss var omföderska, med lite erfarenhet i bagaget :) som jag sa till henne att det är fusk :D men hon gjorde detta för sin sambo, detta är hans första barnet :) oooo det tyckte jag va omtänksamt från hennes sida :) 
Nästa gångs tema är hur förändras relationer när barnet kommer. 
Oj! Längtar dit ändå :) BM gör sitt bästa för oss och hon lyckades göra kvällen intressant för mig iallafall :) 

O ! Vill också hamna i en ´´mammagrupp ´´. Hoppas vi ska ha en sådan 

Jag tänker att jag kommer be min mamma att vara med på förlossningen 

Välkommen i klubben   
Vi kommer klara oss galant  Du är säkert en supermamma 

Tur att man har en så underbar familj 

I början tänkte på syster med men hon har så mycket jobb att det verkar att hon ska snart gå in i väggen  Jag vet att min mamma vill vara med, då hon föreslog att hon ska gå med mig på inspirations föreläsning som vi ska ha på BB snart 

Äntligen 60 dagar kvar från och med idag till beräknad BF :) 
oooo vad jag längtar  !!!
Här hemma allting är klart ,dock ibland fortsätter att flytta på möbler .. men köpt in allt och lite över :) har den tiden så ägnat mig åt inköp och planering :) Men nu är det bara vänta och pyssla om allting :) 
På ett sätt att man kan slippa bära massor med grejer, nu klarar man inte så mycket fysiskt och det tar på psyket ... 
Idag var värst , satt och grät som en fjortis...skyller på hormoner fast jag vet att det är mycket att lämna bakom, och även om man finner glädje i den stora kärleken mot barnet,man kan inte stoppa tårar .. 
En dag att känna sig nere .och tycka synd om sig själv är kanske tillåtet, där finner man styrka och man har mycket glädja som väntar ,bara lite tålamod ! 
Unnade mig lite cola och skräpmat ... man ska aldrig underskatta skräpmatens förmåga ändra på humöret ...(jag vet,jag borde inte äta detta men det hjälpte lite ) 

Börjar misstänka att mitt psyke börjar ge sig ... 
Otroligt svårt att vara hemma själv jämt ... gå ut funkar inte riktigt pga foglossning, 300m och kroppen orkar inte längre ( då får man ångest,att man är så svag). 
Vänner,bekanta,familj har jobb att sköta. Senare på kvällen kan jag hitta lite uppmärksamhet..men även där vill jag dra mig undan,för att inte va för jobbig och börja lipa för ´´ingenting´´ ... kvällar är värst,om det finns film att kolla, är jag lite upptagen men ändå kan inte somna. Hur som helst sover så dåligt,2-3h,sen vaken nån timme,2-3h igen och så om och om igen . 
Alla FB vänner har säkert tröttnat på mig ..och vi har inte mycket mer att prata om ,då det händer inget i mitt liv,mitt liv står på paus...
Och sedan den negativa upplevelsen,den dagen jag lämnade barnets far...den dagen rullar runt i huvudet om och om igen... 
Jag är medveten att jag gjorde det rätta men ändå det är nåt som finns kvar.nåt jag kan inte släppa...om och om igen samma händelse...alltså man blir helt tokig...
Läsa är ett alternativ men ändå, det tar stop lite här och där, då går min hjärna igenom samma händelse..jag lider en stund..och sen fortsätter mitt liv ... 

Vet inte om det finns tips eller råd hur kan man må bättre vid detta läget ...men tar emot gärna det ni har ..