Ångest för att låta bebis sova själv

Nej du e inte ensam. Jag tyckte de va sjukt jobbigt att byta från bedside crib till vanlig spjälsäng (då låg hon istället nere vid vår fotände istället för precis bredvid mig som tidigare). Det kändes som hon låg för långt iväg ???? de första nätterna var man på helspänn men det är inga problem jag lovar.

lekmer.se/barnrum/sangar/vaggor-o-korgar/troll-bedside-crib-vit

Jag hade en sån här, super!

Vi tog bort ena långsidan på bebisens säng och spände fast den mot vår. Men hon har mest sovit i vår säng; då sover både jag och tjejen bäst (Snart två år).

Nä du är inte ensam om att känns så. Jag har varit sån med alla mina 4. Som någon annan skrev, ta bort ena gaveln på spjälsängen och sätt fast den mot din säng. Så sover kanske ni båda bättre. Du kommer säkert vakna minst lika bra om det skulle vara nåt.

Ingen skada alls, du är en fullständigt normal mamma som vill ha koll på ditt lilla barn. Våra kroppar är fortfarande stenåldersmänniskor och inte sov deras bäbisar i någon hembyggd spjälsäng. Man måste inte samsova men det är samtidigt också en fullt normal praktik som många om inte de flesta barn mår bra av. Mitt barn samsov till 15 månader, gick sedan lätt över till att sova på en madrass på golvet i vårt rum och i eget rum från ca 2 år. Hon är smart, frimodig och allmänt underbar så har hon tagit skada hade hon varit någon sorts underbarn och inte ett vanligt tryggt barn. Jag vaknade också av alla pip och det är ju ganska logiskt, små bäbisar är beroende av att deras föräldrar är lyhörda. Gör som du vill med var barnet sover men det som sker är i alla fall helt normalt.

Vi samsov med våra två äldsta tills de var 5 respektive 6 år. Samsover med yngsta som är 2,5 år. Vi har fullständigt vanliga barn. Praktiskt och mysigt. Vi har breddat sängen efter antalet barn. Under en period samsov vi med alla tre och hade då en cirka 4 meter bred säng. Trivs ni med att samsova så gör ni det. Vill ni ha barnet i spjälsäng bredvid så gör ni det. Ser inget negativt alls med samsovning om alla inblandade trivs med det.

Du kan möjligtvis inte tänka dej, att hon skrev "naturligtvis kan man inte ta bort ena sidan på spjälsängen" med betydelsen att "så typiskt, på vår säng kan man inte ta bort ena sidan"??? Den tolkningen gör iaf jag och om den är korrekt, känns ju din kommentar väldigt mogen och intelligent.....

Du har säkert rätt... Skäms en smula

Jag menade såklart att på vår spjälsäng så är ingen av sidorna avtagbara! Ett enkelt missförstånd:)

Tack snälla alla för era svar. Ska testa ikväll att han sover i spjälsängen bredvid mig. Dock vette tusan om han sover där hela natten... Ett steg i taget????

Sjukt irriterande med alla utropstecken när jag bara gör en vanlig emoji...

Men frågan är väl egentligen inte om sonen klarar av att sova hela natten i spjälsängen eller inte, utan att du har ångest för att han ska dö om han inte sover bredvid dig. För mig är ångest en väldigt stark känsla.

Ett sätt är ju att du helt enkelt flyttar över babynästet till spjälsängen, det gör ju att hans trygghet består. Att du tycker det 'är ångestframkallande är ju något du behöver jobba på, tänker jag om det är enligt min tolkning av ordet. För mig är oro naturligt, men ångest åt det sjuka hållet. Risken att han dör är ju större om man samsover än att han ligger i spjälsängen. Är du riktigt nojig får ni väl skaffa andningslarm. Huvudsaken är ju att alla får sova. Sedan finns det ju inget måste att han behöver sova hela natten där. Det är ju inget misslyckande att man kör båda sätten delar av natten, bara det passar er.

Sedan är det ju inte hela världen om barnet vaknar och skriker. Min son har sovit på sambons sida (sambon i soffan) i flera månader, men han vaknar ändå och skriker varje gång innan han ens har öppnat ögonen de sista nätterna. Fråga mig inte om det är hunger eller vad. Jag hinner ju inte ens tända lampan och få på glasögonen innan han är skitförbannad. Just nu är det så. Om jag kommer på problemet så löser vi det. Han ligger ändå i högläge sedan flera veckor då han varit förkyld.

Sedan har jag valt att sitta upp och amma honom för att sedan kunna lägga ner honom, just för att han har kräkts så mycket och att det blir trångt. När han var nyfödd sov han på mig, så jag är inte ens det minsta emot samsovning. Att vara orolig för sitt barn och i synnerhet som förstagångsförälder är också helt normalt, men inte att det ger stark ångest, som jag tolkar det. Prata gärna med bvc, så kan de hänvisa till kurator eller psykolog om det påverkar ert liv ihop negativt. Man vill ju kunna njuta av bebislivet.

Jag känner igen mig lite :) Jag vaknar av minsta lilla också och tittar till andningen några gånger per natt. Men jag kunde börja slappna av myycket bättre efter jag åtgärdat mina orosmoment iaf.

Tex jag och lillan på 6 månader samsover ofta. Då är jag noga med att hon ligger innerst närmast väggen så hon inte kan trilla ner för någon kant, täcket sitter så hon inte kan dra det över huvudet. Avstånd till mig så att jag inte råkar vifta eller rulla på henne av misstag, inga sladdar eller lösa tyger i närheten, eget täcke och rätt klädd för att hon inte ska bli för varm. Då hon ligger i spjälsängen har jag täckesklämmor som håller fast hennes täcke på 4 ställen så hon inte kan sparka av sig eller dra över huvudet och inga lösa tyger eller andra saker i närheten. Storan på 2 år har fallskydd på sin säng och sover med varmare kläder istället för täcke. Oj så mycket bättre jag sover när lillan sover i spjälsängen, då vet jag att hon är helt säker och dessutom varken för varm eller kall :)

Täckesklämmor? Som "håller fast" täcket? Låter farligt i mina öron. Allt ska väl ligga löst och fritt i sängen så det kan sparkas bort utan problem? Är hon 6 månader vaknar hon väl på natten och då kan man ju lägga på täcket om det råkat sparkas av?

Jag hade aldrig vågat ha täckesklämmor. Hellre en varmare pyjamas med fötter på.

Jag anser iaf att det är mycket säkrare med än utan när jag vet att bebis inte kan dra täcket över huvudet eller linda in sig. Finns på babyproffsen, avd säkerhet. Tycker de är toppen

Fast min sons problem är att han sparkar med benen så att han flyttar sig neråt under natten. Typ som tänk dig att du simmar ryggsim liksom. Spänner sig och ålar neråt. Då skulle väl de där kunna bli farliga? Om hsn åker under o inte kan sparka av sig

Då är nog dessa inte för er helt enkelt :)

För mig är det en enorm lättnad.

Min poäng är iaf att jag själv mår bättre och sover bättre när jag direkt ser till att åtgärda det som oroar och stör mig. På vår spjälsäng kan man inte heller ta bort el sänka ena sidan tyvärr, ibland funderar jag på om det är värt att köpa en ny bara för att ha det ur världen men vår dotter sover rätt bra på natten så jag tror vår spjälsäng får duga

Jag förstår dig till 100%!

Det fungerar inte med sovpåse då?

Ett täcke har jag aldrig använt till bebisar, det blir både för tungt och varmt för mina barn. Först framåt 1-2 år har de velat ha det.

Kanske, men är rädd han ska bli sur då. Han sparkar mycket, sparkar alltid av sig filten, har problem med att han nu sparkar av locket på vagnen, dumt det bara sitter med kardborre. Så jag har sockor på honom när det är kyligt istället.

Nej täcke har vi inte heller. Vår BVC sköterska sa inget täcke, utan filt och kudde till så små.