kan man vara lycklig med en missbrukare?

Rakt svar- nej. Inte i längden, kanske som älskare. Finns ju ett skäl till att han har problem, vet du varför han dricker? Vill han lägga ner?

Med egna fd problem så riskerar du dessutom att det går riktigt illa för dig, även om det inte känns så nu.

Är i samma sits sedan 10 år.

Är i samma sits sedan 10 år.

Är i samma sits sedan 10 år.

I längden är det inte bra. Mycket jobbigt att leva med en som dricker i princip jämt och behöva fixa alkohol när allt är stängt. Jag har levt med en man som både drack och tog annat. Det funkade i början men han blev bara mer och mer elak .

Nej - det är ingen bra idé att leva med en alkoholist, eftersom du själv har haft samma problem. Jag skulle aldrig utsätta mig själv för risken att trilla tillbaka.

Inte bra alls!! Gäller att tänka både 1 och kanske 10 ggr innan man ger sig in i en relation med en missbrukare
Missbruket kommer alltid komma i 1:a hand
Se sin älskade fördärva sig själv, så jävla hemskt. Psykiskt påfrestande

En missbrukare kan vara lite väl jobbig att leva med, men en som brukar eller är beroende(alkohol/droger/medicin).
Dessa går definitivt ha ett bra liv med.
Problemet när man går över till att bli missbrukare, så stör man omgivningen(familj oftast) aktivt.
Och på alkohol så är det inte ovanligt att en del får grava personlighetsförändringar och blir våldsam fysiskt, psykiskt eller bägge.
Så allt beror på hur personen agerar, och inte vad den stoppar i sig.

Jag håller med de som säger att det ofta leder till personlighetsförändringar i längden. Personen kan få delirium och depressioner av sitt alkoholdrickande, oftare ju äldre de blir. Hjärnan och kroppen tar stryk och personen förändras med tiden. Sedan visar alla sina bästa sidor i början av en relation. Det är sällan en missbrukare inte är egoistisk och elak; inte för att de vill vara det, utan för att de är just missbrukare och de låter inget komma emellan sig själva och sitt missbruk.

Det är svårt att inte dras med i medberoende också. För att inte bli medberoende så ska man själv vara känslomässigt avtrubbad, kanske ha narcissistiska drag eller vara lite psykopat. Då tror jag att man kan vara lycklig med en alkoholist, eftersom man då inte oroar sig och försöker hjälpa hela tiden. 

Sedan när nu du själv är en nykter alkoholist, så blir jag lite tveksam till om du själv känner till dina motiv. Är det ditt undermedvetna som letar efter ett sätt att få smyga tillbaka till missbruk? Att du vill hitta någon som normaliserar och avdramatiserar drickandet?

Kanske det, eller så vägrar man bli medberoende.
Det är också ett alternativ.