Vart är alla singelmän?
Jag känner så igen mig i din beskrivning. Jag är man. När man träffar en kvinna så är man så kåt så man upphöjer dem och lovar att man vill leva resten av livet med henne. Sen så får man sex och är lycklig och har allt överseende i världen med hennes egensinniga konstigheter.
Men sen börjar kraven. Hon har inget överseende med mina brister, hon börjar irritera sig på dem och kräver att jag ska förändras. Överseendet jag ger blir inte besvarat. Jag tycker inte det är värt att förstöra stämningen med gnäll över småsaker, hon skiter fullständigt i om stämningen blir förstörd.
Så då kommer jag till en punkt där njutbara sexuella upplevelser inte är värt nackdelarna. Och så tar det slut.
Och sen går det några månader och längtan efter en varm kvinna blir för stark och man beger sig ut på dejtsajterna igen.
Tragiskt...