Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Eller hur. Jag tror att ts ska vara väldigt tacksam för att sonen och hans familj inte har sagt upp bekantskapen fullständigt. Men det är nog bara en tidsfråga. Hade min svärmor, mor eller vem som helst betett sig som ts hade jag bett henne köra upp alla gamla avlagda saker där solen aldrig skiner, och sen bytt både lås och telefonnummer...

Ditt nick säger allt tycker jag... Du har försökt vara delaktig i allt DU kan komma på. Det funkar inte så. Det är din son och hans familj som bestämmer vad i deras liv du ska vara delaktig i!

Utan att vara alltför fördomsfull så tror jag att du är en mycket ensam kvinna som enbart lever för dina barn, har jag rätt? I så fall behöver du skaffa dig egna intressen.

Från början tyckte jag bara att du var en galen svärmorsmardröm (sorry), men nu börjar jag mer och mer luta åt att alltihopa bara är fruktansvärt tragiskt. Jag har full förståelse för att din son och hans familj tar avstånd från dig, du äter ju upp dom med hull och hår! Om du tar ett steg tillbaka ska du se att ert förhållande blir bättre. Och du MÅSTE skaffa dig något annat att göra än att hänga upp hela din tillvaro på dina vuxna barn. Och som någon sagt tidigare, varför ens diskutera amning med barnets föräldrar?!?!

Vad säger din egen man om det hela?

Hur stämmer detta överens med dina åsikter ts om att svärdottern är en karriärkvinna som kan behöva ledigt för att roa sig?

Och vad är det som får dig att tycka att det är så viktigt att lägga sig i allt? Ibland får man faktiskt bita sig i tungan och hålla truten. Är det viktigare att få ha synpunkter på precis allt (som du verkar ha) än att bibehålla en bra relation till sina barn?

Och varför går ingenting av det vi alla här säger in i din skalle? Nu hoppas jag faktiskt att dina barn klipper totalt med dig, så du får ett riktigt ensamt liv framför dej...

Det verkar ju funka sådär, eller hur?

Har du några länkar till dessa trådar?

Jag tycker att du ts ska skaffa ett eget barn istället för att försöka ta över barnbarnet.

Trams!

Hördu ts, vad tänker du om alla kommentarer du får här? I princip undantagslöst tycker vi alla att du verkar vara en blodsugande parasit som försöker leva ditt liv genom sonen och svärdotterns barn. Sitter du hemma och skakar på huvudet och tycker att vi alla andra är idioter som inte begriper ett dugg, eller hur tänker du?

Jodå, vi förstår. Däremot inser vi att man inte alltid kan få det man vill ha, särskilt inte när detta något faktiskt tillhör någon annan.

Och det tror du att du får genom att försöka bestämma allt, inklusive amning, och försöka pracka på föräldrarna era avlagda saker? Och, inte att förglömma, försöka få dom att flytta in hos er?

Och vadå vill ha dom hos dej, menar du att deras föräldrar inte klarar av dom?

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, ditt nick passar dej verkligen ts, det är bara jag, jag, jag hela tiden. Maken till egofixerad människa har man väl aldrig stött på! Och återigen, om du så gärna vill ha tillgång till en unge får du väl skaffa dig en egen.

Säger du det?!

Jag borde ha förstått att ironi är bortkastat i den här tråden...

Tro mig, dom umgås med andra personer också, bara inte dej och din släkt.

En mening, med tre "jag"...hur kan du inte ens begripa ts att ett beslut om hur mycket man ska jobba till förmån för sina små barn, definitivt inte involverar far- eller morföräldrar i första hand!?!??!

TS och hennes släkt känns mer och mer som en sekt tycker jag.

Oj vad kul att det verkar gå åt rätt håll ts! Och som skribenterna ovan sagt, åk iväg med maken till något mysigt ställe, det behöver nog både du och han! Dottern är vuxen och har ingen rätt att kräva att hon och/eller hennes ungar ska följa med. Är hon verkligen så handlingsförlamad, och inte bara lat och bortskämd, att hon inte klarar sig själv några dagar, borde ni kanske fundera på förvaltare/god man, eller i alla fall någon hjälp från socialen.