Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Ts:

Förstår du inte att du inte har rätt att diktera villkoren i deras hem?!

De kanske inte vill ha dina fula möbler och gardiner..?

Du får vara delaktig i andra saker än inredningen av deras hem. Prova att bara umgås med dem utan att ha åsikter om hur de inreder sitt hem och vilka saker de har/inte har.

Det är helt enkelt så att din son med fru själva vill bestämma hur deras hem ska se ut. Du måste lära dig att respektera dem som vuxna människor som gör egna val. När jag och min man köpte huset som unga så hade vi inte heller råd att skaffa allt från början. Vi tog en sak i taget men det viktiga för oss var inte att vi fort fick ihop allt utan att allt var noga utvalt efter vår smak. Alltså så avstod vi från att ta emot saker från omgivningen bara för att man måste ha dem enligt sådana som du. Varje gång vi hittade något som vi tyckte om och som passade in och vi hade råd med så var vi jätteglada. Inse att det är dig det är fel på och din uppfattning om hur ett trivsamt hem ska se ut inte är din sons. Vi hade t.e.x Inga gardiner i vardagsrummet ett bra tag. För att vi inte hittade några vi tyckte om och hade råd med. Och nu kommer hemligheten : vi var hellre utan till vi hittade rätt gardiner än att sätta upp de som min svärmor erbjöd oss!!!! Svärmors smak var inte våran smak. Tackolov förstod min underbara svärmor det. Så sluta att känna dig kränkt över att din son med hustru vill välja hur deras hem ska se ut själva och respektera det! Var en bra mamma, svärmor och farmor utan alla dina gåvor och synpunkter och respektera att de vill skapa sitt liv utan din inblandning. Kontentan : hellre Inga sängbord än några jag inte vill ha!!!!! Hellre Inga gardiner än några jag tycker är fula!!!!!

Är själv svärmor och skulle aldrig, aldrig,aldrig lägga mig i mina barns hems utseende oombedd.

Ps. Det är inte så att man vet allt bäst bara för att man är äldre. Ds

Ditt nick säger allt tycker jag... Du har försökt vara delaktig i allt DU kan komma på. Det funkar inte så. Det är din son och hans familj som bestämmer vad i deras liv du ska vara delaktig i!

Utan att vara alltför fördomsfull så tror jag att du är en mycket ensam kvinna som enbart lever för dina barn, har jag rätt? I så fall behöver du skaffa dig egna intressen.

En gåva, precis som en tjänst, är något som görs för deras skull och de uppskattar.

De är inte otacksamma för att du inte får bestämma om amning, att du ska gå ner i tid för att ta hand om deras barn (!), att du vill ge deras 1,5-åring godis, eller ge dem dina gamla möbler.

Så, hur stöttar du henne att bli en fungerande vuxen nänniska?

Handlar och tvättar ni fortfarande åt henne?

Varför skulle du diskutera amningen av någon annans barn?

Tycker du att det är konstigt med tanke på att du försöker pracka på dem allsköns bråte och skit?!

Skulle inte förvåna mig om du har åsikter om deras skötsel av både barn och hem också. Usch och fy...

Från början tyckte jag bara att du var en galen svärmorsmardröm (sorry), men nu börjar jag mer och mer luta åt att alltihopa bara är fruktansvärt tragiskt. Jag har full förståelse för att din son och hans familj tar avstånd från dig, du äter ju upp dom med hull och hår! Om du tar ett steg tillbaka ska du se att ert förhållande blir bättre. Och du MÅSTE skaffa dig något annat att göra än att hänga upp hela din tillvaro på dina vuxna barn. Och som någon sagt tidigare, varför ens diskutera amning med barnets föräldrar?!?!

Vad säger din egen man om det hela?

Om det inte var bråte du ville ge bort så varför köpte du nya nattduksbord från början själv?

Då kunde du ju behålla dem själv om de är så fina enligt ditt egna tycke och smak.

Du hade sluppit att ta ut din besvikelse, på din svärdotter och son, i stället bara för att de inte delar din smak och du har lite svårt att acceptera det.